Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauvre honteux - Pav. - Pavana. Se Pavane - Pavane - Pavannainen. Se Mytologi, sp 167 - Pavels, Claus - Pavia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhandahållas. I en förhyrd lägenhet inom n:o 7
Luntmakargatan öppnades anstalten (s. å.) för 16
personer, men redan två år senare flyttades den till
sin nuvarande egendom, som af sällskapet blifvit
inköpt och för ändamålet anordnad. Vid detta
tillfälle erhöll anstalten äfven sin nuvarande benämning.
Sedan den tiden har sällskapet, och därvid
äfven dess tillgångar, ständigt vuxit, så att stiftelsen
på sin vidsträckta och öppet belägna tomt kunnat
låta efter hand uppföra och inreda åt allt flera
sökande tre stora byggnader (den ena 1872, den
andra 1886 och den tredje 1893). Vid 1912 års
slut räknade asylet 114 pensionärer. Alla erhålla
bostad (utan möbler), vedbrand, middagsmåltid
samt tillfällig hjälp och skötsel. Uti en sjuk- och
ålderdomsafdelning vid asylet erhålla pensionärerna
ständig omvårdnad och fullständig bespisning,
för hvilket en ringa afgift erlägges af pensionärer,
som ej äro alldeles obemedlade. Vid 1912 års
slut hade genom frikostiga donationer tillgångarna
stigit till 1,757,518 kr., hvaraf å lifräntefonden
424,245 kr., utgifterna voro s. å. 47,347 kr.
Stiftelsens angelägenheter vårdas af en direktion,
bestående af 16 personer. – Utom detta asyl torde
böra nämnas, ehuru bestämmelserna och förmånerna
äro något olika, den i Göteborg af fru Götilda
Fürstenberg (f. Magnus) upprättade Stiftelsen
Eduard Magnus’ minne (1882), som lämnar sina
skyddslingar endast bostad och vedbrand. Jfr
vidare Drottninghuset, Hemmet för
gamla och Konung Oskar I:s minne. –
I Norge finnas äfven liknande välgörenhetsanstalter,
nämligen Kong Oscars minde (se d. o.) och
Mogens Thorsens og hustrus
stiftelse i Kristiania samt Stiftelsen for
ugifte fruentimmer (1851) i Bergen.
Pav., vid växtnamn förkortning för spanske
botanisten J. Pavon (se d. o.).
Pavana. Se Pavane.
Pavane [-va’n], fr., it. Pavana (Padovana),
gammal dans af italienskt ursprung (från Padua)
i jämn takt och gravitetisk rörelse, särdeles
omtyckt på 1500-talet. På densamma följde vanligen
en raskare efterdans i tretakt (gaillarde o. d.).
I danssvitmusiken på 1600-talet gjordes pavane till
bärare af den
patetiska stilen.
E. F–t.
Pavannainen, myt. Se Mytologi, sp. 167.
Pavels, Claus, norsk biskop och memoarförfattare,
f. 1769 i Vanse härad, d. 1822 i Bergen,
tillhörde en invandrad dansk familj, studerade teologi
i Köpenhamn, där han också verkade vid Nikolaikyrkan
1799–1804. Till Norge kom han 1805
som slottspräst på Akershus och vardt 1817 biskop
i Bergen. Han förblef hela sitt lif en estetiserande
salongsteolog och tillfällighetsskald. En mängd af
hans ordrika predikningar är tryckt och glömd,
medan minnet af P. som dagboksförfattare lefver.
Han efterlämnade en massa anteckningar, af hvilka
vidlyftiga utdrag äro offentliggjorda och som trots
sin pratsamma vidlyftighet ge värdefulla bidrag
till Norges historia 1812-22. P:s dotterson C. P.
Riis utgaf P:s "Biografi og dagböger i uddrag"
(1864) och "Dagbogsoptegnelser" (1867), och L.
Daae utgaf "Dagböger for 1812-1813" (1889)
och "Dagböger for 1817-1822" (2 bd, 1892–1904,
med historisk-biografisk studie).
K. V. H.
Pavia. 1. Provins i norra Italien, omgifven af
provinserna Milano i n., Piacenza i ö.,
Genua i s., Alessandria i s. v. och Novara i
v. 3,336 kvkm. 512,340 inv. (1911). Landet är
med undantag af den södra, bergiga delen ett
bördigt slättland ("Lombardiets trädgård"), som
vattnas af Po med dess bifloder Sesia, Agogna,
Terdoppio, Ticino och Olona fr. v. samt Staffora
och Trebbia fr. h. Desutom genomskäres prov. af
ett rikt förgrenadt nät af kanaler, af hvilka
Naviglio di P. (från Ticino vid P. till Olona
vid Milano) är den största.
– 2. Hufvudstad i ofvannämnda provins, ligger på vänstra
stranden af Ticino och Naviglio di P. (se P. 1) samt
järnvägen Pisa–Genua–Milano, med bibana till
Cremona. 39,898 inv. (1911). Öfver Ticino
leder en täckt marmorbro, 216 m. lång, till
den på en ö i Ticino belägna förstaden Borgo
Ticino, och längre upp ligger en 762 m. lång
järnvägsbro. Staden har breda, raka gator och
ett af Viscontierna 1360–69 uppfördt, förfallet
citadell (nu kasern) samt omges af till en del
ännu bibehållna vallar och murar, hvilka med
sina 12 gamla torn (fordom hade staden så många,
att den kallades "de hundra tornens stad", città
di cento torri) äro af målerisk verkan. Flera
af stadens byggnader ha stort arkitektoniskt
intresse. Den treskeppiga basilikan S. Michele
(från 1000- och 1100-talen, nyligen restaurerad; se fig.),
 |
| Kyrkan S. Michele i Pavia. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
