Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pegnitzordern - Pegomyia, zool. Se Hvitbetsflugan - Pegu - Pehlevi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
Pegomyia-Pehlevi
338
der schäfer an der Pegnitz), tyskt vittert
språksällskap, stiftadt 1644 af Ph. Harsdörfer
och Joh. Kla j i Nürnberg samt uppkalladt
efter floden Pegnitz, som flyter igenom denna
stad. "Pegnitz-herdarna" (die Pegnitz-schäjer)
odlade framför allt herdedikten. Sinnebilder voro
passionsblomman ocü panflöjten, valspråket "mit
nutzen erfreulich’ . De uppträdde mot den första
schle-siska skolans förståndstorra riktning inom
poesien och inrymde i sina vers en hedersplats åt
det målande, naturhärmande elementet, men hamnade
därvid i en öfverlastad stil och ren efterapning
af italienare och spanjorer. Orden fortlefver
än i dag, ehuru numera som litteratursällskap
(140 medl.). Se ordens "Festschrift" (1894).
Pegomyia,_ zool. Se Hvitbetsflugan.
Pegu [pigõ’]. 1. Division i brittisk-indiska
prov. Burma. 34,336 kvkm. 2,073,737 inv. (1911),
hvaraf 1,688,181 buddister, 212,395 hinduer,
55,030 kristna och 28,963 naturdyrkare, som
själfva kalla sig mön och af burmanerna benämnas
talaing. De fleste invånarna äro burmaner,
f. ö. kårer, schan, tamil, kineser o. a.,
samt omkr. 10,000 européer. Landet genomdrages
i nordlig-sydlig riktning af bergskedjorna
Pegu-Yoma och västligare Arakan-Yoma, mellan
hvilka landets hufvud-flod Irawadi flyter,
östligare rinna Pegu och Sit-tang. Ris,
oljeväxter, tobak och bomull odlas mest. På
floderna råder liflig trafik, och omkr. 25,000
pers. bo ständigt på båtar. Genom de segelbara
floderna, speciellt Irawadis deltaarmar,
befordras handeln. En järnväg går från
Rangoon till Prome, en annan från Rangoon
till Mandalay. P. delas i 5 distrikt: Rangoon
(staden), Hanthawaddy, Thar-rawaddy, Pegu och
Prome. Rangoon är hufvudstad. - 2. Distrikt i
sydöstra delen af ofvan-nämnda division. 11,406
kvkm. 429,121 inv. (1911). - 3. Hufvudstad
i nämnda distrikt, vid floden Pegu. 14,132
inv. (1901). P. var fordom hufvudstad i Nedre
Burma och Talaingdynastiens första residens;
som Tungudynastiens hufvudstad blef den känd för
européerna på 1500-talet. Förstörd af Alompra
vid midten af 1700-talet, gaf den namn åt prov.,
som annekterades af engelsmännen 1852.
Pehlevi (P e h l v i, P a h l a v i) är
egentligen namnet på ett för persiska språket
under sasani-dernas tid användt egendomligt
skrifsätt, för hvars grundtanke redogjorts i
art. H u z v a r e s c h, såsom detta skrifsätt
också kallades. Arameiska ord i sin mestadels
vokallösa skrifform tjänstgöra här som ett
slags hieroglyfiska bildtecken, ungefär som i
alla våra skriftspråk siffrorna äro bildtecken
för de inhemska räkneorden, och stundom valdes
som representant för det persiska ordet icke
det närmast motsvarande arameiska ordet, utan
någon böjd form däraf. Så t. ex. skrefs det
persiska ordet tu, "du", med signaturen Ik, som
på arameiska uttalas läk och betyder "åt dig";
man skref aram. malkä "konung", men man skulle
läsa det persiska Säh o. s. v. Det ena persiska
verbet skrefs med en arameisk perfektform,
det andra med en imperfekt-eller infinitivform
o. s. v., och stundom vidhängdes en rent persisk
ändelse, t. ex. pers. pittan, skrifva. där
-tan är infinitivändelse, skrefs jktbwntan,
där det aram. jktbwn (läs jektibün) betyder "de
skrifva". Med ett sådant skrifsätt för en mängd
af de vanligaste orden blir för oss det verkliga
uttalet ofta dunkelt, och härtill kommer
ytterligare, att det använda alfabetet,
en ombildning af ett äldre semitiskt,
genom sammanfall af en mängd ursprungligen
skilda signaturer blifvit ytterst svårläst
och mångtydigt. Af detta alfabet, det
s. k. bok-pehlevi, finnes en äldre,
enklare form, kallad inskrift-pehlevi,
som användes för inskrifter och mynt under
de första sasanidregen-terna (200-talet
e. Kr.); och några af dessa inskrifter
förekomma i dubbla texter, den ena med
"inskrift-pehlevi", den andra med ett annat,
likaledes från semiterna lånadt och ombildadt
alfabet, kalladt kaldæo-pehlevi. Språket i
dessa inskrifter liksom i litteraturen från
sasanidernas (22&-641 e. Kr.) tid bildar en
öfvergång från forn-persiskan i akemenidernas
kilinskrifter till ny-persiskan, dock med närmare
anslutning till den senare, och kallas därför
"medelpersiska" 1. pehlevi-språket, ofta blott
p e h l e v i. Litteraturen omfattar jämte
öfversättningar af Avesta, hvilka sannolikt
tillhöra 6:e årh., hufvudsakligen religiösa
arbeten, af hvilka Minokhiredh 1. Mainyo-i-khard
("Förnuftets ande", utg. af Andreas, 1882,
i skriftformen päzend med öfv. och glossar af
West, 1871), Bundehesh (utg. och öfv. af Justi,
1868), Din-khard (utg. och öfv. af Peshotun,
Bombay, 1881) och Artäi-Viräf, en helvetes-
och himmelsfärd påminnande om Dantes "Divina
commedia", fr 800-talet, tills. m. andra texter
utgifvet och öfversatt af Hoshangji, Haug och
West (1872, med glossar af West och Haug 1874)
äro de viktigaste. Af världslig litteratur
finnes högst litet i behåll - det förnämsta är
Ardaslrs (Artaxerxes I:s) romantiserande historia
(öfv. af Nöldeke, 1879) -, men en del återfinnes
i arabiska, nypersiska och syriska omarbetningar
(jfr Kalilava-Dimna). De viktigaste pehleviverken
- såsom den hela religionsläran omfattande
Bundehesh, den profetiska Bah-man-yast o. s. v. -
äro öfversatta af E. W. West (i "Sacred books of
the East", bd 5, 18, 24). Jfr härom i allmänhet
West, "The extent, language and age of Pahlavl
literature" (i "Sitzungsberichte der Münchener
akademie der wissenschaften", 1889) samt Geiger
och Kuhn, "Grundriss der ira-nischen philologie",
bd II. Det viktigaste hjälpmedlet för studiet
af den blott genom sin monstruösa skrifform
svårfattliga pehlevi-litteraturen är det
s. k. päzend) d. ä. omsättning af pehlevi-texter
efter deras verkliga persiska uttal i det
fullt klara och tydliga s. k. zend- (rättare
avesta-) alfabetet, som användes för Avestas
heliga text och utgör en yngre modifikation af
"bok-pehlevi". Dessa pazend-transkriptioner,
hvilka till större delen tillhöra tiden efter
sasanidernas fall och tyvärr omfatta endast en
del af den till oss komna pehlevi-littera-turen,
äro dock ej synnerligen noggranna, utan en del
yngre språkformer och nyare ord ha införts
i stället för de äldre. Detta gjorde, att
pazend-texterna ansågos innehålla en särskild,
yngre språkform mellan pehlevi och nypersiska,
hvarför ordet päzend länge gällde som namn på
ett språk, detsamma som sedermera Spiegel kallade
pärsi (se d. o.), liksom äfven zend länge ansetts
vara namnet på språket i Avesta. Men rätta
förhållandet är följande. Zend, som betyder
"tolkning", "öfversättning", var det inhemska
namnet på pehlevi-öfver-sättningen af Avesta,
hvarför det ock heter på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
