Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moe, Louis Maria Niels Peder Halling - Moe, Ragnvald - Moeda. Se Moheda - Moedebeck, Hermann - Moehr., vid växt- och djurnamn förk. för Paul Heinrich Gerhard Möhring - Moehringia L., bot. - Moelven, samhälle i Hedemarken, Norge - Moen, nord. myt. Jfr Goen - Moench, Konrad - Moenus, lat. Se Main - Moeris, Moiris, sjö i Egypten. Se Birket Karun och Fajum - Moeris, grekiska grammatiker. Se Moiris - Moero-sjön Mweru, Meru), insjö i Afrika - Moerotherium, paleon. Se Elefantdjuren - Moesia. Se Mesien - Moesting A, astron., månkrater - Moestlin, M. Se Maestlin - Moeyaert, Claes Cornelisz - Mofalla, socken i Skaraborgs län - Mofett, geol. Jfr Gasvulkan och Kolsyra - Moffat, badort i skotska Dumfries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom äfven i raderingskompositioner. Han har också
utfört goda raderingar i färg. Djurfabler (raderingar)
utkommo 1909.
G-g N.
Moe [mo>], Ragnvald, norsk bibliograf, f. 13 okt. 1873
i Bergen, tog språklig-historisk ämbetsexamen 1900
och är sedan 1910 sekreterare i Nobelkommittén
samt överbibliotekarie vid Nobelinstitutet i
Kristiania. M. har offentliggjort Bibliographie du
mouvement de la paix (1912), hvarjämte han förestår
utgifvandet af "Publications de l’Institut Nobel
norvégien" (1912 ff.).
K. V. H.
Moeda. Se Moheda.
Moedebeck [mådebekk], Hermann, tysk flygtekniker,
f. 1857, d. 1910 som öfverstelöjtnant, skref flera
grundläggande arbeten i luftseglingskonsten och
främjade denna på mångfaldigt sätt. Bl. a. stiftade
M. "Luftflottenverein" i Berlin och uppsatte 1898
tidskriften "Illustrierte aeronautische mitteilungen"
(sedan 1910 kallad "Deutsche zeitschrift für
luftschiffart").
Moehr., vid växt- och djurnamn förkortning för Paul
Heinrich Gerhard Möhring (Moehring), tysk
läkare, botanist och ornitolog, f. 1720, d. 1792.
Moehringia [mor-] L., bot., örtsläkte af
fam. Caryophyllaceæ, underfam. Alsinoideæ, nära
släkt med Arenaria. I Sverige förekommer M. trinervia
(Arenaria trinervia), skogsnarv, tämligen allmänt på
myllrika, skuggiga ställen. Stjälkarna äro vanligen
många från roten med tunna, trenerviga, äggrunda blad
och små hvita blommor i bladvecken.
G. L-m.
Moelven, järnvägsstation med omgifvande samhälle vid
Hamar–Lillehammerbanan och älfven med samma namn,
Hedemarkens amt, Norge. 618 inv. (1910). M. är
ett uppblomstrande industrisamhälle med
stor cellulosafabrik, järngjuteri, Brovold
garfveri, Kvisla sågverk, Strömmen vagnmakeri,
Strand bränneri, mejeri och flera kvarnar.
K. V. H.
Moen, nord. myt., en af de ormar, som gnaga på
världsasken Yggdrasil. Jfr Goen.
Th. W.*
Moench [mö-], Konrad, tysk botanist, f. 15 aug. 1744
i Kassel, d. 6 jan. 1805 som professor i Marburg,
är berömd som florist, författare till Enumeratio
plantarum indigenarum Hassiæ (1777), Methodus plantas
horti botanici et agri Marburgensis a staminum situ
describendi (1794; suppl. 1802, tills. 1,100 s.) samt
Einleitung zur pflanzenkunde (1798), innehållande
ett försök till ett nytt artificiellt system,
hvarmed M. ville förbättra Linnés sexualsystem.
C. Lmn.
Moenus [menus], lat. Se Main.
Moeris [mer-], Moiris, sjö i Egypten. Se Birket Karun
och Fajum.
Moeris [mer-], grekisk grammatiker. Se Moiris.
Moero-sjön (Mweru, Meru), insjö i det inre Afrika,
s. v. om Tanganjika, på gränsen mellan det brittiska
Nordöst-Rhodesia och Belgiska Kongo mellan 8° 30’
och 9° 30’ s. br. 972 m. ö. h. Omkr. 5,200 kvkm. Den
genomflytes af Luapula (som nedanför densamma
kallas Luvua) och mottar från ö. Kalongvizi samt
har i sin södra del flera öar, bl. a. Kilva. Sjön
är mycket fiskrik. Dess södra stränder äro flacka,
de norra höga och branta. Vid stränderna finnas
flera saltkällor, som ge anledning till en betydande
handel med salt. Sedan 1900 trafikeras den af små
ångbåtar. Den upptäcktes 1796 af Pereira och
återsågs 1867 af Livingstone.
J. F. N.
Mœrotherium, paleont. Se Elefantdjuren, sp. 198.
Moesia [mesia]. Se Mesien.
Moesting A [mö’st-], astron., en liten, nära den mot
jorden vända månhalfvans midt belägen månkrater. Denna
krater är synnerligen regelbundet formad och skarpt
framträdande och har därför valts som fixpunkt vid
observationer för bestämningen af månens orter. Större
noggrannhet vinnes genom detta förfaringssätt än genom
de annars brukliga observationerna å månens kanter.
B-d.
Moestlin [most-], M. Se Maestlin.
Moeyaert [mo’järt], Claes Cornelisz., holländsk
figurmålare, f. före 1600, troligen i Amsterdam,
d. omkr. 1669. Man känner föga om hans lif –
eg. blott, att han 1630 inskrefs i Amsterdams
målargille och att han en tid studerade i Italien,
där han tog starka intryck af Elzheimers konst. Vid
sin hemkomst till Holland stod M. ungefär på samma
nivå som Pieter Lastman, men var mottagligare än
denne för Rembrandts inflytande. 1638 målade han,
på beställning, allegoriska bilder vid Marias af
Medici intåg. Hans tidigaste arbete, Merkurius
uppenbarar sig för Herse, i Haags museum, är
dateradt 1624. Vid denna tidpunkt ha hans bilder
ännu en öfvervägande grågul, i landskapet blågrön
ton. Senare blir en varmare, i brunt stötande
färgskala alltmer förhärskande. Figurerna i hans
målningar äro stilfullt tecknade, hans djur, i
synnerhet hans hundar, får och getter, ypperligt
återgifna. Hans målningar behandla i allmänhet
bibliska eller mytologiska motiv – undantagsvis har
han för en försörjningsanstalt i Amsterdam 1640 målat
föreståndarnas och föreståndarinnornas gruppbild,
liksom han äfven visat sig vara mästaren till en stor,
med Metsus signatur förfalskad genrebild i Amsterdams
riksmuseum. Hans taflor äro långt ifrån sällsynta. De
träffas i flera af kontinentens museer. I Sverige äro
de jämförelsevis många. I Stockholms nationalmuseum
representeras han af Johannes’ predikan (dat. 1631)
och Ängeln lämnar Tobias (mycket rembrandtsk i
uppfattningen), i Hamiltonska samlingen på Bo träffas
Rebecka och Eleasar, i Michaelsonska saml. i Stockholm
hans Jakob och Rakel, i Braheska saml. på Skokloster
finns ett af M:s största arbeten, en historiemålning,
framställande en förmodligen Batavisk höfdings
likbegängelse (1643) med figurer i nära naturlig
storlek, och i Rubensonska saml. ses ett af hans sista
kända verk, Josef såld af sina bröder (1659), i en
varmbrunt skiftande ton, som visar, att Rembrandts
inflytande på M. med åren blef allt starkare.
O. G-g.
Mofalla, socken i Skaraborgs län, Kåkinds
härad. 2,561 har. 547 inv. (1911). Annex till
Kyrkefalla, Skara stift, Kåkinds kontrakt.
Mofett [måfä’tt], fr. mofette (af ty. muff, mögel),
geol., plats, där kolsyregas någorlunda rikligt
strömmar ut ur i marken varande rämnor eller
öppningar, som förhållandet flerstädes är inom
vulkantrakter. Jfr Gasvulkan och Kolsyra, sp. 607.
Moffat [må’f8t], badort i skotska grefskapet
Dumfries, i öfre Annan-dalen och vid foten af
Hartfell. Svafvel- och saltkällor. 2,153 inv. (1901).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
