Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plankton, bot. zool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1011
Plankton
1012
möjligen petroleum), dels äro de af stort värde
för utforskandet af vattenmassornas och vissa
fiskars förflyttning i hafvet och för bedömande
af vatten i hygieniskt och andra afseenden.
Hafvets plankton benämnes haliplankton,
sötvattnets limnoplankton. Det öppna haf-vets
plankton kallas oceaniskt, kusternas
n e r i-tiskt. Limnoplankton indelas i
e u l i m n o-. plankton 1. sjöplankton,
heloplankton 1. dammplankton och potamoplankton
1. flodplankton. Af sjöplankton urskiljer
man l i m n ë-tiskt 1. peiagiskt (den öppna
sjöns) och l i 11 o r ä 11 (strandregionens)
plankton. Djurplankton kallas zooplankton,
växtplankton f y t o-plankton.
För samlande af plankton användes förr enkla
ythåfvar, medelst hvilka endast en kvalitativ
analys kunde utföras. De nu använda apparaterna,
som möjliggöra en kvantitativ planktonanalys, äro
af olika slag. Oftast användas koniska håfvar,
i spetsen försedda med en metallbehållare,
i hvilken planktonet samlas, med större eller
mindre öppning (det senare för planktonfångst
från fartyg i stark fart), med slutinrättning
för att fånga planktonet på ett bestämdt djup,
förfärdigade af sidengas eller sidentaft
(för infångande af de minsta planktonterna,
det s. k. n a n n o-plankton). Om en dylik
håf ned-sänkes till ett visst djup och sedan
uppfiras, blir en vattenpelare af bestämd
höjd och yta genomfiltrerad, och mängden
och sammansättningen af dess plankton kunna
bestämmas. På andra sätt bestämmes plankton genom
att pumpa en bestämd vattenmängd på ett filtrum,
genom att med vattenhämtare (konstruerade af
0. Pettersson och andra) från ett be-
j. u r .B. v
a-uuj.ua- - .. .
,
tiv plankton- stamdt djup taga vatten, som
sedan analys, kon- filtreras, eller genom
centrifugering.
Srofera(? A&f Med h^älp af deSSa aPParater
har ste°in i’ Ki J|~ man kunnat bilda sig en
föreställning om planktonrikedomen i hafvet
och sjöarna. I allmänhet kan man säga,
att vattenpelaren under l kvm. hafsyta
genom sin planktonmängd producerar lika
mycket organisk substans som motsvarande yta
kulturland. Planktonmängden är emellertid ej
jämt fördelad i hafvet ; de varma hafven äro
planktonfattigare än de kalla, det rent blåa
vattnet innehåller mindre plankton än det gröna,
och under olika årstider kan planktonmängden
växla betydligt på samma ställe. Som exempel
på planktonkvantiteten kan nämnas att under
december 2 kbm. af Kielbuktens vatten innehåller
8 kbcm. planktonter och att under mars månad
hvarje droppe östersjövatten innehåller
några planktondiatomacéer. Smärre insjöar
och vattensamlingar kunna vara så rika på
plankton, att de likna en grön, brun eller blå
"soppa". Äfven i hafvet kan en i ögonen fallande
färgning genom planktonter åstadkommas, t,
ex. genom Trichodes-miwra-arter; Röda hafvet har
sitt namn af Tricho-desmium erythræum (fig. 2),
som där kan uppträda i sådan mängd, att vattnet
antar röd färg. Äfven
sammansättningen af plankton kan vara mycket
olika i olika delar af hafvet och en helt
annan en stor och djup insjö än i en liten och
grund sådan. Olika områden af hafvet med olika
temperatur och salthalt ha olika planktonflora
och -fauna. Tncftodeswuww-arterna förekomma
endast i de varma hafven, likaså arterna
af kopepod-släktet Copilia. De tropiska och
subtropiska områdena utmärkas vidare genom stor
rikedom på peri-dinéarter. De kallare områdena
utmärkas genom en yppig diatomacéflora, genom
Phæocystis (se fig. 5 till art. Flagellata),
vissa kopepoder o. a. Marelden i nordiska
haf förorsakas till stor del af protozoen
Noctiluca, i de tropiska hafven af algen
Pyrocystis noctiluca (fig. 3). Planktonets
sammansättning växlar äfven efter årstiderna,
beroende dels på periodisk utveckling, dels på
periodiska ändringar i hafsströmmarna. Cleve,
som indelat planktonslagen i olika typer,
säger om dessas växlingar i Skagerak: "På
våren visar sig chætoplankton (karakteriseradt
af Chætoceros-arter; fig. 8), som följes på
sommaren af dels sydligt bankvattensplankton,
dels triposplankton (karakteriseradt af
peridinéer, särskildt Ceratium tripos;
fig. 4). Sedan komma mot sommarens slut rikliga
flöden af sydligt bankvatten, mer eller mindre
blandadt med styliplankton (karakteriseradt
af Rhizosolenia; fig. 5), efterträdas på
hösten af vatten med plankton, som tillhör
det nordliga bankvattnet, af trichoplankton
(karakteriseradt af Thalassioth"ix’, fig. 6)
och slutligen s i-raplankton (karakteriseradt af
Thalassiosira; fig. 7), hvarefter samma kretsgång
börjar på våren. Hand i hand med förändringarna i
plankton visa sig ändringar i vattnets salthalt,
temperatur eller de hydrografiska förhållandena,
liksom ock de olika regioner i Atlanten, som
karakteriseras af olika planktontyper, äro,
i stort sedt, hydrografiskt olika." Liknande
periodiska växlingar i mängd och sammansättning
kan man iakttaga äfven i insjöarnas plankton.
För planktonterna är det af största betydelse
att kunna hålla sig sväfvande i vattnet. Många
af dem, t ex. krustaceerna bland de större,
peridinéerna bland de mikroskopiska,
ha rörelseorgan och torde i sina rörelser
påverkas af ljuset, men många sakna alldeles
alla slags rörelseorgan, t. ex. diatomacé-erna,
foraminifererna, vattenblommorna o. s. v., och
dessa skulle snart sjunka till bottnen, om de
ej egde särskilda anordningar, som i hög grad
motverka sjunkandet. Jämförelsevis få äro de, som
till följd af riklig förekomst af fett, gasblåsor
eller andra lätta ämnen äro specifikt lättare
än vattnet och som därför vid lugnt väder stiga
upp till ytan; hit höra t. ex. vattenblommorna
(se Blomning 2), radiolarier och sifonoforer. De
öfriga ha nästan samma eller obetydligt större
specifik vikt än vattnet, hvilket uppnåtts på
olika sätt. Mycket vanligt är utbildning af ett
slemhölje (se fig. 5 till art. Flagellata) eller
ombildning af väfnaderna till geléväfnader. Genom
förstoring af cellytan förminskas äfven specifika
vikten och friktionen mot vattnet ökas; exempel
härpå äro diatomacéjätten Antelminellia
gigas, som är nära 2 mm. i diameter, och
de skifformiga Coscinodiscus, Pediastrum
(fig. 10) bland grönalgerna och discoidéerna
bland radiolarierna. En ej ovanlig planktontyp
är vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
