Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 957-958 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Monstrans, relikgömma - Monstrositet. Se Missbildning och Monster - Monstrum, lat., monster - Monstruös, Monströs. Se Monster - Monsummmano, ort i italianska Lucca - Monsun, meteor., årstidsvind

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

höjer sig på en fot af (ädel eller förgylld) metall,
för hvilken man begagnat nattvardskalkens former, och
afslutas uppåt med en liten, genombruten öfverbyggnad,
liknande de gotiska katedralernas tornspira. Denna
öfverbyggnad stödes af genom sträfbågar förbundna
sträfpelare, hvilka utgå från konsolformiga
partier, som framspringa vid cylinderns bas. Det
hela krönes vanligen med bilden af den korsfäste;
mellan pelarna eller under särskilda små baldakiner
äro inställda andra bilder, t. ex. af Maria och
Johannes, stundom äfven af andra helgon. Monstranser
från renässansen och därpå följande stilperioder
ha vanligen formen af en på en stakformig fot
ställd solskifva med radierande strålar, i hvars
medelpunkt förvaringsrummet för hostian befinner
sig. – I Sverige förekomma, såsom man kan vänta,
monstranser mycket sällan. Den praktfullaste och
mest konstnärliga är den, som befinner sig i grefliga
familjen Douglas’ ego samt finnes afbildad i Svenska
slöjdföreningens mönstersamling (se fig.). Den
tillhör den sirliga sengotiken. Jfr H. Hildebrand,
"Den kyrkliga konsten under Sveriges medeltid"
(1875), och Y. Hirn, "Det heliga skrinet" (kap. 8,
1909).
Upk.*

Monstrositet (lat. monstrositas). Se Missbildning
och Monster.

Monstrum, lat., monster (se d. o.).

Monstruös, Monströs. Se Monster.

Monsummano [månsommanå], ort uti italienska
prov. Lucca, vid ån Nievole och järnvägen emellan
Lucca och Pistoja. M. är bekant för den närbelägna,
1849 upptäckta stora stalaktitgrottan, Grotta Giusti,
250 m. i utsträckning och 270 m. ö. h. Den är af
naturen delad i 4 rum med olika temperatur (27–35°
C.), hvilka begagnas som naturliga varmluftsbad, och
har flera vattensamlingar, af hvilka en, i grottans
midt, har en temperatur af 35° och användes till
bad. Luften i grottan är fuktig, men angenäm och
fullkomligt ren. Vistelsen där i terapeutiskt syfte
räcker vanligtvis en timme, hvarefter patienten
aftorkas, insvepes i ett torrt lakan och en filt
samt får småningom afkylas. Grottorna omtalades
på 1870-talet som ett utmärkt medel mot kronisk
arsenikförgiftning. Säsong maj–sept. Frekvens
omkr. 1,500 pers. Jfr uppsats af E. Heyman i "Hygiea" 1874.
(J. F. N.) Ln.

Fig. 1. Lufttrycksfördelningen och vindarna öfver Indien och angränsande haf under januari. (Pilarna utmärka vindriktningarna, och kroklinjerna med siffror äro isobarer, se d. o ).

Monsun (eng. monsoon, fr. mousson, af arab. mausim,
årstid), meteor., årstidsvind, d. v. s. en vind, som
växlar från sommar- till vinterhalfåret. Denna växling
beror på den utpräglade temperaturskillnaden mellan
land och haf under nämnda två årstider, i det att
landet under sommaren uppvärmes starkare, men under
vintern afkyles starkare än hafvet. Uppvärmningen
framkallar nämligen luftförtunning och däraf
följande lägre lufttryck öfver det varmare landet
under sommaren, liksom öfver det varmare hafvet under
vintern, afkylningen däremot luftförtätning och högre
lufttryck öfver det kallare landet under vintern och
öfver det kallare hafvet under sommaren. Då nu luften
vid jordytan enligt mekanikens lagar strömmar från
det högre till det lägre lufttrycket, dock, på grund
af jordrotationens inverkan, med afböjning åt höger
på norra halfklotet och med afböjning åt vänster på
det södra, så bestämmes häraf monsunens riktning,
hvarjämte dess styrka är proportionell mot den
barometriska gradienten,
d. v. s. lufttrycksskillnaden per meridiangrad
(111 km.). I de högre luftlagren däremot strömmar
luften i motsatt riktning, såsom framgår af
iakttagelser på molnens rörelse och rökströmmar från
vulkaner. Monsunen förklaras alltså ur årstidernas
växling, på samma sätt som land- och sjövind förklaras
ur växlingen af dag och natt. Starkast utpräglade äro
monsunerna i södra Asien och östra Afrika samt därtill
gränsande haf, enär den stora asiatiska kontinenten om
sommaren mycket starkt upphettas och om vintern mycket
starkt afkyles, under det att de söder och öster därom
belägna oceanerna äro underkastade en mycket mindre
temperaturväxling. Namnet monsun nyttjades också
ursprungligen endast om de sydasiatiska monsunerna,
men har sedermera utsträckts till att beteckna
liknande vindar äfven på andra orter. På grund af
ofvannämnda temperaturväxling blåser under norra
halfklotets vinter en från Asien kommande nordöstlig
vind, nordöstmonsun, öfver sydligaste delen af denna
kontinent och de angränsande hafven (se fig. 1).
Öfver Arabiska hafvet börjar
den mot slutet af okt. och blåser mycket stadigt,
hvarvid vackert väder i regel är rådande. I nov. och
dec. blåser den kraftigast, och den är starkast i
hafvets västra del. I jan. och febr. blir den svagare
och upphör i mars och april att blåsa regelbundet,
kommer från en riktning mellan väst och nord och
afbrytes ofta af vindstilla. Norra delen af Indien
har på grund af det hinder, som Himalaya ställer i
lufströmmens väg, ingen egentlig nordöstmonsun. Den
afkylda luften flyter långsamt utför Indus’ och
Ganges’ floddalar som svaga nord-, nordväst- och
västvindar af ganska ringa mäktighet, ty redan på
2,000 meters höjd blåser sydvind. Men öfver Västra
indiska halfön och Bengaliska viken är nordöstmonsunen
fullt utvecklad. I okt. börjar den blåsa i vikens
nordvästra hörn, under det att ännu västliga vindar
blåsa s. om Ceylon. Vid denna s. k. monsunkantring
uppstå ej sällan i dessa trakter våldsamma cykloner. I
samma mån som lufttrycket i Bengalen stiger, rycker
monsunen som nordlig vind söderut, men når ej ekvatorn
förrän omkring årsskiftet och upphör vid Bengalens
kust mot slutet af jan. Ehuru i allmänhet torr,
bringar dock nordöstmonsunen regn på Ceylon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>