Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mulde, biflod till Elbe - Mulder, Gerardus Johannes - Muldia, socken i Vasa län - Muldjuret, zool. Se Hästdjuren - Mule - Mule 1. Veter., den hårlösa delen af öfverläppen hos nötkreaturen - Mule 2. Zool. Se Alca - Mule 3. Krigsv. Se Hane 2. - Mule, eng. Se Jennystol - Mulei, titel och tilltalsord för sultanerna i Marokko - Mule-jenny. Se Jennystol - Mulgarn, text. på mulstol spunnet garn - Mulgascrub, bot. Se Australien - Mulgedium Cass, bot. - Mulgrave, engelsk adelstitel (Phipps och Sheffield) - Mulgraveöarna. Se Gilbertöarna - Mulhacen, Cumbre de. Se Cumbre - Mulhacen, markis de. Se Ibañez, C. - Mulier - Mulier 1. Pieter M. den äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som upprinner i Sachsiska Voigtland, och
Freiberger-M. l. östra M., som har sina källor på
Erzgebirge i Böhmen och flyter förbi Freiberg. Efter
föreningen strömmar floden förbi städerna Grimma och
Wurzen, genom en del af prov. Sachsen och hertigdömet
Anhalt, samt faller ut i Elbe, 4 km. nedanför
Dessau. M. är från flodernas förening 124 km.,
Zwickauer-M. är 128 km. och Freiberger-M. 102
km. lång; flodområdet utgör 7,072 kvkm. Den är ej
segelbar.
(J. F. N.)
Mulder [mö’1-], Gerardus Johannes, nederländsk
kemist, f. 1802, d. 1880, var 1840–68 professor i
Utrecht och blef bekant genom sina undersökningar
öfver de ägghviteartade ämnena i djurkropparna
samt en däraf föranledd vetenskaplig fejd om
"proteinet" med Liebig, hvilken gick segrande ur
striden. M. utgaf bl. a. Proeve eener algemeene
physiologische scheikunde (1843–50; öfv. till eng. af
Fromberg och 1844–51 bearb, på ty. af Moleschott,
Kolbe m. fl.) och redigerade 1826–32, jämte H. C. van
Hall och W. Vrolik, "Bijdragen tot de naturkundige
wetenschappen" samt 1833–35 ensam och 1836–38 i
förening med W. Wenckebach "Natuuren scheikundig
archief", vidare "Bulletin des sciences physiques
et naturelles en Néerlande" (1839–40); tills. med
F A. W. Miquel och Wenckebach) och "Scheikundige
onderzoekingen gedaan in het laboratorium der
utrechtsche hoogesschool" (6 bd, 1842–51).
Muldia (fi. Multia), socken i Vasa län,
Finland, Jyväskylä domsaga, Kuortane härad,
utgör ett konsist. pastorat af 2:a kl.,
Borgå stift, Ruovesi kontrakt. Areal 777
kvkm. 4,068 inv. (1910), finsktalande.
A. G. F.
Muldjuret, Mulus, zool. Se Hästdjuren, sp. 172.
Mule. 1. Veter., den hårlösa delen af öfverläppen
hos nötkreaturen. Denna är ständigt fuktig hos
frisk boskap på grund af en slemmig vätska, som
från slemkörtlarna i huden där uttömmes på mulens
yta. Vid sjukdomar, åtföljda af feber, är mulen
torr. – 2. Zool. Se Alca. – 3. Krigsv. Se Hane 2.
1. C. A. L.*
Mule [mjo’l], eng. Se Jennystol.
Mulei, titel och tilltalsord, "min härskare", för
sultanerna i Marokko, särskildt af den sedan 1664 där
regerande Filali-dynastien. Titeln har sammanvuxit med
namnet i synnerhet i fråga om följande sultaner: 1)
M.-er-reschid (1664–72), 2) M. Ismail (1672–1727),
3) M.-Soliman (1794–1822), 4) M. Hasan (1873–94)
och 5) M. Hafid (1908–12). Se om dem Marokko,
sp. 1033–39. M. Hafid afsade sig tronen i aug. 1912
och efterträddes omedelbart af 5) M. Jussuf,
hans yngre broder, i hvars namn Marokko nu styres af
den franske generalresidenten.
Mule-jenny [mjo’l-djeni]. Se Jennystol.
Mulgarn, text., eg. på mulstol (se. Jennystol)
spunnet garn. Ordet nyttjas dock endast om lössnodt
bomullsgarn, spunnet på selfactorspinnmaskin
G. A. W.
Mulgascrub [ma^geskrab], bot. Se Australien, sp. 456.
Mulgedium Cass , bot., ett till fam. Compositæ,
afd. Ligulifloræ, hörande släkte af högväxta örter
med lyrformiga eller hela blad och stora, i kvast
eller klase ordnade blomkorgar med oftast blå (sällan
hvita) blommor. Holken är nästan cylindrisk af flera
rader fjäll, af hvilka de innersta äro störst. Från de
mycket närstående släktena Sonchus och Lactuca skiljes
Mulgedium genom fruktens pappus, som är omgifven af
en krans af korta hår. I Skandinaviens fjälldalar
växer ofta ytterst ymnigt M. alpinum, tolta (se fig.), som
på en ända till 2 m. hög stjälk uppbär en mängd
blomkorgar på glandelhåriga skaft i en grenig
klase. Denna ört är ett utmärkt boskapsfoder. En
annan art, M. sibiricum, som har vanligen hela,
lansettlika, icke lyrformiga blad och blomkorgarna
kvastlikt ordnade med glatta skaft, förekommer
mera sällsynt här och där i nordliga Skandinavien.
O. T. S. (G. L-m.)
 |
| Tolta (Mulgedium alpinum) 1 stycke af rotstocken med knoppar och stjälkbas, 2 stjälkstycke med blad, 3 blomställning, 4 blomma, 5 frukt. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
