Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pilgrim - Pilgrimage of grace - Pilgrimen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fig. 3. Vallfärdsbild, träsnitt af schwabern Michael Ostendorfer (omkr. 1550).
Tyskland Aachen, Trier, Köln, Kevelaer,
Wilsnack (med blödande hostior) och Altötting,
i Ryssland Kiev, i norden Odense (Knut den
helige), Trondhjem (Olof den helige), Uppsala
(Erik den helige), Vadstena (heliga Birgitta)
samt Stockholms dominikankyrka, i hvilken fanns
en undergörande bild af Kristi nedtagande från
korset, till hvilken man gjorde löften ända
nere i Spanien. Genom Västerås’ riksdag 1544
afskaffades pilgrimsfärderna i Sverige. Som en
kvarlefva från dem torde man kunna anse svenska
allmogens sed att vissa tider på året besöka
aflägsnare kyrkor och källor. – Pilgrimsdräkten
(jfr fig. 4) utgjordes af en grå eller brun kåpa
med krage, en staf med två knappar, en väska
("skräppan"), kurbitsflaskan samt en rundkullig
hatt med framtill uppvikt brätte. Pilgrimer till
Heliga landet hade rätt att på hatten eller
eljest på klädnaden
Fig. 4. Kristen pilgrim på 1200-talet (bild i en
medeltida handskrift).
anbringa ett kors och buro en palmkvist med sig hem
(i Norden kallades pilgrimen därför ofta palmari,
palmfarare); andra prydde gärna hatten med
snäckskal, "musselhatt". Deras personer voro
okränkbara; de sluppo erlägga tull samt egde
rätt till härbärge, eld och vatten under vägen,
de fattigare äfven till föda. Däremot voro
de förbundna till kyskhet och andra asketiska
bruk, tills löftet uppfyllts. Om de missbruk,
hvartill de medeltida pilgrimsfärderna kunde
föra, lämnar Erasmus’ satir i hans "Colloquier"
ett drastiskt vittnesbörd. – Under de senaste
årtiondena har den klerikala reaktionen ånyo
satt pilgrimsfärder i scen, hufvudsakligen för
Maria-kultens främjande, i synnerhet i Frankrike
(Lourdes m. fl. platser). – Litt.: Marx, "Das
wallfahren in der katholischen kirche" (1842),
Jusserand, "English wayfaring life in middle
ages" (1892), Beazley, "Dawn of modern geography"
(1897–1906), A. Baumstark, "Abendländische
Palestinapilger" (1906), E. Bréhier,
"L’église et l’orient au moyen âge" (1907),
samt litt. till Helgon, Mariakult och Reliker.
N. S. Hj. H–t.
Pilgrimage of grace [pilgrimidj ev gréi’s],
"nådens pilgrimsfärd", i Englands historia
vedertaget namn för en katolsk upprorsrörelse
i Lincolnshire och Yorkshire 1536 mot konung
Henrik VIII. Den föranleddes närmast af konungens
påbud om klostrens upphäfvande, men äfven af
missnöje med Th. Cromwells kyrkopolitik och
"de 10 artiklarna" af 1536, hvilka ansågos
alltför protestantiska. Farhågor för nya skatter
medverkade äfven. Upproret undertrycktes med
stränghet, men Henrik blef därefter försiktigare
i sin kyrkopolitik. V. S–g.
Pilgrimen, signatur för romanförfattarinnan
Ulrika Sofia von Strussenfelt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
