Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moreau, Gustave - Moreau de Tours, Jacques Joseph - Moreau-Nélaton, Adolphe Étienne - Moreaus borrmaskin. Se Korkfabrikation - Morecambe, stad i engelska Lancaster - Morecambeviken, vik af Irländska sjön - Moreelse, Paulus - More judaico, lat. Se Judeed - Morel, fransk medeltidsskald. Se Deschamps, E. - Morel, Jacques - Morel, Bénédict Auguste - Morel, Auguste François - Morel-Fatio, Alfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han ser de gamla myterna på ett helt personligt och
själfullt sätt, han är som målarskald att jämföra
närmast med engelsmannen Watts. Den oändliga mängd
teckningar och studier, som han lämnat efter sig,
visar, med hvilket outtröttligt och intensivt arbete
han fyllde sitt enstöringslif. Han var aldrig misskänd
och förbisedd som de samtida tyske fantasimålarna –
Böcklin, Feuerbach, von Marées –, han fick medaljer,
invaldes i Institutet (1888) och blef professor i
målning vid konstakademien (1892). M. är representerad
i Luxembourgmuseet af – förutom Orfeus – ett
dussintal smärre målningar, Golgata i olja, Oidipus,
Skaldens klagan, Faëtons fall, Pietà, Simson och
Delila, Venezia (allegori) m. fl. Han testamenterade
till staten sitt hus vid Rue de la Rochefoucauld jämte
sina efterlämnade arbeten – omkr. 700 oljemålningar,
många af dem ofullbordade, 350 akvareller och
4,000 teckningar. Musée Gustave Moreau är med
omsorg ordnadt och dagligen tillgängligt. –
Jfr C. Bénédite, "G. M. et Burne-Jones" (1899),
Aug. Renan, "G. M." (1900), P. Flat, "Le musée G.
M." (s. å.), R. Catteau, "L’esthétique de G. M. en son
fatalisme" (1907), och monogr. af L. Deshairs (1912).
G-g N.
Moreau de Tours [mara da tor], Jacques Joseph, fransk
psykiater, f. 1804 i Montrésor (Indre-et-Loire),
d. 1884 i Paris, lärjunge af Esquirol, blef
genom denne satt i tillfälle att som sällskap
åt några förmögna sinnessjuka företaga en resa
i Orienten. Därifrån hemförde han intressanta
erfarenheter rörande sinnessjukdomarna, och där
hade han tillfälle att studera verkan af hasjisj,
och det var sannolikt där, som tanken att försöka
detta gifts verkningar på sig själf vaknade. M. blef
1840 läkare vid Bicêtre och öfvergick sedermera
som chefläkare till la Salpêtrière. Han utgaf
bl. a. Les facultés morales considérées sous
le point de vue médical (1836), Recherches sur
les aliénés en Orient (1843), Du Haschisch et de
l’aliénation mentale (1845), La psychologie morbide
dans ses rapports avec la philosophie de l’histoire
(1859) och Traité pratique de la folie névropathique (1869).
G-s.
Moreau-Nélaton [mara nelatå’], Adolphe Étienne,
fransk konstnär, författare, donator, f. 1859
i Paris, har utvecklat högst mångsidig verksamhet som
målare – parismotiv, arkitektur, figurer i friluft
(De små tecknarna, 1907) – som keramiker (en vas i
grès, 1910, finns i Luxembourgmusset), som tecknare
(illustrationer till sagor, Peau Rouge, Douze coups
de minuit m. fl.) och som konstförfattare. Han har
utgifvit bl. a. ett praktverk öfver Corot (1905),
Manet graveur et lithographe (1906), Les Clouets
(1908), Les frères Du Monstier (s. å.) och utfört
katalogarbeten m. m. 1906 skänkte M. till Louvremuseet
hela den betydande samling målningar och teckningar af
moderna franska konstnärer, som hans farfader, Adolphe
M., och han själf bragt till stånd. Den omfattar 189
konstverk af Delacroix, Corot (46 nummer), Troyon,
Daubigny, Daumier, Puvis de Chavannes, Fantin-Latour,
Manet, Cl. Monet, Carrière m. fl. Jfr monografi af
F. Henriet (1907).
G-g N.
Moreaus borrmaskin [mårås]. Se Korkfabrikation.
Morecambe [masern], stad och hafsbad i engelska
grefsk. Lancaster, vid Morecambeviken. 11,798 inv. (1901). Stor
trädgårdsanläggning med konserthall. Fiske.
J. F. N.
Morecambeviken [mS/kem-], vik af Irländska sjön,
skiljer hufvuddelen af engelska grefsk. Lancaster från
dess nordliga del, Furness. Vid dess 20 km. breda
mynning ligger i n. Barrow, i s. Fleetwood.
(J. F. N.)
Moreelse [mår-else], Paulus, holländsk figurmålare
och arkitekt, f. 1571 i Utrecht, d. där 1638,
elev af Mierevelt, blef 1596 mästare. Han målade
först historiska stycken och blomsterkransade
herdinnor i Utrecht-skolans stil, men öfvergick
alltmer till porträttskildringen, inom hvilken
han frambragte utsökta saker. Ett af de yppersta
profven på hans konst är ett Damporträtt i Budapests
museum. Tvifvelaktigt torde dock vara, huruvida
han verkligen är mästaren till det öfverlägsna,
synbarligen af Frans Hals påverkade Porträtt af en man
med hatten i hand, som i Stockholms nationalmuseum
tillskrifves honom. Det är nämligen försedt med ett
otvifvelaktigt äkta monogram, som väsentligt skiljer
sig från M:s och, upplöst, ger initialer, som icke
ingå i hans namn.
O. G-g.
More judaico, lat. Se Judeed.
Morel [måre’1], fransk medeltidsskald. Se Deschamps, E., sp. 204.
Morel, Jacques, bokbindare i Stockholm, f. omkr. 1620
i Frankrike, d. 1680, kom till Stockholm 1650
och erhöll redan i juli 1651 anställning med
lön på stat. Han band bl. a. åt M. G. De la
Gardie. 1663–64 och 1668–72 var M. anställd som
bokbindare vid konungens bibliotek och 1659–
79 som "kammarbokbindare" (Kammarkollegii
bokbindare). Han förlade äfven en och annan
bok, såsom Salés kokbok "Then frantzöske kocken"
(1664). M:s bokband voro dels i röd marokäng, dels i
ljus, sprängd eller marmorerad kalf och utmärktes
för rik dekorativ utstyrsel. Jfr C. Eichhorn,
"Bokbindare och bokband i Sverige till 1720" (i
"Meddelanden från Sv. slöjdföreningen" för 1888).
R.G.
Morel [måre’1], Bénédict Auguste, fransk läkare
och psykiater, f. 1809 i Wien, d. 1873 i
Rouen, publicerade en mängd psykiatriska och
rättspsykiatriska arbeten, undersökningar om
struman och kretinismen m. m. Vid sin död var
han chefläkare vid sinnessjukanstalten Saint-Yon i
närheten af Rouen. Hans förnämsta verk är Traité
des dégénérescences physiques, intellectuelles
et morales de l’espèce humaine et des causes qui
produisent ces variétés maladives (1857). Vidare
må nämnas Traité des maladies mentales (1860) och
Traité de la médecine légale des aliénés (1866).
G-s.
Morel [måre’1], Auguste François, fransk tonsättare,
f. 1809 i Marseille, d. 1881 i Paris, var 1852–73
direktör för konservatoriet i Marseille och
komponerade bl. a. sånger, operan Le jugement de
Dieu (1860) samt genom stil och färg beaktansvärd
kammarmusik (5 stråkkvartetter, en stråkkvintett och
en trio), som två gånger prisbelöntes af Franska
institutet.
E. F-t.
Morel-Fatio [måre’1-fasiå], Alfred, fransk lärd,
f. 1850 i Strassburg, professor vid Collège de France
i södra Europas språk och litteraturer, har skrifvit
ett stort antal högt skattade arbeten om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
