Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 963-964 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montagu, engelsk adelssläkt - Montagu 2. Edward M. - Montagu 3. Charles M. - Montagu 4. Charles M. - Montagu 5. Lady Mary Wortley - Montagu 6. John M. - Montagu, astron., en småplanet - Montagu, stad i staten Massachusetts - Montagu-ön, i Sandwichgruppen i Södra ishafvet - Montagus sugfisk, zool. Se Sugfiskar - Montaigne, Michel de.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och vid den definitiva brytningen mellan konung och
parlament s. å. öfvertog M., som i nov. ärfde titeln
earl af Manchester, befälet öfver ett fotregemente
i Essex’ parlamentsarmé. 1643 blef han befälhafvare
öfver parlamentets armé i de östra grefskapen med
Cromwell som underbefälhafvare. Han intog 1644
Lincoln och förde öfverbefälet i slaget vid Marston
moor (1 juli s. å.), där emellertid Cromwell hade
största förtjänsten af segern. Sedermera ådrog sig
M. starkt missnöje genom sin långsamhet och sin
allt tydligare framträdande motvilja mot krigets
fortsättande. Anklagad härför af Cromwell inför
underhuset, svarade M. med motanklagelser, men afgick
från sitt befäl vid parlamentshärens omorganisering
(april 1645). Sedan verkade han som en af de ledande
i öfverhuset, tidtals dess talman, motsatte sig 1649
förgäfves rättegången mot konungen och drog sig efter
dennes afrättning tillbaka till privatlifvet. Vid
restaurationen 1660 var M. ganska verksam och förde
ordet i den riksförsamling ("convention parliament"),
som kallade Karl II till tronen. En konstitutionell
monarki och moderat puritanism voro ständigt den
fredsälskande mannens ideal; själf tillhörde han
presbyterianerna, men visade som parlamentsgeneral
stor fördragsamhet mot independenterna inom hären.

3. Charles M., 4:e earl och 1:e hertig af
Manchester, sonson till M. 2, diplomat,
f. omkr. 1660, d. 1722, stred i konung Vilhelms här i
slaget vid Boyne 1690, var 1699–1701 engelskt sändebud
i Paris med särskildt uppdrag att öfvervaka den
afsatta stuartska konungafamiljens stämplingar,
var 1707–08 sändebud i Venezia och upphöjdes 1719
till hertig af Manchester.

4. Charles M., 1:e earl af Halifax, brorson
till M. 2, f. 1661, d. 1715, blef 1689 medlem af
underhuset, 1692 utnämnd till skattkammarlord och
gjorde sig bemärkt som skicklig finansman,
särskildt genom upptagande af ett statslån på
1 mill. pd st., hvilket utgjorde början till
den engelska statsskulden, samt genom stiftande
af Englands bank (1694). M., som s. å. blef
skattkammarkansler, genomförde 1695 en
välbehöflig ommyntning, införde fönsterskatt och
afhjälpte den tillfälliga bristen på klingande mynt
genom utfärdande (för första gången i England) af
skattkammarobligationer (exchequer bills; se d. o.).
1697–99 var han förste skattkammarlord, utsattes
sedermera för upprepade anfall af torypartiet, men
utsågs efter Georg I:s tronbestigning 1714 ånyo
till förste skattkammarlord och upphöjdes s. å. till
earl af Halifax (han förde sedan 1700 titeln baron
Halifax). M. var en skicklig debattör, men ådrog sig
genom stark fåfänga och högdragenhet många fiender;
han var känd äfven som beskyddare af vittra
och lärda författare (t. ex. af Addison och Newton).


5. Lady Mary Wortley M., engelsk skriftställarinna,
f. 26 maj 1689, d. 21 aug. 1762, var dotter till
Evelyn Pierrepont, earl och sedermera hertig af
Kingston, och gifte sig 1712 mot faderns vilja
med Edward Wortley M., en brorsons sonson till M. 1.
Redan dessförinnan hade hon i tongifvande whigkretsar
blifvit mycket firad för sin fägring cch omfattande
klassiska bildning. Då hennes make 1716 blef
ambassadör i Konstantinopel, följde hon honom och stannade 2 år
i Österlandet, hvarunder hon till hemmavarande
vänner i bref sände synnerligen målande och
lifliga skildringar af lifvet i Orienten. Dessa
Letters cirkulerade rätt allmänt i afskrift, innan
de, efter hennes död, trycktes, 1763 (i 3 bd;
brefven i bd 4, som utgafs 1767, anses ej vara
äkta). Hon hade i Turkiet låtit ympa en späd son
mot smittkoppor och ifrade efter sin hemkomst
(1718) för den orientaliska smittkoppympningens
införande i England (se Vaccination). I London samlade
lady Mary M. nu omkring sig en vitter krets, till
hvilken bl. a. äfven Pope hörde, men 1722 inträdde
emellan dem en häftig brytning, och Pope riktade
sedermera mot henne upprepade grofva anfall i sina
satirer. 1739 reste hon utrikes utan att formligen
skilja sig från sin make och vistades i Avignon,
Venezia o. s. v., till dess hon efter makens död
1761 återvände till England. – Lady Mary M. var en
af sin tids bästa brefförfattare; hennes bref röja
skarp iakttagelseförmåga och äro affattade i en
ledig och naturlig, lätt sarkastisk stil. En kritisk
upplaga af hennes Letters and other works utgafs 1861
i 5 bd af W. Moy Thomas (med biografisk inledning),
en annan af H. Bradshaw i 3 bd 1892. Jfr G. Paston,
"Lady Mary Wortley M. and her times" (1907).

6. John M., 4:e earl af Sandwich, politiker, f. 1718,
d. 1792, var 1746–48 engelsk fredsunderhandlare i
Breda och Aachen, 1748–51 förste amiralitetslord,
sedermera flera gånger statssekreterare och 1771–82
förste amiralitetslord. M:s lifliga deltagande 1763 i
sakförandet af hans forne sällskapsbroder John Wilkes
(se d. o.) ådrog honom mycken impopularitet, och som
chef för flottans förvaltning lät han fartygen ruttna
och försummade deras utrustning och proviantering, så
att flottan under nordamerikanska oafhängighetskriget
ingalunda förmådde fylla sin uppgift. Cook gaf
efter honom ögruppen Hawaii namnet Sandwichöarna.
1–6. V. S-g.

Montague [må’ntagjo], astron., en af småplaneterna
(upptäckt af amerikanen Dugan).

Montague [må’ntagjo], stad i nordamerikanska
staten Massachusetts, vid Connecticut river. 6,150
inv. (1900). Många fabriker, tobaksodling.
J. F. N.

Montague-ön [må’ntogjö-], i Sandwichgruppen
i Södra ishafvet under 58° 27’ s. br. och
26° 24’ v. lgd. Ön är omkr. 45 km. i
omfång, hög och betäckt af snö och is.
J. F. N.

Montagus sugfisk [må^togjös-], zool. Se Sugfiskar.

Montaigne [mEtä’nj, måta’nj], Michel de, fransk
filosof och författare, f. 1533, d. 1592, af en gammal
adlig släkt på fädernegodset Montaigne i Périgord
(Syd-Frankrike). Hans far gaf honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>