Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pohja, vanligen Pohjola, finsk myt. - Pohjanmaa - Pohjan pitäja. Se Pojo - Pohjola. Se Pohja - Pohl (Påhl), guldsmedssläkt i Stockholm under 1600--1700-talen. - Pohl. 1. Michel P. d. ä. - Pohl. 2. Michel P. d. y. - Pohl. 3. Baltzar P. - Pohl. 4. Jakob P. - Pohl, Johann Emanuel - Pohl. 1. Karl Ferdinand P. - Pohl. 2. Richard P. - Pohl, Max - Pohle, Friedrich Leon - Pohto, Matts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ung. = "krympling") och Perisokea (= "den helt
och hållet blinde"); detta är jämförelsevis
gammalt lån från den nordiska mytologien:
Laviatar – isl. Laufey (= "löfö", "löfträd"),
hvilken med Fárbauti ( = vinden) till far
födde Loke (se d. o.), Býleistr (Býleiptr)
och Helblindi (= fi. Perisokea). E. N. Setäläs
tidigare förklaring af Louhi som "en i hypnotisk
dvala fallande kvinnlig schaman" (se
Louhi) kan icke upprätthållas. Se E. N. Setälä,
"Finnisch-ugrische forschungen", XII, 210–264.
E. N. S.
Pohjanmaa [-mā]. 1. Finska namnet på
Österbotten. – 2. Skpsb. Se Turuma.
Po’hjan pi’täjä. Se P o i o.
Po’hjola. Se P o h j a.
Pohl (P å hl), guldsmedssläkt i Stockholm under
1600-1700-talen.
1. Michel P. d. ä., d. 1698, blef mästare
inom Stockholms guldsmedsämbete 1655,
namnes som bisittare 1673 och ämbetets ålderman
1695-98; hans stämpel M. P. sammanbundna inom
oval ram anträffas ej sällan på silfverföremål,
bl. a. på en ståtlig kalk i Klara kyrka i
Stockholm, dat. 1668, en oblatask i Johannis
kyrka i Stockholm, dat. 1691, en sked i
Nordiska museet, dat. 1695 m. fl.
2. Michel P. d. y., den föregåendes
son, d. 1729, blef mästare i Stockholm
(guldarbetare) 1697. Redan 1703 upphörde
Michel P. d. y. att utöfva sitt yrke, sedan han
i dec. 1702 blifvit utnämnd till riksguardin
(se Guardian); då han i denna egenskap hade
öfverinseende öfver guldsmederna i landet,
omtalas han under den följande tiden ofta bl.
a. i Stockholms guldsmedsämbetes protokoll,
erinrande mästarna om deras skyldighet att
stämpla sina tillverkningar enligt
förordningarna o. s. v.
3. Baltzar P., den föregåendes broder,
d. 1743, blef mästare (guldarbetare) 1701 efter
att ha gjort mästerstycket på sin broders
verkstad och var bisittare i ämbetet 1721-31.
Änkan fortsatte, som ofta brukades, att drifva
verkstaden ända till 1758, men omtalas under de
sista åren som fattig.
4. Jakob P., den föregåendes son, blef
mästare i Stockholm (guldarbetare) 1748 och
dog under senare delen af 1760-talet. -
Några arbeten af de tre sistnämnde
medlemmarna af släkten äro icke kända.
l-4. Upk d. y.
Pohl [pål], Johann Emanuel, österrikisk botanist
och forskningsresande, f. 1782 i Kamnitz
(Böhmen), d. 1834 i Wien, blef med. doktor 1808,
lärare i teknologi och allmän naturhistoria
vid universitetet i Prag och utgaf arbeten i
botanik, zoologi och mineralogi. Han anträdde
1817 en resa till Brasilien som medlem af den
österrikiska vetonskapliga expeditionen dit. Han
hade mineralogi och geologi på sin lott, men
öfvergick sedan till botaniken. P. utforskade
hufvudsakligen Minas Geraes, återkom hem 1821 och
blef då föreståndare för bo-tanisk-mineralogiska
afdelningen af det nya brasilianska museet i
Wien. Han skref det betydande verket Plantarum
Brasiliæ icones et descriptiones (l, 2, med 200
kolor. pl., 1827-31) och Reise im inner en von
Brasilien (2 bd, 1832-37), som ej anses fullt
jämförligt med de liknande reseskildringarna af
Spix och Martius. C. Lmn.
Pohl [pål]. 1. Karl Ferdinand P., tysk
musikhistoriker, f. 1819 i Darmstadt, d. 1887 i
Wien, studerade för Sechter i Wien, var organist
1848-53 och komponerade åtskilligt. Han gjorde
1863-66 i London forskningar öfver Haydns
och Mozarts vistelse där och utgaf dessa under
titeln Mozart und Haydn in London (2 bd, 1867). I
anslutning därtill påbörjade han utgifvandet af
en utförlig och förträfflig biografi öfver Joseph
Haydn (2 dlr, 1875-82), som han dock ej hann
af sluta före sin död. P. var från 1866 i Wien
arkivarie och bibliotekarie vid "Gesellschaft der
musik-freunde", hvars historia och konservatorium
han beskref (1871). Af hans öfriga skrifter
namnes Zur geschichte der glasharmonika
(1862). Han var ock förtjänstfull medarbetare i
Groves "Dictio-nary of music und musicians". -
2. Richard P., tysk musikskriftställare,
f. 1826 i Leipzig, d. 1896 i Baden-Baden,
studerade naturvetenskap, filosofi och musik,
vistades som lärare i Graz, Dresden och Weimar,
där han trädde i lifligt umgänge med Liszt, utgaf
med F. Brendel 1856-60 "Anre-gungen fur kunst
und wissenschaft", deltog i redaktionen af "Neue
zeitschrift fur musik" samt flyttade 1864 till
Baden-Baden som redaktör af "Badeblatt". P. hörde
till de ifrigaste anhängarna af den ny tyska
riktningen och var speciellt lisztian. Han
utgaf Akustische briefe fur musiker und
mu-sikjreunde (1853), Richard Wagner (1883),
Franz Liszt (s. å.), Hector Berlioz (1884),
en öfversättning af Berlioz’ skrifter (4 bd,
1864) m. m. Han var äfven vitterlekare samt
komponerade ballader, visor, melodramen Die
wallfahrt nach Kevelaer och in-strumentalstycken
m. m. A. L.*
Pohl [pål], Max, tysk skådespelare, f. 1855,
promoverades till jur. doktor och egnade sig
sedan åt teatern, var 1884-94 anställd vid
Deutsches theater och är från hösten 1897 bunden
vid Königl. schauspielhaus i Berlin. Hans fack
är de stora karaktärsrollerna (Shylock, Lear,
doktor Stockman m. fl.). P. har varit ordf. i
tyska teaterförbundet.
Pohle [påle], Friedrich Leon, tysk målare,
f. 1841 i Leipzig, d. 1908, studerade i Dresden,
Antwerpen och Weimar, där han verkade 1868-77,
och blef 1877 professor i Dresden. Från
att ha målat genre- och historietaflor
blef P. uteslutande porträttmålare. Han
är representerad i flera tyska museer,
bl. a. i Dresden, Berlin och Leipzig.
G-g N.
Po’hto, Matts, finsk boksamlare, f. 1815 i södra
Österbotten, d. 1857, hade en tid sitt lefve-bröd
af att vandra omkring som bokförsäljare och
bokbindare. Småningom fattade han en sådan kärlek
till gammal litteratur, att han ofta för sina
försäljningsartiklar eller för sitt arbete icke
begärde annan ersättning än en gammal bok eller
ett gul-nadt bokblad, som han fann i någon vrå
och hvars rätta plats han med sitt starka minme
lätt fick reda på. Sedan P. genom denna sin
verksamhet blifvit känd, kom han i beröring
med F. V. Pipping, som af honom fick månget
bidrag till sin "Förteckning öfver i tryck
utgifna skrifter på finska". Då han ©n gång i
bibliografiskt syfte begaf sig till trakterna
kring finska gränsen mellan Ladoga och Finska
viken, blef han lönnmordad. I sitt testamente
skänkte P. sina värdefulla samlingar (mest
finska böcker från svenska tiden), omfattande
tre fjärdedelar af all finskspråkig litteratur,
till Helsingfors’ universitet samt till Kuopio,
Åbo och Viborgs gym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
