Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 1355-1356 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Munsterhjelm - Munsterhjelm 1. Magnus Hjalmar M. - Munsterhjelm 2. Alarik Gustaf Valdemar - Munstycke - Munstycke 1. Mus. - Munstycke 2. Ridk. (se Betsel) - Munsår, med. Se Herpes - Munsö - Munsö 1. Förr ö i Mälaren - Munsö 2. Socken i Stockholms län - Muntaner, Ramón - Muntenia, rumänska namnet på Valakiet - Muntentakler, zool., detsamma som munarmar - Munter, Jeremias. Se Fornell, B. E. - Munthe (tidigare Munte), flandrisk adelssläkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svenska konstakademien och 1901 hedersled. af
Konstnärsgillet i Finland. M. utvecklade stor
produktivitet och bevarade under hela sitt lif starka
intryck af den tyska, särskildt düsseldorfska,
konsten. Endast det franska friluftsmåleriet har bland
senare strömningar berört hans konst, och efter ett
besök i Paris 1882 utförde han oftare sina landskap
direkt efter naturen samt använde en betydligt ljusare
och klarare färgskala. De flesta af sina taflor,
i regel med motiv från inlandsnaturen, målade han ur
minnet. Hans strandlandskap i höst- eller vinterskrud
och månskensstycken präglas af en idealiserad och
enkel naturskildring och höja sig stundom till
en känslig poetisk flykt, men förefalla ofta väl
ytliga, och under de senare åren af M:s lif tog en
slentrianmässig ateljékomposition helt öfverhand.

2. Alarik Gustaf Valdemar M., den föregåendes brorson,
f. 12 mars 1873, har efter studier i Helsingfors och
Paris med framgång utöfvat målarkonsten samt egnat
sig särskildt åt landskapet.
1–2. T. Stz.

Fig. 1. Fast munstege för hästar. — Fig. 2. Rörlig munstege enl. Günther, modifierad af Hepke. — Fig. 3. Munstege enl. Brogniez. — Fig. 4. Munstege för hundar enl. Hoffmann. (Till art. Munstege, sp. 1354.)

Munstycke. 1. Mus., den öfre delen af ett jakthorn,
trumpet, e. d. blåsinstrument (se Jägarhorn). –
2. Ridk., den del af bettet, som lägges i hästens mun
(se Betsel). Bettets form
måste rättas efter munnens relativa hårdhet eller
mjukhet. Ett rakt och lagom tjockt munstycke, som
till större delen hvilar på tungan, är mildare än ett
bett, hvars form af en galge förflyttar hela trycket
från tungan till lanerna. Galgen bör ha samma bredd
som tungkanalen. Fig. visar ett antal munstycken af
allmänt brukliga former, ifrån de lättare (fig. 1,
2 och 3) till de skarpare (fig. 4, 5 och 6).
2. B. C-m.


Munsår, med. Se Herpes.

Munsö. 1. Förr ö i Mälaren, numera sammanhängande
med Ekerö (se d. o. 2). – 2. Socken i Stockholms
län, Färentuna härad, omfattar M. 1 samt några
närliggande holmar (Lagnö m. fl.). 2,789 har (utom
del af Mälaren). 619 inv. (1911). M. utgör ett
pastorat i Uppsala stift, Svartsjö kontrakt. Kyrkan
är en rundkyrka (jämte de i Bromma och Solna den
enda i Uppland), från slutet af 1100- eller början
af 1200-talet, och har urspr. bestått af en rund
hufvuddel som skepp samt ett halfrundt kor. Den förra
har sannolikt haft två eller måhända tre våningar,
och den nedersta våningen har varit täckt af ett
ringformigt hvalf, uppburet af en rund midtpelare och
ytterväggen. En trappa i muren leder till den andra
våningen, som nu är ett slags vindsvåning. Kyrkan
har genomgått flera betydliga restaureringar och
tillbyggnader, hvarvid bl. a. det urspr. halfrunda
koret utbytts mot det nuvarande med tresidig
afslutning. Se H. Frölén, "Munsö kyrka i Uppland"
(i "Upplands fornminnesförenings tidskrift" IV, 1902).

Muntaner [montane7], Ramón, katalansk
krönikeskrifvare, skald och krigare, f. 1270
i Peralada (Gerona), d. omkr. 1340 efter att ha
kämpat i trettiotvå bataljer under konungarna Jakob
I och II. M. står högt i anseende för trovärdighet,
stilens originalitet, lefvande skildring af seder,
bruk och karaktärer. Hans Crónica ó descripción de
los hechos del inclito Don Jaime (3 dlr, 1558; många
gånger omtryckt på katalanska och kastiljanska)
innehåller bl. a. ett stort skaldestycke, Sermó ó
presichança, tillegnadt Jakob II och infanten Alfons.
Ad. H-n.

Muntenia, rumänska namnet på Valakiet (se d. o.).

Muntentakler, zool., detsamma som munarmar. Se
Cœlenterata, sp. 487.

Munter, Jeremias. Se Fornell, B. E.

Munthe (tidigare Munte), urgammal flandrisk
adelssläkt, hvars äldste med visshet kände
stamfader, riddaren Ascricus de M., lefde 1072. Hans
ättlingar i 13:e led bröderna Adam och Hans van
M. upptogos 1509 af kejsar Maximilian I bland
tyska rikets adel. Adams sonson Ludvig von M. kom
under oroligheterna i Flandern på 1500-talet
till Lybeck, hvarifrån hans familj senare kom
till Danmark. Från hans näst äldste son, Hans M.,
slutligen kyrkoherde i Tikjöb på Själland, härstamma
genom dennes äldre son, teol. professorn vid Lunds
gymnasium Arnold M. (f. 1590, d. 1629), de många
svenska grenarna af släkten. Yngre sonen, biskopen
i Bergen Ludvig M. (f. 1593, d. 1649), hade två
döttrar, som, därigenom att deras barn upptogo sin
morfaders namn, blefvo stammödrar for de norska och
danska Munthegrenarna. Biskopens dottersons son,
justitierådet Bredo M. naturaliserades 1755
som dansk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>