Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montanister, anhängare af en kristen sekt - Montanit, miner. - Montanpapper, Montanvärden, Montanaktier, hand., grufpapper mm. - Montanus, sektstiftare. Se Montanister - Montanvärden. Se Montanpapper - Montargis, stad i franska Loiret - Montataire, stad i franska Oise - Montauban, hufvudstad i franska Tarn-et-Garonne - Montauban, Charles Guillaume Marie Cousin-M. Se Cousin-Montauban - Montauer spitz, udde innanför Weichels och Nogats sammanflöde - Mont-aux-Sources, höjd i Syd-Afrika (Drakbergen) - Montavon. Se Montafon - Mont-Avron, befäst höjd ö. om Paris - Montbard, stad i franska Côte-d'or - Montbéliard, stad i franska Doubs - Mont Blanc, Alpernas högsta berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från att upplösas i asiatisk religionssynkretism
och orientalisk asketism. Katoliseringsprocessen
påskyndades genom montanismens afvisande, men
kristendomens egenart bevarades under det hårda
skalet. Litt.: N. Bonwetsch, "Geschichte des
montanismus" (1881), G. Salmon, "Montanus" (i
Murrays "Dictionary of Christian biography", 1911),
H. J. Lawler, "The phrygian heresy" (i "Journal
of theological studies", 1908), och Hj. Holmquist,
"Gamla kyrkans historia" (1907).
Hj. H-t.
Montanit, miner., en jordartad förvittringsprodukt
ai tetradymit från Montana (Nord-Carolina),
af sammansättningen Bi2 Te O6 + 2 H2 O,
d. v. s. innehållande vismut och tellur.
A. Hng.
Montanpapper, Montanvärden, Montanaktier
(ty. montanpapiere, montanwerte, af lat. montanus,
bergs-), hand., gruf- och bergverkspapper, -aktier.
Å. W:son M.
Montanus, sektstiftare. Se Montanister.
Montanvärden. Se Montanpapper.
Montargis [måtarʃī], stad i franska dep. Loiret
(Orléanais), vid Paris–Lyon–Medelhafsbanan
samt föreningen af Orléans-, Briare- och
Loing-kanalerna. 11,038 inv. (1906). Bibliotek
och museum; collèges (för gossar och
flickor). Tillverkning af gummivaror, vagnar,
artificiella gödselmedel m. m. Lämningar
återstå af ett gammalt, stort slott, som före
Fontainebleau var ett så omtyckt kungligt residens,
att det kallades "Berceau des enfants de France".
(J. F. N.)
Montataire [måtatär], stad i franska
dep. Oise (Ile-de-France), vid Thérain,
nära dess förening med Oise, och vid
nordbanan. 6,539 inv. (1901). Stort järnverk.
J. F. N.
Montauban [måtåbã’], hufvudstad i franska
dep. Tarn-et-Garonne (Guienne), ligger på högra
stranden af Tarn och vid järnvägen emellan
Bordeaux och Toulouse samt är genom en märklig
stenbro från 1300-talet förenadt med förstaden
Ville-Bourbon. 16,813 inv. (1906; som kommun 28,688),
hvaraf omkr. 1/4 protestanter. Biskopssäte. Katolskt
prästseminarium, reformert teologisk fakultet
(sedan 1598), det kalvinistiska prästerskapets
enda läroanstalt i Frankrike, två lyceer, lärar-
och lärarinneseminarium, yrkesskola, arkeologiskt
museum, stadsbibliotek (omkr. 30,000 bd) och
departementsarkiv. Siden- och ullspinnerier,
tillverkning af kläde, möbeltyger, halmhattar
m. m. Betydande handel. Målaren Ingres, som var född
i M., testamenterade åtskilliga af sina taflor till
staden (nu förvarade i stadshuset), och ett monument
restes där åt honom 1871. – På stadens plats fanns
sedan 700-talet ett benediktinkloster. M. anlades
under förra hälften af 1100-talet och blef 1317
biskopssäte. 1560 omfattade stadens öfverhetspersoner
protestantismen. Tio år senare blef M. en af
hugenotternas "säkerhetsplatser" och bildade en
liten oberoende republik. Förgäfves belägradt af
Ludvig XIII 1621, gaf det sig först efter La Rochelles
fall, 1629, hvarefter dess fästningsverk förstördes.
(J. F. N.)
Montauban [måtåbä’], Charles Guillaume Marie
Gousin-M. Se Cousin-Montauban.
Montauer spitz, udden innanför Weichsels och Nogats
sammanflöde. På M. anlade Gustaf II Adolf i sept. 1626
ett stjärnverk och slog där en bro
öfver Weichsel. Befästningen utvidgades och
förstärktes 1627 och 1628, men skadades 1629 af
högvatten. Den hann dock repareras, så att anfall
i juli af de kejserlige kunde tillbakavisas. Efter
stilleståndet fick befästningen förfalla, men
Stenbock lät från 1655–57 genom ingenjör A. Loffman
iståndsätta densamma. I aug. 1659 utrymdes och
raserades befästningen af svenskarna.
L. W:son M.
Mont-aux-Sources [måt å sōrs], en bland de största
höjderna i Syd-Afrika (Drakbergen), på gränsen mellan
Basutoland, Natal och Oranjeflodskolonien. 3,350
m. Där ha Tugela, Oranje, Caledon m. fl. sina källor.
Montavon [-afån]. Se Montafon.
Mont-Avron [måtavrå’], befäst höjd ö. om Paris,
spelade en roll vid Paris’ belägring 1870–71 och
besattes 29 dec. 1870 af tyskarna.
Montbard [måbār], stad i franska
dep. Côte-d’Or (Bourgogne), mellan Brenne-
och Bourgognekanalen. 3,490 inv. (1901). Där
föddes naturforskarna Buffon (staty 1865)
och Daubenton samt skulptören Eug. Guillaume.
J. F. N.
Montbéliard [måbeliār], ty. Mömpelgard l. Mümpelgard,
stad i franska dep. Doubs (Franche-Comté),
vid Rhône–Rhenkanalen, Lisaines och Allaines
sammanflöde och järnvägen Mülhausen–Lyon. 8,723
inv. (1906; som kommun 10,455), till större delen
lutheraner. Grefvarnas af M. gamla slott användes nu
som kasern. Ett par torn i detsamma härröra från 1425
och 1594. Tillverkning af ur och urfjädrar, eggjärn,
järntråd samt bomullsväfnader. Protestantiskt
lärarseminarium, arkiv, arkeologiskt museum. Statyer
af Cuvier, som var född i M., och öfverste
Denfert-Rochereau, försvararen af Belfort
1870–71. M. blef under 1000-talet hufvudstad i
ett grefskap, som utgjorde en del af konungariket
Burgund, senare af Tyska riket. 1397–1793 hörde
det till Württemberg under fransk öfverhöghet och
afträddes 1801 till Frankrike, som 1793 bemäktigat
sig detsamma. Kring M. utkämpades 15–17 jan. 1871 en
del af det slag, som vanligen benämnes efter floden
Lisaine (se d. o.). Som Lisainelinjens stödpunkt
och för spärrandet af Trouée de Belfort (se Belfort
2, sp. 1246) är M. befäst. I n. ö. ligga fort la
Chaux och batterie du Parc på behärskande höjder,
bakom Lisaine har ett batteri byggts på det forna
citadellets plats, och i s. v. ligger fort Mont
Bart, som med sina annexverk spärrar Doubsdefilén
och ansluter till Lomontbefästningarna (se d. o.).
(J. F. N. L. W:son M.)
Mont Blanc [måblã’; "hvita berget"], Alpernas och
Europas högsta berg, 4,810 m., ligger på gränsen
emellan franska dep. Haute-Savoie och italienska
prov. Turin, på vattenskillnaden emellan Rhônes och
Pos flodområden. Med sin omgifning bildar det ett
särskildt massiv i form af en trapets af 50 km. längd
och i medeltal 15 km. bredd samt begränsas i n. v. af
Chamonixdalen (Arves floddal), i s. ö. af dalarna
Allée Blanche och Val de Ferret, som genomflytas
af källfloder till Dora Baltea, och i n. ö. af Val
Ferrex. Massivet består af en kärna af protogin
(ett slags granit, sammansatt af fältspat, glimmer
och talk), omgifven af gnejs och glimmerskiffer. Af
de särskilda bergstopparna, som äro än afrundade
(dômes), än spetsiga (aiguilles), må nämnas följande
i ordning söderifrån:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
