Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturfolk - Naturforskarmöten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enda vapen är en lång, spetsig trästång; en spetsig
gräfkäpp samt en flätad ryggkorg utgöra all deras
egendom. De ega ej ens prydnader, sakna danser, musik
och nöjen samt hvarje spår af religion. Förutom denna
ytterst låga kultur, "träåldern", finnas allt mer
utvecklade kulturgrader hos naturfolken ända till
dylika med hvad vid måste benämna halfkultur. Dit
måste man t. ex. föra kulturerna hos de forna
mexikansk-centralamerikanska kulturfolken (azteker,
mayafolk), hvilka, trots sin i vissa afseenden högt
utvecklade kultur, dock genom sina människooffer, sin
kannibalism m. m. samt den rådande övergångsperioden
mellan sten- och metallålder torde få betecknas som
naturfolk. Men om än sålunda naturfolken kännetecknas
af sin oförmåga att i någon nämnvärd mån vidare
utveckla sin kultur, då de lämnas åt sig själfva,
samt det förhållandet ofta inträder, att de helt
eller delvis gå under, då de komma i beröring med
civilisationen, så sakna dessa folks medlemmar
dock icke h. o. h. möjlighet att tillegna sig en
högre kultur. Exempel därpå lämna de afrikanska
negerfolken, hvilkas ättlingar i Amerika visat
sig mottagliga för kultur, delvis i mycket hög
grad. Som ett annat exempel härpå torde japanerna
kunna få tjäna. Om de än kanske ej afgjordt kunde
hänförts till naturfolken, så kunde de, före den
stora sociala omstörtningen, dock ej betraktas annat
än som ett halfkulturfolk, som blifvit stående på
ett importeradt kulturstadium. Hur detta folk på
ett beundransvärdt sätt inom den korta tidrymden
af 30 år höjt sig till jämnhöjd med den europeiska
kulturen, torde vara allmänt kändt. En annan fråga
blir, hur mycket af denna kultur gått eller kommer
att gå det i blodet. Det har nämligen visat sig,
att till naturfolk hörande individer, som förts till
civiliserade länder, där visserligen varit i stånd
att tillegna sig den andliga och materiella kulturen,
men, återförda till sin gamla miljö, ha de mycket
snabbt strukit af sig så godt som hvarje spår af högre
kultur och helt återgått till naturfolkets ståndpunkt.
G. B-n.
Naturforskarmöten. Den exakta forskningen
inom naturvetenskapernas och särskildt läkekonstens
områden, som blef allt lifligare, sedan Europa vunnit
lugn efter de napoleonska krigen under 1800-talets
första årtionden, föranledde snart en åstundan hos
vetenskapsmännen och särskildt läkarna i de stora
kulturländerna att samlas till periodiskt återkommande
möten för att inleda personliga bekantskaper, utbyta
åsikter om vetenskapliga frågor, rådgöra om gemensamma
angelägenheter o. s. v. Som omedelbar följd däraf
bildades i Tyskland Die gesellschaft der deutschen
naturforscher und ärzte, hvilket fortfarande årligen
i sept. håller sina möten i någon af Tysklands (och
Österrikes) stora städer. I England uppstod af samma
anledning The british association, som likaledes
har årliga sammanträden på den ort, som vid näst
föregående möte bestämmes. - Äfven i de skandinaviska
länderna hade denna sträfvan efter sammanslutning
vetenskapsmännen emellan varit länge känd, och några
skandinaviska deltagare i de tyske naturforskarnas
och läkarnas möte i Hamburg 1830 väckte sig emellan
frågan om en sådan vetenskaplig sammanslutning för
Skandinavien. Men ingen
åtgärd vidtogs i den önskade riktningen förr än
hösten 1838. Den norske läkaren Chr. Aug. Egeberg
från Kristiania, som då tillfälligtvis besökte Lund,
utfärdade nämligen därifrån en af honom författad och
af ett icke ringa antal skandinaviska vetenskapsmän
undertecknad "inbjudning till skandinaviska
rikenas naturforskare och läkare" att deltaga i
ett preliminärt möte i Göteborg 16 juli 1839. Denna
inbjudning hörsammades af 61 svenska, 21 danska och
10 norska naturforskare och läkare (man hade icke
ännu vågat utsträcka inbjudningen till de finske
vetenskapsmännen). Vid detta första möte antogos
vissa "reglementariska stadganden för föreningens
framtida möten". Det nästa mötet skulle hållas redan
1840, men de följande hvartannat år på den ort,
som bestämdes vid slutet af det nästföregående
mötet. Delaktighet med rösträtt i mötena skulle
stå öppen a) för naturvetenskapliga och medicinska
författare och ämbetsmän, b) för doktorer, licentiater
och magistrar, c) för dem, som tagit "ämbetsexamen"
i någon af de kunskapsgrenar, som utgöra föremål för
mötenas förhandlingar. Under det andra mötet (1840
i Köpenhamn; 303 deltagare) erhöll "Församlingens
bestyrelse" rätt att utdela tillträdeskort för
"de idkare af naturvetenskap", som icke enligt
nyss nämnda stadgande voro berättigade att vara
medlemmar. Småningom bortglömdes denna bestämmelse,
och under senare möten har hvarje välfrejdad person,
man eller kvinna, som idkar naturalhistoriska
studier eller är intresserad för naturvetenskaperna,
utan hinder inskrifvits som deltagare i mötet. På
det andra mötet beslöts, att en "ständig kommitté
för hvarje af de 3 skandinaviska rikena" skulle
utses, hvilka kommittéer skulle förbereda och
ordna de blifvande mötena. Man beslöt äfven, att
den sammanträdande församlingen skulle bära namnet
"De skandinaviska naturforskarnes sällskap", hvilket
namn dock aldrig kom rätt i bruk och utan särskildt
beslut 1873 utbyttes mot Naturforskarsällskapet. Det
tredje mötet hölls i Stockholm 1842 (436 deltagare),
och till detta voro för första gången Finlands
naturforskare särskildt inbjudna. På det fjärde
mötet (Kristiania 1844; 176 deltagare) beslöts,
att insända skrifter skulle bevaras i sällskapets
arkiv och att mötena därefter skulle hållas hvart 3:e
år. På det femte (Köpenhamn 1847, 472 delt.), sjätte
(Stockholm 1851, 362 delt.), sjunde (Kristiania
1856, 246 delt.), åttonde (Köpenhamn 1860, 451
delt.) och nionde (Stockholm 1863, 713 delt.) mötet
vidtogos inga reglementariska förändringar rörande
organisationen. Vid det tionde mötet (Kristiania
1868, 368 delt.) beslöts, att mötena därefter skulle
hållas hvart 5:e år. Det elfte mötet hölls 1873 i
Köpenhamn (418 delt.), men det tolfte kunde till följd
af meliankommande hinder hållas först 1880 i Stockholm
(734 delt.). Sedermera återkommo mötena endast hvart
6:e år, i det att det trettonde mötet hölls 1886 i
Kristiania (450 delt.), det fjortonde i Köpenhamn
1892 (563 delt.) och det femtonde i Stockholm 1898
(585 delt.). - De skandinaviske naturforskarna ha
under sina möten arbetat i sektioner. Det första
mötet var fördeladt på 3 sektioner: en fysisk, en
naturhistorisk och en medicinsk. Under det närmast
följande mötet samlades alla läkarna i en enda
sektion,, under det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
