Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Partikularism - Partikularitet - Partikulärteorien. Se Kenitisk gasteori, sp 105 - Partikuliär - Partikulär - Partikulärdispasch. Se Dispasch - Partikulärt omdöme. Se Partikulär - Partille - Partinico - Partipris - Partisk - Partiska riket. Se Partien - Partisk pil - Partitidehvarfvet - Partitio - Partition - Partition - Partitiv - Partitur - Partner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Partikularism (fr. particularisme, af
lat. particularis, särskild). 1. Teol. Om
partikularism talar man i teologisk bemärkelse
särdeles i två hänseenden: i fråga om
gudstron och läran om nåden. Gudstron
är "partikularistisk", om Gud fattas som
företrädesvis och i särskild mening en viss
nations (t. ex. judarnas) gud. Guds nåd tänkes
"partikularistiskt", då man menar, att
Gud förutbestämt endast vissa människor till
salighet, medan öfriga skulle genom Guds eviga
rådslut vara hemfallna till evig fördömelse,
så t. ex. Calvin. – 2. Polit. Dels obenägenhet
hos en stat att förena sig med en annan stat
eller andra stater till en högre enhet, dels en
sträfvan hos en del, eller delar, af en sådan
enhet att mer eller mindre frigöra sig därifrån
("separatism"), dels benägenhet för lokal
intressepolitik inom en till en stat hörande
landsdel ("bygdepolitik"). Partikularism af
det första slaget försvårade t. ex. Tysklands
och Schweiz’ ombildning till förbundsstater
på 1800-talet, och exempel på partikularism
af det andra slaget erbjuder sydstaternas
förhållande till den nordamerikanska unionen,
Norges till den svensk-norska unionen, Islands
till Danmark och Irlands sträfvan efter home
rule (se d. o.). – Partikularist,
anhängare af partikularism i endera betydelsen. –
Adj. partikularistisk.
1. G. A-n. 2. S. B.
Partikularitet (fr. particularité), särskild
omständighet.
Partikularteorien, fys. Se Kinetisk gasteori,
sp. 105.
Partikuliär (fr. particulier, se d. o.),
egendomlig, sällsam, besynnerlig.
Partikulär (af lat. particularis, som rör
blott en del), log. Partikulärt omdöme är ett
omdöme, i hvilket predikatet utsäges blott
om en del af subjektets omfång. Formel:
några S äro P eller några S äro icke P.
S-e.
Partikulärdispasch, sjör. Se Dispasch.
Partikulärt omdöme, log. Se Partikulär.
Partille, socken i Göteborgs och Bohus
län, Säfvedals härad. 7,311 har. 4,309
inv. (1913). Annex till Landvetter, Göteborgs
stift, Domprosteriets södra kontrakt. – Inom
socknen ligger yllefabrik: ullspinneri med 2,112
spindlar, ylleväfveri med 83 väfstolar, färgeri
och appreteringsverk. Tillverkning: kapptyger,
konfektionstyger, cheviot, vadmal, flanell,
filtar, galoschfoder m. m. med ett värde af
omkr. 550,000 kr. Omkr. 150 arb. Fabriken,
som tillhör Jörg. Jebsen, anlades 1897.
Partinico [-nīkå], stad i italienska
prov. Palermo (Sicilien) vid
järnvägen Palermo–Trapani. 22,241
inv. (1901). Gymnasium, vin- och oljehandel.
J. F. N.
Parti pris [-prī], fr., taget parti, i förväg
afgjord sak, förutfattad mening.
Partisk (af part, se d. o.), som låter leda sig
af väld; som öfvar mannamån; som gynnar den ena
parten på den andras bekostnad.
Partiska riket. Se Partien.
Partisk pil, ett glåpord e. d., som någon yttrar
just, då han vänder ryggen till för att aflägsna
sig. Uttrycket kommer af de forne parternas
sed att mot fienden afskjuta pilar bakom sig,
medan de låtsades fly.
Partitidehvarfvet kallas skedet 1719–1809 af
Sveriges historia på grund af den mängd partier,
som då framträdde: det holsteinska till 1727,
mössor och hattar till 1772, oppositionen
mot Gustaf III, gustavianerna och den
liberala oppositionen på 1800 års riksdag.
S. B.
Partitio, ret., indelning af det hela i dess
hufvudstycken. Jfr Partition.
Partition [-tʃωn; lat. partitio,
delning]. 1. Log., uppdelande af ett
begrepps innehåll i dess olika bestämningar,
i motsats mot division l. indelning, som
innebär uppdelande af ett begrepps omfång
i dess olika arter. – 2. Mat. Se Talteori.
1. S-e.
Partition [-tisiå’], fr., mus. Se Partitur. –
Partition de piano [də pianå’], klaverutdrag
(se d. o.).
Partitiv (af fr. partitif), språkv., delande,
delnings-; partitiv artikel kallas i fransk
grammatik t. ex. du i du pain, hvarigenom
totalitetsbemärkelsen fråntages substantivet.
Partitur (it. partitura,
partizione, fr. partition, eng. score),
mus. (eg. "fördelning"), sammanställningen af
alla till ett flerstämmigt tonstycke hörande
stämmor, uppskrifna takt för takt lodrätt
under hvarandra, så att styckets gång,
harmonisering och instrumentation kunna
öfverskådas. På grundvalen af ett partitur
leder dirigenten utförandet. Det äldsta
tryckta partitur af ett sångverk är Cipriano
de Rores fyrstämmiga madrigaler från 1577
(Venezia, A. Gardano). I nutidens partitur
är första grundsatsen för uppställningen
den att förena tonverktyg af lika slag till
särskilda grupper, inom hvarje grupp åter att
sätta de djupare stämmorna nederst och de högre
ofvanför. Ett orkesterpartitur uppställes därför
vanligen sålunda: högst träblåsinstrumenten,
med följande ordning uppifrån nedåt:
(pickolaflöjt), flöjter, oboer, (engelskt
horn), klarinetter, (basklarinett), fagotter,
(kontrafagott); därnäst bleckblåsinstrumenten
och slaginstrumenten: horn, trumpeter, basuner,
(tubor), pukor, (triangel, bäcken, gonggong,
trummor); slutligen stråkorkestern: första
och andra, violiner, altfioler, violonceller,
kontrabasar. Äro sångstämmor med (i oratorium,
mässa, kantat, opera o. s. v.), få de plats
antingen näst ofvan violinerna eller näst
ofvan violoncellerna: öfverst sångsoli, därnäst
körens sopran-, alt-, tenor- och basstämmor. I
fråga om konserter för ett soloinstrument
med orkester sättes solostämman helst mellan
blåsarna och stråkorkestern. Instrumenten
noteras i sina olika klaver (se Klav
2). Harpa sättes lämpligast mellan slag- och
stråkinstrumenten; orgel- eller pianostämma
sättes allra nederst. Mängden af notsystem (ända
till 50 och mer) i moderna tonverk har ledt
till utgifvande af partitur i miniatyrupplagor
(af R. Wagners, R. Strauss’ m. fl:s verk). –
"Partiturläsning" och "partiturspel", konsten
att omedelbart öfverskåda och att på pianot, så
långt möjligt är, utföra ett partitur, höra till
de svåraste uppgifterna för en utöfvande musiker
och kräfva lång lärotid. Litt.: Fétis, "Traité de
l’accompagnement de la partition" (1825), Clark,
"Reading and playing from score" (1838), och
Riemann, "Katechismus des partiturspiels" (1902).
A. L. (E. F-t.)
Partner [pā’tnə], eng., deltagare, kompanjon;
partnership, delegarskap. – Sleeping partner,
eg. "sofvande kompanjon", förlagsman; person, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
