Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt / 359-360 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pelarordning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stöta ihop i skarpa kanter, utan skiljas genom
mellanliggande släta banor (delar af kolonnstammens
ursprungliga yta), samt upp- och nedtill sluta i
halfrunda vikar. Afsmalningen är mindre märkbar
än i den grekisk-doriska ordningen.

Fig. 3. Joniskt kapitäl.

Kapitälet
(fig. 3) består af en
echinus med krökt
profil, prydd med
ett något nedåtvändt
skulpteradt mönster
(”äggstaf”). Öfver
denna utbreder sig
likasom en dyna
(fascia, fig. 2, d), hvilken
vid sidorna – i
kolonnradens
längdriktning – böjer sig
nedåt och rullar ihop sig i spiraler (voluter, se d. o.)
samt äfven på midten elastiskt buktar sig nedåt, det
senare ett för det grekisk-joniska kapitälet betecknande
drag. På fram- och baksidan blir således
echinus synlig emellan voluterna; på de båda andra
visa sig dessa senare som af band omlindade rullar
(se den vänstra fig. på fig. 2). Kapitälets öfversta
del utgöres af en fyrkantig abacus (e), ofta med
bladprydd, karnisformig profil. Åt hörnkapitälet
i en byggnad gafs en något olika form, i det
hörnvoluterna där ställdes i 45° vinkel emot kolonnradens
längdriktning i stället för att som eljest vara
parallella därmed. Likasom i den doriska ordningen
består äfven här bjälklaget af arkitrav, fris
och kornisch. Arkitraven (f) ter sig som sammansatt
af två eller tre horisontala skift – hvilket i
verkligheten ej är fallet – och krönes af ett listverk
(g). Frisen (h) bildar ett enda sammanhängande
band; i regel är den prydd med bilder i
relief – därför kallad zooforos. Kranslisten (i)
utgöres äfven här af en vidt framspringande
hängplatta, hvarunder ofta finnes ännu en platta, sirad
med vertikala inskärningar, det s. k. tandsnittet
(dentikel-list). Öfver geisonen höjer sig rännlisten
med karnisprofil.

Fig. 4. Attisk kolonnbas.

– Af den joniska ordningen
finnes en attisk skiftning af en något enklare, men
kraftigare hållning. Kolonnbasen (fig. 4) saknar
den fyrkantiga fotskifvan
och är sammansatt
af två rundstafvar,
den undre mera
framspringande än den öfre
och skilda af en kraftig
hålkäl. Formen
har sedermera blifvit
med en viss förkärlek
använd inom så godt som alla stilskiftningar.
Kolonnstammen är öfverst ofta prydd med ett skulpteradt
palmettmönster (anthemion), hvarigenom
här bildas en särskild kolonnhals, skild från stammen
af en platta eller astragal, vanligen med
pärlbandsartad utsirning. Voluterna äro kraftigare,
mera energiskt profilerade och tätare rullade;
tandsnittet under geisonen saknas.

Fig. 5. Korintisk kolonnordning.

3) Den korintiska ordningen (fig. 5) framträdde
senare än de båda nämnda och som uttryck för
en yngre tids praktlystnad. Den tillhör egentligen
den s. k. hellenistiska (alexandrinska) perioden och
den därpå grundade romerska konsten. Kolonnens
bas och stam öfverensstämma med de joniska
(attiska) formerna. Detsamma är i det hela fallet
med bjälklaget. Den hufvudsakliga skillnaden
visar sig i kapitälet (fig. 6). Till sin
grundform utgöres detta af en korg- eller
bägarformig stomme (kalathos), klädd med
bladverk. Detaljformerna kunna för öfrigt
växla. Det vanliga korintiska kapitälet är
omgifvet af två kransar uppåtriktade, öfverst
något utåtböjda blad, den ena kransen öfver den
andra. Ur dessa blad uppspira på hvar och en af
kapitalets hufvudsidor två stänglar, som hvardera
vanligen dela sig i två grenar. De båda inre på
hvarje sida böja sig mot hvarandra och uppbära
gemensamt en blomma, en palmett eller annan prydnad.
De yttre grenarna stiga i en kraftig båge
uppåt till kapitälets hörn, där de förena sig
med motsvarande gren på närmaste sida och med
denna rulla ihop sig i en spiral (volut).
Dessa fyra voluter, som bilda öfvergången
från den runda till den fyrkantiga
formen, uppbära en rikt profilerad abacus. Det
korintiska kapitälet medger för öfrigt en
friare behandling af detaljerna, på samma
gång som användningen är mindre bunden. De
svårigheter, som i den doriska ordningen
vållades af hörntriglyfen och i den joniska af
hörnkapitälet, förekomma ej här. I rikare och
större byggnader stödes kornischplattan stundom
af framspringande konsoler (se Modillon;
jfr Konsol, sp. 816), som dock hufvudsakligen
tillhöra den romerska konsten.

Fig. 6. Korintiskt kapitäl.

II. Den romerska byggnadskonsten upptog de
grekiska kolonnordningarna, men använde
dem ej blott som bärande och stödjande
delar såsom å templen, utan äfven och
företrädesvis som dekoration på efter hvalfvets
grundsatser konstruerade profanbyggnader
(t. ex. Marcellusteatern, Colosseum och
triumfbågarna i Rom). Därmed följde som oftast
en mindre finkänslig, mera godtycklig och fri
behandling af samtliga detaljer. Kolonnerna
ställas efter omständigheterna på låga plintar
eller höga socklar. Stammen är ofta endast delvis
räfflad, eller också äro räfflorna fyllda med
inlagda stafvar. Bjälklaget, som i många fall
ej har någon konstruktiv betydelse, förvandlas
mellan kolonnerna till ett listverk på muren af den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>