Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Périer. 3. Jean Paul Casimir-P. - Periferi, mat. - Perifras - Perigeum, astron - Perigon, bot. - Périgord - Périgordtryffel, bot. Se Tryffel - Périgourdine - Périgueux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
483
Periferi-Périgueux
484
genom att nedlägga sitt mandat som deputerad
efter antagande af lagen om de orleanske
prinsarnas utstötande ur armén. Han motiverade
detta steg med omöjligheten att förena
sina familjehänsyn till huset Orleans
med samvetets bud och sin republikanska
åskådning. P. återvaldes emellertid omedelbart,
blef i okt. s. å. understatssekreterare i
krigsministeriet (i Ferrys andra ministär),
var 1890-92 en af deputeradekammarens
vicepresidenter, blef 1893 dess president,
var dec. 1893 -maj 1894 konseljpresident
samt vardt vid sin afgång ånyo president i
deputeradekammaren. Efter mordet på Sadi-Carnot
valdes P., hvilken som konseljpresident
kraftigt bekämpat anarkismen, 27 juni 1894
(med 451 röster mot 195 på H. Brisson) till
republikens president. Han antydde redan i
sitt tillträdesbudskap till kamrarna, att han
ämnade till fullo taga ut sina författningsenliga
rättigheter som president ("hvarken öfverskrida
dem eller låta dem kringskäras"), och med
anledning däraf utsattes han för häftiga
beskyllningar från radikalt håll för maktlystnad
och personlig politik. 15 jan. 1895 afsade
sig P. helt plötsligt presidentvärdigheten
under förklaring, att han ej kunde förena
sitt moraliska ansvar med den maktlöshet,
hvartill han dömts. Af P :s vittnesmål vid
Dreyfusprocessen i Kennes (1899) framgår, att
han under Dreyfusaffärens begynnelse (några
veckor efter den första domen öfver Dreyfus)
och däraf föranledda förhandlingar med Tyskland,
som önskade få erkändt,. att Dreyfus ej stått
i förbindelse med tyska militära myndigheter,
af ministrarna på ett för honom olidligt
sätt lämnades i okunnighet om viktiga af
dem vidtagna åtgärder. Efter sin af gång
lämnade P. politiken, egnade sig med ifver åt
välgörenhet och valdes 1902 till president i
internationella permanenta byrån för fattigvård
och välgörenhet. 1-2. E. w. (V. S-g.) 3. V. S-g.
Periferi (af grek. perifereia, kringgående,
omkrets), mat., cirkelns omkrets. Se Cirkel
1. – Med periferivinkel förstås en vinkel,
hvars ben gå genom ändpunkterna af en viss
cirkelbåge och hvars spets sammanfaller med
en punkt på periferien. Alla periferivinklar,
som hänföra sig till samma cirkelbåge, äro lika
stora. Adj. Periferisk; ofta i bildlig bemärkelse
(som motsats mot central), ytlig, oväsentlig.
(I. F.)
Perifras (grek. perifrasis), ret.,
omskrifvande talesätt, som sätter
en sammansatt benämning i st. f. en
enkel, t. ex. morgonrodnadens portar i
st. f. östern. Jfr Parafras.
Perigeum (af grek. peri, omkring, och
ge, jorden), astron., den punkt i månens
elliptiska bana kring jorden, där den kommer
denna närmast. Den aflägsnaste punkten i
denna bana kallas apogeum (se d. o.). Dessa
benämningar tillämpas äfven på solen i dess
skenbara lopp kring jorden (se Apsider 2).
E. J. (B-d.)
Perigon, bot., blomkalk (se d. o., Blomma,
sp. 753, och Homoioklamydeisk).
Périgord [-går], fordom landskap i sydvästra
Frankrike, utgjorde en del af guvernementet
Guienne och Gascogne och motsvaras
nu af dep. Dordogne samt norra delen af
dep. Lot-et-Garonne. Det hade sitt namn efter de
keltiske petrokorierna. Det styrdes 877–1399 af
egna grefvar (se Talleyrand), gafs därefter
åt Ludvig af Orléans, hvars son Karl sålde det
1438 till Jean de Blois, och kom genom dennes
brorsdotter 1470 till familjen d’Albret, hvars
arfvinge Henrik IV för alltid förenade det med
det öfriga Frankrike (1589). Dess hufvudstad
var Périgueux.
Périgordtryffel [-går-], bot. Se Tryffel.
Périgourdine [perigordīn], en äldre fransk
dans från landskapet Périgord, med musik i
3/8 eller 6/8 takt och liflig, men opunkterad
rytm. De dansande paren gjorde snabba chasséer,
under ombyte af händer, och bildade kedjor,
som alltjämt brötos och sammanslötos i rask
följd. Denna dans plägade afsluta balerna,
liksom farandolen och i senare tid galoppen.
E. F-t.
Périgueux [perigö], hufvudstad i franska
dep. Dordogne, fordom i landskapet öfre Périgord,
ligger på högra stranden af Dordognes biflod
Isle och vid järnvägen Orléans–Agen, som där
utgrenar sig till Ribérac och Bordeaux. 30,249
inv. (1911; som kommun 33,548). Staden består
af två olika delar: la Cité, den äldsta,
trängt bebyggda stadsdelen, samt den mera
moderna Puy S:t Front, som till 1240 voro
två rivaliserande städer. P. ligger på samma
plats som petrokoriernas hufvudstad Vesunna,
hvilken under kejsar Augustus erhöll binamnet
Augusta. Från gallernas tid återstår högst
obetydligt, men från romarnas tid finnas rester
af termer (1:a och 2:a årh.) och af stadsmurar,
flera mosaiker samt en rund byggnad, kallad
Tour de Vésone, af 66 m. omfång och 27 m. höjd,
hvilken anses ursprungligen ha varit cellan
eller hufvudpartiet af ett tempel, hvars
peristyl försvunnit. Äfven af en amfiteater
återstå stora fragment. Byggnaden, som anses
härstamma från 2:a eller 3:e årh., rymde 40,000
åskådare. Grefvarna af Périgord begagnade den
som residensslott i flera århundraden. Ett
annat framstående fornminne är Château
Barrière, härstammande till en del ända från
3:e eller 4:e årh., till hufvudsaklig del från
12:e. Den märkligaste byggnaden från medeltiden
är katedralen S:t Front, som dock genom den
1860–85 företagna restaureringen förlorat nästan
all sin ursprunglighet. Den byggdes 984–1047
och har en slående likhet med de bysantinska
kyrkorna och Markuskyrkan i Venezia. Den äldre
katedralen (före 1669), S:t Étienne, består
af två hvarandra mycket olika delar: den östra
från 1000-, den västra från 1600-talet. Stadens
torg och promenader prydas med bronsstatyer
af Montaigne, Fénelon, general Daumesnil
(Vincennes’ försvarare 1814–15) och marskalk
Bugeaud. Staden är säte för en biskop och har
ett lycée, lärar- och lärarinneseminarium,
teater, botanisk trädgård, ett bibliotek
med omkr. 35,000 bd samt ett rikt museum. De
viktigaste industrigrenarna äro tillverkning af
järnvägsmateriel, landtbruksredskap, möbler,
hattar, yllevaror och tryffelpastejer; bland
handelsartiklarna intaga mjöl, vin, fjäderfä,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
