Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polarexpiditioner. 2. Sydpolsexpiditioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Duse och läkaren E. Ekelöf, dessutom den
argentinske löjtnanten J. M. Sobral. Expeditionen
lämnade Göteborg 16 okt. 1901 och nådde i
jan. Syd-Shetlandsöarna. Efter att ha påvisat,
att Ludvig-Filip-landet sammanhänger med Graham
land, trängde man genom det s. k. Antarctic sund
söder ut och följde östkusten af landet till
nära polcirkeln. I febr. landsattes ledaren
med 5 följeslagare på Snow hill-ön, hvaremot
fartyget återvände till Syd-Amerika. Från
vinterstationen (jfr fig. 3) företogos flera
längre slädfärder. Sommaren 1902–03 var ett
ovanligt svårt isår, och under försök att
framtränga till stationen (fig. 4) krossades
fartyget och sjönk 12 febr. 1903. Besättningen
räddades på Pauletön; en afdelning under
J. G. Andersson hade sökt framtränga öfver
land och nödgades öfvervintra vid Antarctic
sund. 1903 utsändes undsättningsexpeditioner,
dels från Argentina under kapten J. Irizar,
dels, sedan riksdagen anvisat nödiga medel,
från Sverige under kapten O. Gyldén. Den
förra expeditionen ankom till Snow hill redan
8 nov. och hemförde därifrån till Buenos Aires
de öfvervintrande sydpolsfararna
och deras samlingar, bland
hvilka särskildt de geologiska äro af stor
betydelse. – 1902 utgick en skotsk expedition
under W. S. Bruce likaledes till det
atlantiska sydpolsområdet. Den öfvervintrade på
Syd-Orkneyöarna, men trängde följande sommar
söder ut i det s. k. Weddellhafvet ända till
74° 1’ och anträffade där en ny landsträcka,
som kallades Coats land. En ny expedition till
det västantarktiska området företogs 1903 af
den franske läkaren J. B. Charcot. Han
sammanträffade i Buenos Aires med den hemvändande
svenska expeditionen och öfvervintrade 1904 nära
Graham land. 1908 företog han en ny expedition
till samma trakter. En nyupptäckt landsträcka
på 75° v. lgd fick senare namnet Charcot land,
och längs 70:e breddgraden trängde expeditionen
fram genom drifisen ända förbi 120° v. lgd. På
våren 1910 var expeditionen åter hemma. En ännu
märkligare forskningsfärd hade under tiden
blifvit utförd under ledning af engelsmannen
Ernest Shackleton, en af Scotts följeslagare
på slädfärden söderut. Han lämnade England 1907
och öfvervintrade nära Scotts vinterkvarter
vid Victoria land. I mars 1909 öfverraskades
världen af nyheten, att han öfver den jämna
Rossbarriären samt öfver den branta bergskedja,
som bildar Victorialandets fortsättning, nått
upp på en omkr. 3,000 m. hög platå af inlandsis
och här framträngt ända till 88° 23’ s. br., den
högsta latitud, som dittills nåtts på någotdera
halfklotet. Bland expeditionens resultat märkas
vidare en undersökning af Erebusvulkanen, viktiga
geologiska studier samt en lång slädfärd under
E. David till den magnetiska sydpolen, belägen
på 72° 25’ s. br., 154° ö. lgd. Därmed
var gåtan om sydpolskontinentens inre löst,
och det var numera blott en tidsfråga, när
själfva sydpolen skulle uppnås. Med detta
som syfte begåfvo sig sommaren 1910 två redan
berömda polarfarare, engelsmannen R. F. Scott
och norrmannen Roald Amundsen, med konkurrerande
expeditioner ut till Rosshafvet. Den senare,
som företog resan på Nansens forna fartyg
"Fram", öfvervintrade i den af Borchgrevink
funna Hvalbukten och lyckades med en ypperligt
genomförd slädfärd nå
 |
| Fig. 4. Antarctic bland skrufisvallarna. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
