Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paradiseidæ - Paradise lost - Paradisfisk - Paradisfrön - Paradisfåglar. Se Paradiseidæ - Paradisgåsen - Paradisisk - Paradiskorn. Se Paradisfrön - Paradisio, Gran - Paradisio - Paradisorm. Se Cereus - Paradissnapparna - Paradisus. Se Basilika - Paradisus - Paradisvidan. Se Paradisänkan - Paradisänkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Paradise löst-Paradisänkan
20
sina långa, smala stjärtfjädrar. Redan under
Ma-galhäes’ världsomsegling upplystes dock,
huru det förhöll sig med paradisfåglarnas fötter,
men folket behöll sin tro orubbad, ja man menade
t. o. m., att dessa arters honor lade sina
ägg på hannarnas rygg, där dessa kläcktes ut,
medan fåglarna flögo omkring i luften. Papua
pläga skjuta paradisfåglarna med pilar och fånga
dem med fågellim eller snaror, fla dem, skära
bort bakre delen af bukhuden, rycka ut de stora
vingpennorna och torka skinnet. Sådana skinn
uppköpas af handlande på de indiska öarna och
föras ut i marknaden, där de afyttras till Kina
och Europa. Flera hithörande arter hotas på grund
af den starka förföljelsen från människans sida
med att utrotas. I flera af Europas zoologiska
trädgårdar ha paradisfåglar lefvat.
Paradisfågelsläktet, Paradisea, har näbben lika
lång som hufvudet och lindrigt böjd. Fjädrarna på
kroppens sidor äro mycket förlängda och liksom
upprispade på sidorna. Stjärtens båda mellersta
pennor äro ovanligt långa och trådfor-niiga samt
sakna fan. Paradisfågeln, P. apoda (se fig. 9 å
färgpl. Australisk fauna), har hufvudet ofvan,
tinningarna, nacken och halsens sidor mörkgula,
pannan, hufvudets sidor, hakan och strupen mörkt
guldgröna, kroppens öfriga delar, vingarna
och stjärten mörkt sammetsbruna, sidornas
fjäderknippen orangegula och mot spetsen
mera hvitaktiga. Honan är brunaktigt blekgrå
ofvan, undertill blekgul. Längden utgör 4õ
cm. Arten förekommer endast på Aruöarna. - Röda
paradisfågeln, P. rubra, som blir 33 cm. lång,
finns endast på öarna Waigeoe och Batanta. - På
Nya Guineas nordliga halfö samt öarna Mysool och
Jobi förekommer papua-pa-radisfågeln, P. papuana,
som blir ungefär 38 cm. lång. Äfven de båda
sistnämnda äro praktfullt färgade. - Rörande
kragparadisfå-g e l n (Lophorhina superba)
och kungsparadisfågeln (Cicinnurus regins)
se d. o. - Strålparadisfågelsläktet, Parotia,
har på hvardera sidan af hufvudet bakom örat
tre långa, blott i spetsen med fan försedda
fjädrar, fjällartade fjädrar på nacken och
bröstet samt förlängda, dock ej mjuka eller
dunlika fjädrar i sidorna. Stjärten är graderad,
med de mellersta pennorna hvarken förlängda
eller trådformiga. Sexfjädrade paradisfågeln,
P. sexpennis, är svart, med praktfull, grön
och blå metallglans, på framhuf-vudet en hvit,
atlasglänsande fläck, öronfjädrarna med gulgrönt
ändfan och kroppssidornas fjädrar hvita. Honan är
ofvan mörkbrun, på hufvud och nacke svartbrun,
under hvitaktigt brun. Längden utgör 30 cm. Den
förekommer i Nya Guineas bergstrakter. - Hit
höra också Chlamydodera maculata, kragfågeln
(se d. o.), och den nära besläktade atlasfågeln
(Ptilorhynchus violaceus), som ut-märkes genom
likartadt lefnadssätt. C. R. S. (L-e.)
Paradise löst [pä’redäis lå’st], "Det förlorade
paradiset", och P. regained, "Det återvunna
paradiset", två skaldeverk af J. Milton (se
d. o.).
Päradisfisk, Storfena, Polyacanthus
viridi-.auratus, zool., en till fam. Osphromenidæ
hörande fiskart bland de taggfeniga benfiskarna,
infördes i början af 1870-talet lefvande till
Frankrike från Kina, där den hålles i akvarier
såsom prydnadsfisk. Den utmärkas genom, särskildt
hos hannen un-
der leken, starkt utvecklade bakre fenor
och under lektiden vackra färger (brunt med
guldfärgade tvärstrimmor). Paradisfisken är
seglifvad och trifs bra i akvarier, där den äfven
med lätthet fortplantar sig. Den lefver parvis,
och rommen läggs af honan
1 ett slags bo af slem, där densamma sedan
likasom de späda ungarna vaktas och vårdas
af hannen. Om fiskens lefnadssätt i fria
tillståndet känner man intet. Längden är
8-9 cm. R- L.*
Päradisfrön, Paradiskorn, Gråna Paradisi,
farm., äro fröna af Amomum Melegueta (se
A m o-mum). Dessa frön, som också kallas
Mele-gueta-peppar, ha föranledt benämningen
Pepparkusten, Meleguetakusten (äfven
"Grainscoast" efter "grains of Paradise")
för sträckan nordväst om Kap Palmas (västra
Afrika), från hvilken trakt denna fordom så högt
värderade krydda under äldre tider erhölls Fröna
äro ungefär 3 mm. långa och
2 mm. i tvärlinje samt af ganska växlande
form. Paradisfröna äro mycket hårda, utveckla,
då de pulvriseras, en svag arom, men ha
en särdeles starkt stickande och brännande smak.
Dessa frön fördes under medeltiden genom Sahara
och öfver Medelhafvet till Europa, där denna
dyrbara drog användes som den finaste krydda,
äfven i vin, t. ex. i den dryck,
som under namnet "hippo-cras" var
mycket i bruk under 1300- och 1400-talen.
O. T. S. (G. L-m.)
Paradisfåglar, zool. Se Paradiseidæ.
Päradisgasen. Tadorna variegata, husdjurssk.,
förekommer på Nya Zeeland, hvarifrån
den importerats till Europa. Den hålles
tam på enstaka ställen i Tyskland. Hanne
och hona äro mycket olika till färgen.
H. F.
Paradisisk (se Paradis), öfvermåttan ljuflig
och skön, lycksalig.
Päradiskorn, farm. Se Paradisfrön.
ParadlSO [-å], Gran (fr. Grand Paradis),
ett 4,061 m. högt berg i Grajiska alperna,
i italienska prov. Turin, omgifvet af väldiga
glaciärer. Det bestegs först 1860.
ParadlSO [-å], "Paradiset", titeln på den sista
tredjedelen af Dantes stora dikt "La divina
Com-media’’ (se Dante Alighieri).
Päradisorm, bot. Se Cereus.
Päradissnapparna, Muscipeta, zool., bilda
ett släkte inom familjen Muscicapidæ
af fågelordningen tättingar Många borst
finnas vid munvikarna; vingarna äro tämligen
korta. Hos somliga arter har hannen de mellersta
stjärtpennorna förlängda. M. melanogastra är
hemma i Afrikas mellan vändkretsarna belägna
skogstrakter. C. R. S.*
Paradisus, bygnk. Se Basilika, sp. 1030.
ParadlSUS, fordom birgittinkloster, vid
Florens.
Päradisvidan, zool. Se Paradisänkan.
Päradisänkan L Päradisvidan, Vidua pa-radisea,
zool., hör till fam. Ploceidæ inom tättingarnas
ordning och fåglarnas klass. Näbben är kort,
kägelformig och spetsig. De medellånga
vingarna ha första pennan lika lång som
handtäckfjädrarna samt den tredje och fjärde
längst. Tårna äro försedda med starka klor. Under
fortplantningstiden ha hannarna vanligen fyra
bland stjärtpennorna utomordentligt förlängda och
egendomligt formade. Denna prydnad är hannarna
till åtskilligt besvär. De vistas därför mera
i träden och låta stjärten hänga rakt ned,
då de sitta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
