Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morin, Jean (lat. Joannes Morinus) - Morin, Arthur Jules - Morina L., bot. - Morinaga (l. Moriyoshi), japansk statsman - Morinda L., bot. - Moriner, ett keltiskt folk i Gallia belgica - Moring, sjöv. - Moringa Juss., bot. Se Moringaceae - Moringaceae, bot. - Moringarfsyra, kem., detsamma som Maclurin - Moringsankare, sjöv. Jfr Ankare - Morio. Se Hofnarr - Morioka, hufvudstad i i japanska Iwate - Morion, fr. ett slags hjälm. Se Dräkt - Morion, fr. miner. (se Dammastock ovh Kvarts) - Moripan, zool. Se Ripsläktet - Moriporren, zool. Se Orrsläktet - Moris., vid växtnamn förkortning för Robert Morison - Morisca, en från araberna härstammande dans. (jfr. Dans) - Morisker, döpta morer i Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dessa voro värdefullare än de hebreiska. Denna
åsikt uttalar han i Exercitationes ecclesiasticæ
in utrumque samaritanorum pentateuchum (1631) och
Exercitationes biblicæ de hebræici græcique
textus sinceritate (1633), i hvilket senare
arbete han, följande Cappels fotspår, framställde
ovedersägliga inkast mot åsikten om ofelbarheten
hos gamla testamentets hebreiska text, hvilken
han ansåg vara förfalskad af judarna, under
det att den ursprungliga texten låg till grund
för Septuaginta- och Vulgataöfversättningarna.
(J. P.)
Morin [mara7], Arthur Jules, fransk tekniker,
artillerigeneral, f. 1795 i Paris, d. där 1880, blef
1849 professor i industriell mekanik och 1852 direktör
vid konservatoriet för konster och handtverk i Paris
samt utnämndes 1853 till president i kommissionen
för den första världsutställningen i Paris och 1855
till divisionsgeneral. Han gjorde sig i öfrigt känd
dels genom en mängd monografier i mekanik, dels genom
Aide-mémoire de mécanique pratique (1838; "Handbok i
praktisk mekanik", 1840, 3:e uppl. 1862) och Leçons de
mécanique pratique (1853–58), dels genom uppfinningar
af nya instrument, såsom rotationsdynamometern och
den efter M. uppkallade maskin, som visar lagarna för
kroppars fall. Sedan 1843 var M. medlem af franska
vet. akad.
Morina L., bot., växtsläkte af fam. Dipsacaceæ. De
i mellersta och östra Asien inhemska 8 arterna äro
fleråriga, tistelliknande örter med röda eller gula
blommor, sittande i tättställda, kransvis anordnade
hufvud. Flera arter odlas som prydnadsväxter i
trädgårdar.
G. L-m.
Morinaga (l. Moriyoshi), medeltida japansk
statsman. Se bd XII, sp. 1461.
Morinda L., bot., ett tropiskt släkte af träd och
buskar hörande till fam. Rubiaceæ. Bladen äro
motsatta, blommorna sitta i hufvud; frukterna äro
stenfrukter. M. citrifolia L., vild och odlad i
Ostindien, har 30–40 cm. långa blad, hvilka likasom
de hönsäggstora, saftiga och illaluktande frukterna
användas i läkekonsten. Rötterna ge en gul, bladen
en röd färg åt tyg.
O. T. S. (G. L-m.)
Moriner (lat. morini), ett talrikt keltiskt folk
i det forna Gallia belgica (nuv. Normandie och
Flandern); hufvudstad var Gesoriacum l. Portus
gesoriacus (det nuv. Boulogne-sur-mer).
Moring (fr. corps mort), sjöv., är en större, till en
flotta eller boj fäst ring, till hvilken ett fartyg
kan fastgöra förtöjningstrossar eller fastklamma
ankarkätting. Ifrågavarande flotte eller boj är med
ett eller flera ankare, vanligen s. k. moringsankare
(se d. o.), eller draggar försäkrad till sin plats.
C. K. S.
Moringa Juss., bot. Se Moringaceæ.
Moringaceæ, bot., en liten växtfamilj af
serien Rhoeadales, utmärkt af homoioklamydeiska
blommor. Den innehåller endast ett släkte, Moringa,
förekommande i Afrika och Främre Indien. Arterna
äro träd med pardelade blad; frukten är en
lång kapsel med stora trevingade frön. Fröna af
M. arabica, behen-nötter, lämna en mild olja,
behen-olja l. benolja, som ej härsknar och därför
användes till smörjning af urverk. Rötterna
af M. oleifera, ett vida utbredt kulturträd,
smaka som pepparrot och användas som denna.
G. L-m.
Moringarfsyra, kem., detsamma som maclurin (se
d. o.).
Moringsankare, sjöv., är ett vanligt ankare, dock
med endast en arm och ett fly. I kronan sitter
en klam, med tillhjälp af hvilken ankaret fälles
och lättas. Moringsankare användes vanligen vid
förankring af moringar (se d. o.). Jfr Ankare.
C. K. S.
Morio [måriå], plur. moriones, lat. (grek. moros). Se
Hofnarr.
Morioka, hufvudstad i japanska ken (länet) Iwate,
i norra delen af Nippon, vid Kitakamigava, som
faller ut i Sendaiviken. 36,012 inv. (1908).
(J. F. N.)
Morion [måriå7], fr., ett slags hjälm. Se Dräkt,
sp. 935.
Morion [måriå7], fr. (af more, svart), miner.,
svart till svartbrun bergkristall. Den svarta
färgen härrör enl. Forster af ett kolhaltigt,
vid upphettning flyktigt ämne. De svarta
kristallerna bli därför vid glödgning färglösa
och kunna sedan användas som bergkristaller
(se d. o., Dammastock och Kvarts).
Hj. Sj.*
Moripan, zool. Se Ripsläktet.
Moriporren, zool. Se Orrsläktet.
Moris., via växtnamn förkortning för Robert Morison (se d. o.).
Morisca (af sp. morisco, morisk), en från araberna
(morerna) härstammande dans (jfr Dans, sp. 1323),
som från Spanien fann väg till flera länder under
1500- och 1600-talen och synes ha kännetecknats af
en oslipad uppsluppenhet (med stampningar, hopp och
hälsammanslagning o. d.); musiken utgjordes af två
8-taktiga repriser i tre-takt, sällan fyrtakt. –
Hos italienarna blef moresca en folklig flerstämmig
dansvisa till dialekttexter, som groteskt hånade
negrernas språk. – I England utvecklade sig moriscan
till en folkdans, benämnd morris-dance, som intog
en framstående plats vid de landtliga majfesterna
och fick form af ett helt litet skådespel, utfördt
af flera män, med svärtade ansikten (några) och
benen behängda med samstämda klockor, samt en
gosse, som var utklädd till flicka (Maid Marian,
majdrottningen). Bland personagerna förekommo Robin
Hood (se d. o.), munken Tuck, esomoftast äfven
en drake (vinterns representant) och drakdödaren,
som red på en käppnäst. Morrisdansen afskaffades
af puritanerna, men bibehöll sig länge i aflägsnare
landsdelar. I norra England förekommer ännu en dans
med samma namn, men af helt annan beskaffenhet; den
dansas af par, och hvarje par passerar växelvis under
band, som hållas af de andra parens upplyfta händer.
E. F-t.
Morisker (sp. moriscos), döpta morer och deras
ättlingar i Spanien. Vid Granadas, det sista
moriska rikets i Spanien, eröfring (1492) erhöllo
morerna högtidligen löfte om fri religionsöfning;
men detta bröts efter några få år, och man förelade
dem valet att utvandra eller låta döpa sig, uppge
sina gamla bruk, sin dräkt och sitt eget språk. En
del utvandrade till Afrika; de fleste stannade kvar
och läto döpa sig, misstänktes alltjämt att vara
tillgifna sin gamla religion och utsattes för svåra
förföljelser. I sin förtviflan gjorde de ofta uppror,
hvilkas kufvande kostade strömmar af blod. Under
Filip II t. ex. gjorde moriskerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
