Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pergamon l. Pergamos - Pergamos. Se Pergamon - Pergamott - Pergamum. Se Pergamon - Perge - Perge (Perga) - Perger, Richard von - Pergola - Pergola, trädg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
475
Pergamos-Pergola
476
en romersk teater, en amfiteater och en
cirkus. Längre mot v. ses lämningarna efter ett
från äldre tid härrörande berömdt asklepieion. -
Det ojämförligt mest betydande bland alla dessa
fynd är den kolossala altarbyggnad (fig. 3),
som af Eumenes II uppfördes åt Zeus Soter (Zeus
räddaren) med anledning af en öfver gallerna
eller galaterna (se G a l a t i e n) vunnen
seger. Själfva offeraltaret hvilade på en helt
och hållet af marmor utförd hög underbyggnad af
37,? m. längd i n. och s. och 34,6 m. bredd i
ö. och v. Sidorna af denna underbyggnad smyckades
af en 2,3 m. hög fris, som i mycket hög relief
med delvis nästan fristående figurer framställde
den s. k. G i ga n t o-makien (se Giganter) eller
gudarnas strid mot urtidens vidunder. Denna
fris, hvaraf inemot 2/s återfunnits, till
stor del i en bysantinsk fästningsmur, är nu
förd till Berlin och har tillika med öfriga
vid gräfningarna funna bildverk och en del
viktigare arkitekturpartier fått en mönstergill
uppställning i ett för ändamålet särskildt
upp-fördt Pergamonmuseum. Hela underbyggnaden
är med ledning af återfunna arkitekturfragment
återställd i sin ursprungliga form och
reliefplattorna insatta på sina behöriga ställen,
för så vidt dessa med tillhjälp af inskrifter och
stenhuggarmärken kunnat bestämmas. Den ungefär
120 m. långa frisen fortlöper i orubbad följd
på norra, östra och södra sidorna, men är på
den västra afbruten af en bred fritrappa, som
med 24 trappsteg leder upp till altarbyggnadens
öfre plattform. I stället fortsätter den på båda
trappväggarna, följande trappans stigning. - Hela
den olympiska gudaskaran deltar i striden, men
hufvud personen är Zeus, som med sina åskviggar
nedslår de honom angripande giganterna (se
pl. III till art. B i l d-huggarkonst). En annan
hufvudgrupp bildar gudinnan Athena i segerrik
kamp med giganter (fig. 4) och jordgudinnan Ge,
som med öfverkroppen höjer sig ur jorden och med
uttryck af den djupaste förtvifian anropar om
försköning för sina barn. Giganterna framställas
i mycket växlande gestalter, somliga, särdeles
de yngre, med rent mänsklig kroppsbildning och
delvis med stora vingar; andra ha i stället
för ben ringlande ormkroppar, utlöpande i
ormhufvuden, som resa sig till väders och deltaga
i striden. Några ha tjurhorn i pannan, och en
är försedd med lejonhufvud. Delvis återfunna
inskrifter ange ofvanför frisen namnen på de
i striden deltagande gudarna och under frisen
namnen på giganterna och på de konstnärer, som
utfört de särskilda grupperna. Men om namnet på
den store mästare, som planlagt det hela och
komponerat denna underbara bildserie, sväfva
vi i okunnighet. Gigantomakien representerar
ett förut endast ofullständigt kändt skede af
den grekiska plastikens utveckling. Från 500-
och 400-talens ideala konst med dess harmoniska
lugn skiljer den sig genom en viss naturalism
och genom en hög grad af dramatiskt lif och
lidelsefull karakteristik. Men den utmärker
sig tillika både genom friskhet i uppfattningen
och genom ett fulländadt mästerskap i formernas
tekniska behandling. Anmärkningsvärd är äfven vid
den stora mängden af figurer den rika omväxlingen
af motiv, hvarigenom man förstått att undvika
all tröttande enformighet. Åtskilliga redan
förut i Europas museer befintliga
plastiska konstverk, hvaribland den döende
gallern i Korns kapitolinska museum torde vara
det mest bekanta, äro tydligen alster af samma
pergamenska bildhuggarskola, men ha först genom
fynden i P. kommit i sin rätta belysning. - Rätt
betydliga brottstycken ha påträffats äfven af
en annan fris, den s. k. Telefosfrisen, af blott
l,75 m. höjd och utförd i mindre hög relief. Dess
plats är icke med visshet känd, men man antar
i enlighet med professor Bohns restaurering
af altarbyggnaden, att den smyckat inre sidan
af en ofvanpå underbyggnaden uppförd och dess
plattform inhägnande mur, hvars utåt vända sida
varit dekorerad med en jonisk kolonnad.
Litt.: Om gräfningarnas resultat af gåfvo
Hu-mann, Conze, Bohn m. fl. tre "Vorläufige
berichte" (1880, 1882, 1888). Fullständigaste
framställningen lämnar det på kungl,
museiförvaltningens vägnar af flera författare
(Bohn, Fränkel, Puchstein m. fl.) redigerade
stora praktverket "Altertümer von Pergamon"
(1885 ff.). Kortfattade officiella handledningar
äro "Beschreibung der pergameni-schen bildwerke"
(7:e uppl. 1885) och "Beschreibung der skulpturen
aus P., I. Gigantomachie" (1895). I "Nordisk
tidskrift" 1881 finnes en uppsats af J. Lange,
"De nye skulptur-fund i Pergamon". Ett arbete
af betydande rang är Pontremoli och Collignon,
"Pergame" (1900). Jämför äfven motsvarande parti
af Collignon, "Histoire de la sculpture grecque",
II (1897), och Trendelenburgs artikel "P." (med
många goda illustrationer) i Baumeisters
"Denkmäler des klassischen altertums" II. En lätt
tillgänglig och sakrik öfversikt ger Ussing,
"Pergamos, dens historie og monumenter"
(1897) med en i många fall sjäifständig
ställning till de tyske arkeologerna. För de
under Dörpfelds-öfverinseende ännu under de
senaste åren fortsatta gräfningarna redogöres
i åtskilliga årgångar af "Mittheilungen"
från tyska arkeologiska institutet i Aten.
A. M. A.
Pe’rgamos. Se Pergamon.
Pergamo’tt, detsamma som bergamott (se d. o.),
Pe’rgamum. Se Pergamon.
Pe’rge, lat., fortsätt; fullfölj din
färd!
Perge (Per g a), forntida stad i Pamfylien, vid
floden Kestros, 11 km. från hafvet. Den hade
ett vidtberömdt Ártemistempel, stor teater,
palestra m. m. Aposteln Paulus besökte staden
under sin första missionsresa. Ruiner finnas
vid det nuv. Murtana, n. ö. om Adalia.
Pe’rger, Richard von, österrikisk tonsättare,
f. 1854 i Wien, d. där 1911, elev af
Zellner och J. Brahms, verkade som dirigent
i Rotterdam och^ från 1895, i Wien, där han
1899-1907 var kon-servatoriedirektör. Bland
hans af Brahms påverkade kompositioner märkas,
förutom kammarmusikverk, den komiska operan Der
richter von Granada (1889) och sångspelet Die
12 nothelfer (1891). P. skref en biografi öfver
Brahms (1908). E. F-t.
Pergola [pe’rgåla], stad i italienska
prov. Pe-saro e Urbino (Marche), vid Cesano
och järnvägen Fabriano-Urbino. 9,258
inv. (1911) i hela kommunen. Katedral
(biskopen residerar i Gagli); realskola.
J- F. N-
Pe’rgola (it., berså löfsal), trädg., en af
slingerväxter öfvervuxen pelargång. Redan under
den klassiska forntiden användes pergolor i
stor utsträck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
