Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olika bergspartier. Den östligaste kedjan
(Cordillera oriental) är lägst och genombrytes
i n. af Amasonfloden vid Pongo de Manseriche,
nedanför hvilket fall selvasområdets slättbygd
utbreder sig, af hvilket P. eger en stor del
(departementet Loreto). De nyssnämnda tre
Andeskedjorna mötas i Nudo (Cerro) de Pasco
(10° 30’ s. br.), men s. därom fortsätta de i
två hufvudkedjor, en östlig, Cordillera real,
och en västlig, Cordillera occidental, hvilka
omsluta den peruanska platån, som afvattnas
genom Apurimac (till Ucayali) och genom en
mängd vattendrag till Madeira. I platåns södra
del ligger den stora sjön Titicaca (se d. o.),
hvars norra hälft tillhör P. Söder om Pasco
är den högsta toppen i P. Ampato l. Coropuna
(6,950 m.), v. om Titicaca. En egendomlighet för
de peruanska Anderna är, att de alldeles sakna
verksamma vulkaner, om än unga eruptiv flerstädes
förekomma. (Jfr Amerika, sp. 782.) Berglandet
kallas vanligen sierra; de öde högslätterna
mellan bergen betecknas i södra delen af landet
med namnet puna, i den norra med páramo; den
branta östra sluttningen ned mot låglandet kallas
montaña. – Af kustens 61 strömmar har endast
halfva antalet vatten året om, bl. a. Tumbez,
Chira, Santa, den viktigaste, Rimac, Rio grande,
Mages och Sumbay. Däremot äro de floder,
som från höglandet strömma åt ö., redan inom
P. mäktiga. Den största är Marañon, alla de
andra äro bifloder till den. I höglandet finnas
flera sjöar, af hvilka de största äro Junin
l. Chinchaycocha (800 kvkm.) s. om Pasco och
Titicaca.
J. F. N.
Klimat, växt- och djurvärld. Klimatet och
de af detta beroende förhållandena i den
organiska världen äro i ett land med så
växlande höjdförhållanden högst olika. I
kustbältet till 500 m. höjd faller ytterst
sällan något regn. Nov.–april är himmelen
ständigt klar, men hettan mildras genom
grannskapet till hafvet. Juni–sept. är
himmelen flera veckor igenom höljd i dimma,
som ofta åtföljes af duggregn, kalladt garua,
hvilket för en kort tid kläder marken i
yppig grönska. Årsmedeltemperaturen är i
Lima 18,5° (med 23,4° i febr., 14,7° i juli),
Arica har ett årsmedium af 19,7° (i jan. 22°
och i aug. 17,2°); extremerna äro där 28°
och 13,3°. Längre in," på 500–1,300 m. höjd,
falla på vissa ställen störtregn, men trots det
högre läget är temperaturen där högre än vid
kusten. I denna region trifvas alla tropiska
kulturväxter, företrädesvis sockerrör, men den
vilda floran är ej synnerligen yppig. Till denna
kustregion sluter sig den västra sierraregionen
af 1,300–3,400 m. höjd, med torr luft och äfven
om sommaren svala nätter. Sierran har bördig
jord, lämplig för odling af europeiska sädes-
och fruktslag. Skogsvegetation saknas äfven
där liksom längre ned. Faunan har ingenting
egendomligt. Kordilleraregionen, som omfattar de
högsta delarna af Anderna, är ett vildt bergland
med kala klippor, evig snö och en mängd små sjöar
mellan bergen. En iskall östan- eller sydvästvind
blåser där ständigt. Vegetationen, bestående af
gräs, alsinéer, Azorella, Polylepis, Lupinus,
malvacéer, Gentiana, valerianacéer, många
kompositer, går upp till 5,000 m. höjd. Jämte
potatis, som där möjligen har sitt rätta
hemland, finnas flera andra växter
med ätliga rötter, såsom soca (Oxalis
tuberosa), ulluco (Ullucus tuberosus), massua
(Tropæolum tuberosum) och yacón (Polymnia
sonchifolia). Faunan har några intressanta
former gemensamma med den följande regionen,
punaregionen, som omfattar den stora, i
medeltal 4,000 m. höga centralplatån, med
dess sparsamma vegetation, små tvärkedjor,
många sjöar, kristallklara bäckar och stora
kärr. Fruktansvärda åskväder urladda sig
nästan dagligen, företrädesvis nov.–apr.,
och på dem följa vanligen snöyra och därefter
brännande varmt solsken i tunn, genomskinlig
luft. Från maj till okt. är himmelen klar,
åskväder mera sällsynta, nätterna ganska
kalla. Temperaturskillnaden uppgår inom 24
timmar ofta till 20–25° C. Vegetationen är
fattig. Brungula gräsarter äro öfvervägande,
i synnerhet Stipa ichu, som utgör lamans,
vicuñans och fårens föda samt torkadt användes
till taktäckning och jämväl till bränsle,
då äfven punan är skoglös. Endast "massua"
(Tropæolum tuberosum) går upp till 4,000 m. höjd;
korn odlas ännu på 4,200 m. Detta är lamans,
huanacons, alpakans och vicuñans egentliga
hemland. Utom dessa finnas hjortar, viscacha
och chinchilla. En karakteristisk roffågel är
den jättelika kondoren. En annan till gamsläktet
hörande fågel är coraquenque (alcamari), hvars
svarta och hvita vingfjädrar af inkahärskarna
nyttjades till hufvudprydnad. Den östra
sierraregionen består af de mot ö. sluttande
dalarna mellan 3,600 och 2,600 m. höjd,
i hvilka de på punaregionen uppkommande
bäckarna förena sig till floder. Vintern
börjar äfven där i okt., och regntiden varar
ofta flera veckor. Åskväder äro vanliga,
ofta åtföljda af hagel och snö. I maj börjar
sommaren och med den nattfroster, som ofta skada
skörden. Vegetationen är i allmänhet densamma
som i den västra sierraregionen. Skogsregionen
(montañan) sönderfaller i två afdelningar,
den öfre subtropiska, på östra sluttningarna
af Anderna, samt den täta tropiska skogen, på
slätterna omkring Amasonfloden. Den subtropiska
afdelningen är viktig genom värdet af sina
produkter och intressant genom sin storartade
naturskönhet. Långa bergskedjor löpa ut från
Anderna, småningom aftagande i höjd. Ett
stort antal floder flyter genom dalarna,
cinchonaträdens egentliga hemland. Den
värdefullaste arten, Cinchona calisaya, finnes
i Caravaya-skogarna i södra P. och i Bolivia. I
de varma dalarna finnas stora kokaplanteringar.
Andra växtalster från dessa varma dalar äro
kaffe, kakao, socker och tropiska frukter af
alla slag. I de stora skogarna längre österut
finnas timmerträd af många slag, kautschukträd
af släktet Hevea, många olika palmer och träd,
som lämna sassaparill, vanilj, ipecacuanha
och kopaiva. P:s rika och mångfaldiga
fauna är densamma som i Brasiliens skogar.
(G. L-m. L-e.)
Befolkning. Den första
folkräkningen i P. anställdes 1793 och gaf en
totalsumma af 1,076,977 pers. (617,700 indianer,
241,225 mestiser, 136,311 spanjorer, 40,337
negerslafvar och 41,404 mulatter), oberäknadt de
vilde indianerna i montañan. Detta ådagalägger
en sorglig folkförödelse sedan inkarikets
fall, hvarom de öfvergifna terrasserna på
bergssluttningarna, en gång i hög kultur, bära
ett tyst vittnesbörd. Vicekonung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
