Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Missbruk af förmanskap, jur. - Missbyggnad, kam. Se Byggnadsskyldighet - Missfall, Abortus, "oliflig förtidsbörd" - Missfirmlig gärning. Se Ärtkränkning - Missfoster. Se Missbildning - Missgifte, jur. Se Jämbördig - Missgärningsbalken. Jfr Lagkommissionen, Strafflagen och Sveriges rikes lag - Misshandel, jur. - Missi dominici, Missi regis, lat. (kungliga sändebud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller oskicklighet däri (se Straffl. 25: 16–-17). Vissa fall äro dock uttagna till särskild behandling. Så omnämnes i 25: 13 Straffl. särskildt det fall, att förman af underordnad ämbetsman lånar medel, som honom veterligen äro åt denne anförtrodda å ämbetets vägnar. Å andra sidan belägger lagen stundom ock vissa handlingar med straff redan ur den synpunkten, att de lätteligen kunna innefatta ett missbruk af tjänsteställning. Så är fallet med straffbestämmelsen
i Straffl. 25: 13 för förman i uppbördsverk, som lånar medel af underordnad uppbördsman eller
redogörare, "ändå att de medel ej till uppbörden hörde". Slutligen är att märka, att i Straffl. för krigsmakten kap. 7 under rubriken: "Missbruk af förmanskap" uppställas särskilda straffbestämmelser för krigsman, som gör våld eller annan misshandel å underordnad krigsman eller förolämpar honom med smädligt yttrande eller förgår sig mot honom med hotelse eller annan missfirmlig gärning, allt för så vidt det sker i eller för hans ämbete eller tjänst; äfvensom för det fall, att förman genom missbruk af sin myndighet hindrar underlydande krigsman att föra klagan öfver förnärmelse i tjänsten. -– Innefattar förmanskapets missbruk en befallning till underordnad att företaga en straffbar handling, blir den befallande att anse som ansvarig för rättskränkningen i fråga, medan sådant ansvar endast i extrema fall påhvilar den underordnade myndighet, som blott verkställer befallningen. Jfr R. F. § 110 mom. 1.
N. S–g.
Missbyggnad, kam. Se Byggnadsskyldighet, sp. 756.
Missfall, Abortus, "oliflig förtidsbörd", kallas ett sådant fall af för tidig börd, då ett mänskligt foster framfödes vid en så tidig grad af utveckling, att det icke kan lefva utom moderlifvet, d. v. s. före 28–-30:e veckan af hafvandeskapet (se vidare Foster). Man
antar, att på 5-–6 normala förlossningar förekommer 1 missfall. Missfall förekommer oftast i 6:e–-12:e hafvandeskapsveckan och är vanligare bland omföderskor än hos förstföderskor. Orsakerna till missfall äro sjukdomar hos modern, såsom akuta och kroniska infektionssjukdomar (syfilis), akuta och kroniska förgiftningar, organsjukdomar, såsom njur- eller
hjärtsjukdomar, sjukdomar i de kvinnliga könsorganen, framför allt i lifmodern, såsom inflammation (endometrit), svulster, lägeförändringar, vidare sjukdomar i ägget, hos fostret eller i ägghinnorna. Endometrit och syfilis anses som de vanligaste orsakerna till missfall. Tillfälliga orsaker äro häftiga rörelser, yttre skador, stötar, sinnesrörelse (skräck) och häftiga kongestioner till bäckenorganen. I de större städerna äro tyvärr en alltför vanlig orsak till missfall i brottsligt syfte företagna fosterfördrifningsförsök, ofta slutande med infektion och olycklig utgång för kvinnan. Det vanligaste tecknet på missfall är blödning från könsorganen under hafvandeskapet. Strängt stillaliggande är genast af nöden. Ett missfall bör, för att eftersjukdomar måtte förekommas, behandlas med lika stor försiktighet som en vanlig barnsbörd. Barnmorska och läkare böra därför i tid tillkallas samt kvinnan en tid ligga till sängs och iakttaga försiktighet.
F. B. (Bvn.)
Missfirmlig gärning. Se Ärekränkning.
Missfoster. Se Missbildning.
Missgifte, jur. Se Jämbördig.
Missgärningsbalken, den sjätte af balkarna i 1734 års lag, utgörande jämte den därpå följande Straffbalken brottmålsafdelningen i denna lagbok. Genom införandet af nya Strafflagen 16 febr. 1864 upphörde missgärningsbalken att vara gällande med ingången af 1865, sedan den dock redan förut i väsentliga delar upphäfts genom k. förordn. 4 maj 1855 om stöld, snatteri och rån, k. förordn. 7 sept. 1858 om förfalskning, bedrägeri och annan oredlighet samt k. förordn. 29 jan. 1861 om mord, dråp och annan misshandel. Jfr Lagkommissionen, Strafflagen och Sveriges rikes lag.
(N. S–g.)
Misshandel, jur., betecknar i vidsträckt mening hvarje handling, hvarigenom man förgriper sig å annans kropp, så att denna tager skada, eller åtminstone det kroppsliga välbefinnandet lider afsevärdt intrång (jfr öfverskriften till den svenska strafflagens
14:e kap.: "Om mord, dråp och annan misshandel"). I inskränktare bemärkelse innefattas under misshandel blott sådana fall, i hvilka föremålet för gärningen ej ljuter döden. Strafflagarna skilja mellan olika grader af misshandel. Den svenska strafflagen har tre grader: a) misshandel, som orsakat svår kroppsskada (hvartill enligt lagen räknas "förlust af talförmåga, syn eller hörsel; svårt lyte eller annat svårt kroppsfel; stadigvarande svårt men å hälsa; eller lifsfarlig sjukdom"), b) misshandel, som orsakat mindre svår kroppsskada (hvarunder förstås mindre lyte eller kroppsfel eller lindrigare sjukdom, än som räknas till svår kroppsskada) samt c) misshandel med ringa eller ingen skada till följd. Vid straffets bestämmande kommer, utom misshandelns betydenhet, äfven den brottsliga viljeriktningen i betraktande. Strängast straffas uppsåtlig misshandel, hvaraf någon fått svår kroppsskada. Straffet är olika, alltefter som svår kroppsskada var åsyftad eller ej och allteftersom gärningen skedde med berådt mod eller af hastigt mod. I lindrigaste fall kan det nedgå till 2 månaders straffarbete. I svårare fall kan det stiga till tio års straffarbete. Uppsåtlig misshandel, hvaraf kommit mindre svår kroppsskada, straffas med fängelse eller straffarbete i högst två år; äro omständigheterna synnerligen mildrande, kunna i detta fall böter, dock ej under 25 kr., ådömas. Uppsåtlig misshandel, hvarå ringa eller ingen skada följt, straffas med böter eller fängelse i högst sex månader. Har lifsfarligt vapen användts, kan, äfven om skadan är ringa eller ingen, dömas till straffarbete; och var den, som misshandlades, gärningsmannens skyldeman i rätt uppstigande led, må straffet i intet fall bli lindrigare. För uppsåtlig misshandel å maka eller å styf- eller svärföräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan, under hvars lydnad man står, får åter straffet aldrig sättas lägre än till fängelse. Vållande till kroppsskada straffas, blott då skadan är svår eller mindre svår (i ofvan angifna bemärkelse). Straffet är i förra fallet böter eller fängelse i högst sex månader, i senare fallet böter, högst femtio kronor.
J. H–r. (N. S–g.)
Missi dominic, Missi regis, lat. ("kungliga sändebud"), kallades hos frankerna ombud, som af konungarna utsändes till rikets olika delar närmast för att öfvervaka grefvarna (se Grefve). De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
