Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordström. 1. Johan Jakob N. - Nordström. 2. Karl Fredrik Teoodor N. - Nordström, Simon Erik Teodor - Nordström, Karl Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jfr V. Lagus’ teckning af N:s lefnad i Finska
vet.-soc:s "Acta" (d. XI), V. E. Svedelius’ biografi
af N. i "Lefnadsteckningar öfver k. Sv. Vet. akad:s
efter år 1854 aflidna ledamöter" (II, 1878-85) och
G. Heinricius, "J. J. Nordströms bortflyttning från
Finland" (i "Finsk tidskr.", LXXIII).
2. Karl Fredrik Teodor N., den föregåendes
son, bergstekniker, ämbetsman, f. 31 aug. 1843
i Helsingfors, blef student i Uppsala 1861 samt
filos. kandidat och filos. doktor där 1869. Han var
extra elev vid Bergsskolan i Stockholm 1871-72 samt
innehade sedermera flera förordnanden vid Sveriges
geologiska undersökning, Tekniska högskolan och
bergsstaten, blef 1879 grufingenjör i Sala bergslag
samt var bergshauptman där 1881-86. Sistnämnda
år mottog N. befattningen som sekreterare i
Kommerskollegium samt blef 1888 t. f. och 1891
ord. kommerseråd. 1897 efterträdde han grefve
R. Cronstedt som generaldirektör och chef för
Järnvägsstyrelsen samt var 1904-11 landshöfding
i Örebro län och sedan 1906 ordf. i länets
hushållningssällskap. N. var 1897-1905 en af
Stockholms stads representanter i Andra kammaren,
där han ej slöt sig till något parti, utan bildade
med ett antal andra "vildar" en diskussionsklubb,
sedermera de moderate reformvännernas grupp. Han
hade riksdagens öra i järnvägsfrågor, och det var
bl. a. till ej ringa del hans förtjänst, att den
1898 biföll k. propositionen om anläggande af den
viktiga Gällivare-Riksgränsbanan. Utom sin ämbets-
och riksdagsverksamhet har N. användts i många andra
offentliga värf. Bl. a. kallades han 1883 att som
sakkunnig biträda chefen för Civildepartementet vid
utarbetandet af en ny grufstadga, och resultatet däraf
blef vår nu gällande grufstadga (af 1884); han har
varit led. af kommittéerna ang. apatittillgången
i Norrbotten (1889-90), ang. distriktsindelning
för yrkesinspektioner (s. å.), ang. grufstadgan
(1890-92), ordf. i kommittén för den lägre tekniska
undervisningens ordnande 1907, hvars betänkande afgafs
i juli 1913, led. af Stockholms stadsfullmäktige
1892-97 samt därunder medlem af beredningsutskottet
och ordf. i gasverksstyrelsen (1895-97). Stor
förtjänst inlade N. om restaureringen af Örebro
slott, och i förening med M. Dahlander har han
utgett Örebro slotts byggnadshistoria (1908). Han har
företagit resor till bl. a. Grönland, Nord-Amerika,
Sibirien och Syd-Afrika och sakrikt skildrat
den sista i Från min Afrikaresa (1912). Till
åtskilliga vetenskapliga tidskrifter, såsom
"Jernkontorets annaler", "Geol. för:s i Stockholm
förhandlingar", "Nationalekon. för:s förhandlingar"
m. fl., har han lämnat värdefulla bidrag, och
för Nordisk familjeboks 1a uppl. författade
han en mängd artiklar på det bergstekniska
området. Sedan 1900 är han led. af Vet. akad.
1. M. G. S.
Nordström, Simon Erik Teodor, ämbetsman, f. 1
febr. 1831 i Stockholm, d. där 11 febr. 1906,
blef 1847 student i Uppsala, 1860 filos. doktor (på
afhandlingen Jämförelse mellan statshvälfningarna
i Sverige 1680 och England 1688) och 1866 adjunkt
vid Uppsala högre allmänna läroverk, där han
var vikarierande lektor till 1870, då han blef
e. o. tjänsteman i Ecklesiastikdepartementet med
uppdrag att leda arbetet med den officiella
statistiken rörande Sveriges undervisningsväsen. N. blef
1878 kanslisekreterare och förestod som sådan
till 1900 Ecklesiastikdepartementets statistiska
afdelning. N. var en boksynt och lärd man med
omfattande kulturintressen. Bl. a. var han en bland
stiftarna af Stockholms naturvetenskapliga förening
och under många år dess sekreterare samt började,
under den korta tid han var sekreterare i Svenska
sällskapet för antropologi och geografi, utgifvandet
af tidskr. "Ymer" (1881). N. skref bl. a. Kort
öfversigt öfver det svenska folkskoleväsendets
utveckling till år 1842 (1887) samt ett stort antal
artiklar i Nordisk familjebok.
Nordström, Karl Fredrik, målare, f. 11 juli
1855 på Höga (ej Haga), Tjörn, blef 1875 elev
vid konstakademiens principskola och målade
för Perséus 1876-78. 1880-82 samt 1884-86
vistades han i Paris, och på franska landsbygden
(Lyons-la-Forêt i Normandie 1881 och Grèz 1882)
idkade han ihärdiga friluftsstudier, starkt påverkad
af impressionisterna. 1882 utställde N. två landskap
på "Salongen", men nödgades af brist på medel
återvända hem. I Birgers, Josephsons och Hagborgs
utställning i Göteborg 1883 deltog han med Vinter
och Landskap från Göteborgstrakten, det sistnämnda
i Göteborgs museum, som från närmast följande tid
eger äfven Trädgårdsmotiv från Grèz, 1884, och
Min hustru (friluftsporträtt i pastell, 1885). Han
tog liflig del i opponentrörelsen, utställde 1885
Solrosor, Furuplantering, Hafrefält m. fl. samt på
"Salongen" 1886 Skogsdunge vid Grèz. Under vistelse
på Tjörn 1886-88 arbetade han efter naturen och
utvecklade sin färgton från fransk till alltmera
nordisk. Bosatt på Skansen (Djurgården) 1888-92,
började han se naturen med en drömmande lyrikers
ögon, målade nu en så glädtig, frisk vinterbild
som det lilla landskapet med sol öfver snö (1889,
Göteborgs museum). En sommarvistelse i Visby
s. å. gaf åt hans konst impuls till en mera högstämd
hållning. På världsexpositionen i Paris 1889 utställde
han mest snöeffekter, och på konstnärsförbundets
utställning i Köpenhamn 1892 rönte han stor framgång
med en serie Djurgårdstaflor. I dessa framträder en
medveten sträfvan efter samlad och ostörd stämnings-
eller känsloverkan. Dit höra Marskväll på Skansen,
Nattstämning på Stockholms ström (hos prins Eugen),
Utsikt öfver "Fåfängan", nattstämning, I vinterhamn,
alla från 1891, Det gula huset (Göteborgs museum)
och Templet (Kristiania nationalgalleri), bägge
från 1892. I Köpenhamn lärde N. värdera den nyaste
danska konsten (J. Paulsen, Hammershöj m. fl.) och
tog intryck af fransmannen Gauguins klara dekorativa
förenkling. Under vistelse på Tjörn 1892-93 utförde
han de kärft allvarliga västkustbilderna Påskeld,
Ovädersmoln, Vid hafvet (Nationalmuseum), och under
vistelse i Varberg och om somrarna i den därutanför
liggande byn Apelvik 1893-95 tills. med Bergh och
Kreuger utvecklade han ytterligare denna stränga,
manliga och dystra stil, sökte förena det dekorativa
i linjerna med fördjupning i färgen och ge denna
en utprägladt nordisk ton. Resultaten visade sig
på Konstnärsförbundets utställningar i Stockholm
1894-95 i bl. a. Varbergs fäste (Göteborgs museum),
Skymningsmotiv från Varberg (Nationalmuseum), Natt,
alla från 1894, <i>Granngårdarna i Apelvik, Solglitter
på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
