Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Monerer, zool. - Monergism, kyrkohist. Se Monoteleter - Monesiabark, far. Se Pradosia - Monet, Claude - Moneta, rom. myt. - Moneta 1. Binamn på Juno - Moneta 2. namn på sånggudinnornas moder - Moneta, Ernesto Theodore - Money. Se M, sp 327 i del 17. - Monfalcone, stad i österikiska Gradisca - Monfalut. Se Mamfalut - Monfar i Sors, Diego de. Se katalanska litteraturen - Monferrato, hertigdöme i norra Italien - Monferrina, en landtlig dans i Peimonte - Monfia, ö. Se Mafia - Monforte, M. de Lemos, kretsstad i spanska Lugo - Mong, jap. Se Cash - Monge, Gaspard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Monerer, zool., kallades af Hæckel de protister,
som han ansåg sakna cellkärna (se Cytoder). Kärnlösa
celler kallas af Doflein för kromidialceller.
Monergism, kyrkohist. Se Monoteleter.
Monesiabark, farm. Se Pradosia.
Monet [måna], Claude, fransk målare, f. 1840,
växte upp i Havre, lefde två år som soldat i Algeriet,
började efter återkomsten studera målning för Gleyre i
Paris 1862. Han målade till en början dels porträtt,
dels stora figurtaflor, Frukosten i skogen (1866,
som visar påverkan af Manets "Frukost i det gröna"),
Dam i grön klänning (s. å.), Camille (1868) och
Frukost (interiör med figurer, det hela originellt
sammankomponeradt, s. å.). I London, där han jämte
sin kamrat Pissarro uppehöll sig under Paris’
belägring 1870–71, rönte båda stort inflytande af
Constables och Turners konst. Alltifrån denna tid
koncentrerades M:s studium kring det atmosfäriska
i naturen. Jämte Manet blef M. impressionismens
egentlige grundläggare, och det var i främsta rummet
han, som – med Jongkind som närmaste föregångare –
upparbetade det impressionistiska målningssättet med
rena, oblandade färger och med ett på vetenskaplig
grund fotadt användande af komplementfärger. Naturens
former existera hädanefter för honom uteslutande i sin
färg, och färgen ändras under inflytande af dagerns
ständiga växling – det gäller alltså för målaren
att fånga och fasthålla ögonblicksintrycket. M:s
verksamhet har varit ett enda energiskt sökande efter
att återge ljus och luft vid olika timmar, årstider
och olika väderlek. Han har med lysande koloristisk
kraft målat otaliga studier från Frankrike, Holland,
London och äfven från hafvet och från Norge. Ännu
1904 utförde han en serie stämningar från Thames,
som alla behandla solens kamp med dimman. Han har
oftast uppehållit sig på landet, i Giverny och
Vétheuil vid Seine eller hafskusten. Till hans mest
bekanta målningar höra Bron vid Argenteuil (1874,
Louvre), Gare S:t Lazare (skymning med järnvägslyktor
i lokomotivröken, Luxembourg), Katedralen i Rouen, som
han målat otaliga gånger i olika belysning. M. är väl
representerad i Louvre (Moreau-Nélatons och Camondos
donationer) och i Luxembourg (9 nummer). Arbeten
af honom finnas äfven i Berlins nationalgalleri
(3 st.), i Nya pinakoteket i München, galleriet
i Wien, National gallery och Tate gallery i
London och nationalgalleriet i Kristiania. Jfr
monografier af Th. Duret (1880) och G. Grappe (1912)
och litteraturanvisningarna i art. Impressionism.
G-g N.
Moneta, rom. myt. 1. Binamn på Juno, af oviss
härledning (vanligen antas samband med lat. monere,
"erinra", alltså = "den manande"). Inom Juno Monetas
tempelområde på norra spetsen af Kapitolium,
den s. k. arx, "borgen", låg den romerska
myntverkstaden; gudinnans namn öfverflyttades så
dels på denna verkstad, dels på myntet själft;
från lat. moneta, mynt, härstamma i följd af
tidiga handelsförbindelser de germanska folkens
benämningar, såsom fnhty. munizza, nyhty. münze;
mlty. munte, sv. mynt; eng. mint. – 2. Lat. öfv. af
grek. Mnemosyne, namn på sånggudinnornas moder.
1 o. 2. H. Sgn.
Moneta [må-], Ernesto Teodoro, fredsifrare,
f. 1833 i Milano, deltog 1849 i upproren
i Milano och Piemonte, förvärfvade sedan
doktorsgraden i rättsvetenskap, tillhörde 1860 som
generalstabsofficer Garibaldis här och deltog 1866
äfven i slaget vid Custozza, som emellertid fyllde
honom med fasa och afsky för kriget. 1867 vardt
han redaktör af det lilla folkbladet "Secolo",
som han redigerade till 1896 och gjorde till en
inflytelserik och betydande tidning. 1897 började han
ge ut halfmånadstidskriften "La vita internazionale",
egnad åt arbetet för fredsidén, och har bildat ett
stort antal fredsföreningar samt verksamt deltagit
i världsfredskongresserna. Bland hans verk märkes
Le guerre, le insurrezione e la pace nel secolo XIX
(3 bd). 1907 erhöll M. halfva Nobelska fredspriset.
Money [ma’ni]. Se M, sp. 327.
Monfalcone [månfalkåne], stad i österrikisk-illyriska
kustlandet, kretsen Gradisca, 3 km. från Adriatiska
hafvet, vid järnvägen Trieste–Cormons. 3,870
inv. (1900; som kommun 5,422). Liflig industri. Brom-,
jod- och svafvelhaltiga koksaltkällor (40°).
J. F. N.
Monfalut. Se Manfalut.
Monfar y Sors [i sårs], Diego de. Se Katalanska
litteraturen, sp. 1251.
Monferrato [-atå], fr. Montferrat [måfärra], fordom
själfständigt, af Savojen, Milano och Genua begränsadt
hertigdöme i norra Italien, bestående af två skilda
delar emellan Po och Liguriska Apenninerna, med Casale
Monferrato till hufvudstad. Från Karl den stores tid
till början af 1300-talet hade M. egna markgrefvar,
bland hvilka må nämnas korsfararna, bröderna Konrad,
konung af Jerusalem 1189–92, och Bonifatius, konung
af Thessalonika 1204–07. Genom arf kom M. 1305 till
en sidogren af bysantinska kejsarhuset och 1536 till
Mantua samt fick 1574 titeln hertigdöme. 1703 gjorde
Savojen anspråk på M., och dessa erkändes af kejsar
Leopold I. Nu är M. den italienska prov. Alessandria
och en del af prov. Cuneo.
(J. F. N.)
Monferrina [mån-; fr. montferrine], en
landtlig dans från Monferrato i Piemonte. Att
döma efter en komposition med detta namn
af Piatti går denna dans i 6/8 takt.
A. L.*
Monfia, ö. Se Mafia.
Monforte [månfå’rte], M. de Lemos, kretsstad
i spanska provinsen Lugo (Galicien), vid Cabe, en
biflod till Minho, och vid järnvägarna Palencia–
Coruña och M.–Vigo. 12,912 inv. (1900).
J. F. N.
Mong, jap. Se Cash.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
