Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morgongåfva var namnet på en af mannens skänker vid det germanska bröllopet - Morgongåfva, station i Västmanlands län - Morgon- och aftonböner i kyrkan på söckendagar - Morgonposten. Se Göteborgs morgonpost - Morgonpunkt, astron. Se Aftonpunkt - Morgonrodnad, meteor. - Morgonstjärna - Morgonstjärna 1. Astron., benämning på planeten Venus - Morgonstjärna 2. En under medeltiden bruklig stridsklubba - Morgonvind, meteor. Se Dagvind - Morgue, fr., byggnad för påträffade lik - Morgårdshammar, järnvägsstation i Kopparbergs län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej på närmare håll än i de moslemitiska rättssystemen,
såframt man ej vill räkna med den för det morganatiska
äktenskapet (se d. o.) just karakteristiska
föräringen till kvinnan (morganaticum). Med
sistnämnda undantag har företeelsen eljest
försvunnit ur de europeisk-amerikanska lagarna,
oafsedt om de, i motsats till de svenska, ordna
makarnas förmögenhetsförhållanden på det med
morgongåfveinstitutet mer förenliga dotalsystemets
grund eller icke. Antingen har morgongåfvan
redan tidigt sammansmält med mannens öfriga
bröllopsskänker till en gengåfva för den af kvinnan
medförda hemgiften (lat. donatio propter nuptias,
fr. douaire, eng. dower), eller ock har den, här och
där en tid bibehållen som ett privilegium för vissa
ståndsklasser och särskildt adeln, uttryckligen
upphäfts. I Danmark afskaffades morgongåfvan med
öfriga adliga prerogativ genom 1849 års Grundlov, och
i Finland upphäfdes de svenska bestämmelserna i ämnet
genom förordn. 27 juni 1878. – Litt.: Winroth, "Svensk
civilrätt" II, s. 160–185, och "Handbok i svensk
civilrätt" I, s. 60–67. Jfr Brudköp och Änka.
A. W.
Morgongåfva, gjuteri och mekanisk verkstad,
jämte såg, vid M. station på Norra stambanan (41
km. fr. Uppsala, 21 km. från Sala), inom Hvittinge
socken, Västmanlands län. M., tax. till 187,000
kr. (1911), tillhör numera A.-b. Västerås maskiner
(före 1908 A.-b. Västerås landtbruksmaskiner),
som där tillverkar landtbruksmaskiner, kvarnar,
gjutgods (öfver 500,000 kr. om året). På 1870-talet
anlades af ett tyskt bolag, som inköpt det numera
styckade stora godset Molnebo, vid M. storartade
järnverk, bestående af masugnar, bessemerugnar,
valsverk m. m., beräknadt för stor tillverkning,
hvarjämte en mindre järnväg byggdes därifrån till
Molnebo bruk i V. Löfsta socken, där hufvudkontoret
var beläget. Bolaget kom snart på obestånd.
Wbg.
Morgon- och aftonböner i kyrkan på söckendagar
äro påbjudna i kyrkolagen af 1686 med följande ord:
"På de andra dagarna (d. v. s. söckendagarna) skall
i de stora städer bön hållas uti kyrkan, afton och
morgon". Den förut gällande 1571 års kyrkoordning
nämner intet härom. Angående tiden bestämmer
kyrkolagen ingenting närmare, och först 1811 års
handbok innehåller föreskrifter ang. den liturgi,
som skall följas. Handboken af 1894 har väsentligen
upptagit dessa föreskrifter och stadgar utom början
och afslutning med psalmsång: läsning af i handboken
formulerad morgon- eller aftonbön; uppläsning af ett
stycke ur N. T. om morgonen och ur G. T. om aftonen;
läsning af "allmänna kyrkobönen vid veckogudstjänsten"
samt Fader vår och Välsignelsen. Handboken
innehåller ett utförligare ritual för högtidligare
tillfällen. Tiden bestämmes af vederbörande
domkapitel, vanligen enl. församlingens önskan. Nu
(1913) är den vanliga tiden kl. 8 på morgonen och
kl. 6 eller 7 på aftonen. Ursprunget till dessa
offentliga morgon- och aftonböner är utan tvifvel
att söka så långt tillbaka som i judarnas offentliga
morgon- och aftonbön med dess morgon- och aftonoffer,
som i den gamla kyrkan och medeltidskyrkan fortlefde
i matutinen och vespern (jfr Horæ canonicæ),
hvarifrån åter reformationskyrkorna
fingo motivet till såväl sina otte- och aftonsånger
som till sina offentliga morgon- och aftonböner på
söckendagarna. På grund däraf att dessa gudstjänster
numera i allmänhet äro mycket fåtaligt besökta,
väckte kyrkoherden A. V. Staaff vid 1893 års
kyrkomöte en af detsamma bifallen motion om
begäran hos K. M:t, att de måtte kunna utbytas
mot andra uppbyggelsestunder på tid och sätt, som
vederbörande domkapitel funne lämpligt bestämma.
J. P.
Morgonposten. Se Göteborgs morgonpost.
Morgonpunkt, astron. Se Aftonpunkt.
Morgonrodnad, meteor., kallas det färgfenomen, som
visar sig på himlen vid soluppgången. I det stora
hela företer morgonrodnaden samma färgskiftningar
som aftonrodnaden (se Skymning), men i omvänd
ordning. Dock äro färgerna om morgonen sällan så
intensiva som om aftonen, öfver de vid soluppgången
uppträdande successiva förändringarna i himlens
utseende och färg eger man icke så detaljerade
beskrifningar som öfver aftonrodnaden och dess olika
faser. De utförligaste undersökningarna af förloppet
vid soluppgången, åtföljda af mätningar, ha blifvit
utförda af Bravais på Faulhorn vid en höjd af 2,683
m. ö. h.
R. R.*
Morgonstjärna. 1. (Lat. Phosphorus, Lucifer;
grek. Fosforos) Astron., benämning för planeten
Venus, då den synes om morgnarna före solens
uppgång. Se Venus. – 2. (Ty. morgenstern, eng. morning
star, fr. casse-tête) En under medeltiden bruklig
stridsklubba, bestående af en
stång (eller för rytteriet ett kortare skaft), i hvars
ena ända var fäst en med taggar (af järn eller trä)
besatt kula med en spjutspets ofvanpå. Detta vapen
härstammade från Schweiz. – 3. Bot. Se Ornithogalum.
1. (B-d.)
 |
| Morgonstjärnor, den öfre för rytteri. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
