Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poe, Edgar Allan - Poecilus, zool. Se Feronia - Poel (Pöl) - Poelart, Joseph - Poelenburgh, Cornelis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1123
Poecilus-Poelenburgh
1124
suggerera läsaren, hvars uppmärksamhet ej får
på något sätt afledas från den stämningseffekt,
till hvilken alla använda medel konvergera, och
P. lät därför bl. a. ingen berättelse bli längre,
än att den skulle kunna läsas i ett sträck
(enda undantag The narrative of Arthur Gordon
Pym\ sv. öfv. 1890). Karaktärsteckningen i hans
berättelser är ingen eller rent fragmentarisk;
personerna äro väsentligen endast bärare
af stämningsföljder, hallucinatoriska och
visionära själstillstånd, extas, fasa, själens
feberlif, det undermedvetna, feberdrömmarna,
opie-rusets underbara fantasier. Sorgen öfver
den älskades död är ett ofta återkommande motiv,
och en hel grupp berättelser (The fall of the
house of Usher, Ligeia, Eleonora) har kallats
"romances of death". I äldre tids kostym äro
vissa skildringar klädda som The mask of the red
death. The cask of amontil-lade och The pit and
the pendulum. Allt hos P. är lyft ur den vanliga
tillvarons regioner till en underligt skum och
dunkel värld, där drömmen härskar, där myter
ännu bildas, dar moral och konvention aldrig
med sina regler och lagbalkar bragt konflikter
till stånd mellan själens rörelser, men där
tingen utgöra fruktansvärda symboler (t. ex. The
black cat) eller materiella öfverflyttningar
af stämningar. P. var en skönhetsdyrkare och
en poesiens lidelsefulle älskare; hans dikt
är icke teoremdiskus-sioner, icke idédiktning,
utan ren dikt. - Sedan han för lifsuppehällets
skull börjat skrifva prosa, vardt versen skjuten
i bakgrunden, men de senare åren af sitt lif
skref han enstaka dikter, hvilkas musikaliska
formfulländning (med omkväden, assonanser och
monotoni som hufvudsakliga verkningsmedel)
och djupa känslohalt gjort dem världsberömda:
The räven och The bells (öfv. af Y. Rydberg),
Ulalume, Anndbel Lee, To Helen m. fl. - Medan P
:s skarpa kritik, frihet från moralpredikningar
och oamerikanska spiritualism gjort honom föga
acceptabel för hans landsmän, har han länge
åtnjutit stor beundran och flitigt öfversatts
i Europa. I Frankrike infördes han med djupt
förstående af Baudelaire (se Betz, "Studien zur
ver-gleichenden literaturgeschichte", 1902), som
starkt påverkades af P., och torde sedan knappast
ha upphört att öfva inflytande vare sig där eller
i andra litteraturer. Till sv. äro öfversatta
"Underliga historier" (1895 och 1906), "Monsieur
Dupin" (1906), "Hemlighetsfulla och fantastiska
historier" (1908) och "Det ovala porträttet"
(1909). Se arbeten om P. af Whitman (1860), Rice
(1877), Ingram (1880), Stedman (1881), Woodberry
(1885, flera uppl.), Harrison (1901, 1903),
G. Petit (1904); 0. Hansson i "Tolke og seere"
(1893) och J. Mortensen i "Likt och olikt"
(1908). »-n B.
Poe’cilus, zool. SeFeronia.
Poe! (Pol), en till Mecklenburg-Schwerin hörande
ö i Östersjön, n. o. Wismarbukten, har en areal
af 37 kvkm. med 1,819 inv. (1905). P. var befäst
med ett par bastionsskansar och 9 redutter
längs stranden samt ett litet broverk, då det
12 jan. 1632 jämte Wismar intogs af svenskarna
under Tott. 1636-39 förbättrades försvarsverken
under ingenjör Eingsgewandts ledning. 1657
påbörjades byggandet af några nya befästningar
för hamnens och inloppets försvar. 1675 intogs
P. af brandenburgare och österrikare. I början
af 1700-talet byggdes en fyrhörnig bastionsskans
på nordvästra
udden. I westfaliska freden (1648) afträddes ön,
som bildade ett särskildt amt, till Sverige,
utgjorde 1654-89 en del af drottning Kristinas
underhållsländer samt lämnades 1803 jämte
Wismar och Neukloster af Gustaf IV Adolf på
100 år till hertigen af Mecklenburg-Schwerin
som säkerhet för ett lån på 1,250,000 rdr
Hamb. banko. 1903 afstod Sverige från rätten
att återlösa ön. Bruttoinkomsterna af P. gingo
under svenska tiden till något öfver 4,600 rdr.
(J. F. N.) L. W:son M.
Poelart [polärt], Joseph, belgisk arkitekt,
f. 1817 i Bruxelles, d. 1879, är framför
allt känd genom Justitiepalatset därstädes,
den största offentliga byggnad, som uppfördes
under 1800-talet. Det gigantiska palatset, som
upptar 24,600 kvm. och kostat 44 mill. frcs,
börjades 1866 och afslutades efter dess mästares
död, 1883. Det är hållet i en> fantastisk,
storslagen stil, där gammalassyriska former äro
upptagna i modern anda, medan grekisk-romerska
element dominera i de lättare hållna öfre
delarna. Med sin stenmassa, sina kolonnader
och sin hvita kupol behärskar palatset staden
från sin bergsplatå. Bland P :s öfriga
verk märkas Kongresspelaren (1859) och de
båda palatsen på Kongressplatsens sidor,
kyrkan S:te-Catherine m. m. i Bruxelles.
G-g N.
Poelenburgh [põlenbörch], Cornelis, holländsk
målare, f. 1586 i Utrecht, d. där 1667,
lärjunge till A. Bloemaert, slöt sig i Kom
till tysken Elsheimer både som landskapsmålare
och i de figurer, med hvilka han lifvade sina
landskap. Redan i Italien blef han berömd - af
hans ungdomsarbeten finnas 21 i Palazzo Pitti
i Florens -, och i Holland grundlade han efter
sin hemkomst en riktning, som kan spåras i hela
dess efterföljande konst. Han var 1627 åter
i Utrecht, lefde 1650 i London, men var 1664
förman för målargillet i sin fädernestad. P:s
framställning var i början kall och torr, men
blei efter hans hemkomst från Italien varmare
och mera saftig. Han målade landskap, oftast
från Roms omgifningar, med figurer hämtade dels
ur bibeln, dels ur den antika mytologien. Af
bibliska bilder må nämnas: Adam och Eva utdrifvas
ur paradiset (i Amsterdams Rijksmuseum), Tobias1
historia (i Dresden och Köpenhamn), Abraham
och Hagar (i Louvre), Kristus på korset, mera
sällsynt ämne (i Petersburg), Kristi födelse
(i München), Flykten till Egypten (i München)
m. fl. Oftare insatte han i sina landskap
antika figurer, kostymerade eller nakna, såsom
Diana och hennes nymfer, Nymfer och satyr er
(flerstädes), Parnassen (i Dresden), Gudarnas
församling (i Köpenhamn), Europas bortröf-vande
(i Schwerin) o. s. v. Men helst framställde han
som staffage helt enkelt nakna figurer, mest
kvinnor, sittande i gröngräset eller badande,
och hade synbarligen sin glädje af att skildra
den nakna människokroppen ute i naturen under eo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
