Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauncefote, Julian - Pauperism - Paupertas. Se Penia - Paur, Emil - Paurangikoski - Pauropoda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
Pauperism-Pauropoda
280
rörande Brittiska Guyanas gräns mot Venezuela
bidrog P. genom lugn och takt i hög grad till
en fredlig uppgörelse genom skiljedom. Han
afslöt 1897 med amerikanske utrikesministern
Olney en traktat om skiljedom i alla framtida
tvister mellan England och Förenta staterna, men
amerikanska senaten vägrade godkänna traktaten,
som sålunda förföll. 1898 arbetade han för
att genom medling förebygga krigsutbrott
mellan Förenta staterna och Spanien, men de
tyska försök, som sedermera (1902) gjordes att
framställa denna hans verksamhet som partisk
för Spanien, måste anses förfelade. P. afslöt
5 febr. 1900 med utrikesministern Hay ett
fördrag om Panamakanalens neutralitet, hvilket
emellertid förföll genom de för England
oantagliga ändringar amerikanska senaten
företog däri; bättre lycka hade det andra
s. k. Hay-Pauncefotefördraget i samma ämne, som
afslöts 18 nov. 1901 och 16 dec. s. å. godkändes
af senaten (se därom Clayton-Bulwerför-d ra g e
t). Vid Haagkonferensen 1899 var P. Englands
främste delegerade, och honom tillkommer
en betydande andel af förtjänsten om den
permanenta internationella skiljedomstolens
upprättande. Han belönades härför s. å. med
pärsvärdighet (lord P. of Preston) och blef en
bland den nyskapade domstolens första brittiska
medlemmar. Genom sin grundliga juridiska lärdom,
sin urbana taktfullhet och sin tåliga ihärdighet
var P. en bland sin samtids främsta diplomater.
V. S-g.
Pauperi’sm (af lat. päu’per, fattig). 1. Bot.,
uppkomsten af svagt utvecklade individer,
beroende på otillräcklig näring. -
2. Nationalek. Fattigdom, ett öfver större
befolkningslager utbredt armod af kronisk art;
en i ett helt land eller på en ort rådande
nödställdhet bland kroppsarbetarbefolkningen,
i det att en del af denna till följd af
arbetsbrist, sjukdom eller andra orsaker är
mer eller mindre hänvisad till offentligt
eller enskildt understöd och de, som ha
arbete, med sin lön kunna bereda sig det
endast mest nödtorftiga lifsuppe-hälle. -
Redan medeltiden hade känning af en pauperism,
yttrande sig bl. a. i kringströfvande band af
väpnade tiggare, som satte skräck i hela länder,
samt det mera fredliga och af lagen tillstadda
tiggeriet utanför klostren. Pauperismens moderna
egendomlighet är eländets sammanträng-ning
till de egentliga industridistrikten (jfr
Industrialism). - I den engelsk-amerikanska
litteraturen har vanligen uttrycket pauperism
en mera begränsad bemärkelse. Å ena sidan har
man de två begreppen 1) absolut fattigdom,
det tillstånd, då vederbörandes inkomst
eller del af inkomst är otillräcklig för
uppehållande af det nakna existensminimum
(se Existensminimum, jfr Konsumtionsbudget),
samt 2) relativ fattigdom, ett tillstånd af
oförmåga att uppehålla en lefnads-standard,
som i civiliserade länder innebär något utöfver
detta nakna existensminimum. Å andra sidan
är pauperism i Storbritannien framför allt
en rättslig-teknisk term: i detta tillstånd
befinner sig den, som åtnjuter understöd i
enlighet med bestämmelserna i den brittiska
fattigvårdslagstiftnin-gen (poor law). I Förenta
staterna omfattar beteckningen pauper äfven dem,
som taga emot understöd från mer privata eller
endast hälft officiella välgörenhetsanstalter
eller charity organizations.
(Se vidare Fattigvård.) När man i den nämnda
litteraturen talar om pauperismen i ett visst
samhälle eller ett visst land, afser man i regel
det vid en särskild tidpunkt statistiskt gifna
antalet af sådana, som åtnjuta fattigvård,
antingen i en starkt begränsad eller i
en mera vidsträckt mening. - Om de olika
program och sträfvanden, hvilkas syfte är
upphäfvande af fattigdomen (resp. pauperismen)
som social massföreteelse, se Socialism
(jfr Arbetarfrågan). Litt.: G. F. Steffen,
"Sociala studier", kap. 10 (1910), och "Kampen
mot fattigdomen" (1913).
1. G. L-m. 2. (E. H. T.)
Paupe’rtas. Se P e n i a.
Pau r [päor], Emil, österrikisk musiker,
f. 1855 i Czernowitz, utbildade sig vid Wiens
kon-servatorium till pianist och violinist,
blef 1880 hof-kapellmästare och konsertledare i
Mannheim, kom 1891 till stadsteatern i Leipzig,
dirigerade 1893- 98 symfonikonserterna i Boston
och därefter de filharmoniska konserterna i
New York och står sedan 1904 i spetsen för
symfoniorkestern i Pittsburg. Han har vunnit
anseende som en af samtidens bästa dirigenter för
den klassiska operarepertoaren och som genialisk
orkesteranförare. E. F-t.
Päu’rangikoski [-kåski], vattenfall
i Torne älf inom Jukkasjärvi socken,
Norrbottens län, mellan Jukkasjärvi och
Vittangi kyrkbyar, 23 km. från hvardera,
samt 10 km. från Svappavaara. Fallhöjden
är omkr. 20 m. på en längd af 3 km., den
industriella medelvattenmängden 23,i kbm. i
sek., motsvarande 4,620 hkr. Fallet har
sådant läge och energiförråd, att det skulle
kunna användas för elektrisk drift af den
föreslagna bibanan Kirunavaara-Svappavaara.
J. F. N.
Pauro’poda, zool., en af de ordningar, i hvilka
tusenfotingarnas klass indelas. Hit hör ett fåtal
arter i Europa och Nord-Amerika. De äro mycket
små (0,5-1,5 mm.), af blek färg och vistas på
myllrika, fuktiga ställen under stenar och
multnande växtämnen. Kroppen bakom hufvudet
(bålen) består af 10 leder, af hvilka de 9
främsta bära hvar sitt benpar. Af dessa äro de
bakre något längre. Antennerna ha en från alla
andra tusenfotingars afvikande form. De bestå
(se fig. 1) af 4 korta le-
Fig. 1. Antenn af Eupau- Fig. 2. Pauropus
Huxleyi. ropus ornatus (150 ggr för-
(Mycket förstorad.)
storad.)
der, af hvilka den yttersta bär 2 grenar i
spetsen, den ena utlöpande i l, den andra i 2
mångledade borst samt därtill mellan de senare
en rundad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
