Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mindre Asien (Anatolien) - Mindre bannet. Se Kyrkotukt - Mindre folkskolor. Se Folkskola - Mindre korsnäbben, zool. Se Korsnäbbsläktet - Mindre kreditivet (Lilla kreditivet). Se Kreditiv - Mindre kungsådran. Se Kungsådra - Mindre sekreta deputationen. Se Deputation - Mindre skolor. Se Barnaskolor - Mindre teatern. Se Stockholmsteatrar - Minéer, sydarabisk folkstam - Minehead, stad i engelska Somerset - Minelli, Jan (Johannes Minellius) - Mineo, stad i italienska Catania - Minera, Underminera), undergräfva. Se Mina, krigsv. - Mineral. Se Mineralogi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ådragit sig deras hat, hvilket ofta utbryter i blodiga
förföljelser. På senare tider har ett nytt folk kommit
till M., nämligen tjerkesserna, som, sedan Kaukasus
slutligen eröfrats af ryssarna (1859), till största
delen utvandrade till Turkiet och hufvudsakligen till
M. Andra mindre stammar äro några få tusen tachtadjer,
som bo isolerade i Lyciens och Ciliciens berg. Judarna
spela ej samma roll här som i de nordafrikanska
länderna, enär greker och armenier äro dem alltför
svåra konkurrenter. Slutligen bo i kuststäderna
de bastarder mellan kristna och infödingar, som
bruka kallas levantiner och som höra till de sämsta
folkelementen i landet. Utom dessa öfvervägande
bofasta folk finnas i M. några nomadiserande,
nämligen juruker, urspr. från Lycien, som vandra
omkring som zigenarna, kurder, turkmener, släktingar
till de gamla äkta osmánli, samt zigenare. – Hela
befolkningsantalet stiger till omkr. 9 mill. eller
omkr. 17 inv. på 1 kvkm. – Det forntida M. var deladt
i följande landskap: Kappadocien, Pontos, Paflagonien,
Bitynien, Galatien, Frygien, Mysien, Troas, Aiolis,
Lydien, Karien, Lycien, Milyas, Kabalia, Pamfylien,
Pisidien, Lykaonien, Isaurien och Cilicien. – I
våra dagar indelas landet (utom öarna) i 2 liva och
8 vilajet. De förra äro Ismid, landet mellan
Marmarasjön och Svarta hafvet, samt Bigha,
landet ö. om Dardanellerna, hvilka båda höra till det
europeiska vilajetet Konstantinopel. De senare äro:
Brussa l. Khodavendikiar, den nordvästligaste delen
(utom Ismid och Bigha), de gamla landskapen Mysien,
Frygien och västra Bitynien; Kastamuni, mellersta
delen af norra kusten eller det gamla Paflagonien,
östra Bitynien och delar af Pontos; Trabezon, östra
delen af norra kusten, kustlandet af det gamla
Pontos; Aidin l. Smyrna, sydvästra delen,
forntidens Lydien, Karien samt delar af Frygien och
Lycien; Konia, ö. om det förra, motsvarande
östra Lycien, Pamfylien, Pisidien, Lykaonien
samt delar af Frygien och Kappadocien; Angora,
den centrala delen af halfön motsvarande Galatien
och västra Kappadocien; Sivas, ö. om det förra,
motsvarande det inre Pontos samt delar af Kappadocien
och Lill-Armenien; Adana, sydöstra delen,
motsvarande det gamla Cilicien. Slutligen räknas
till M. Djezaïr-i-Bhar-i-Sefid, omfattande de
flesta kustöarna i Egeiska hafvet. – Den sammanlagda
arealen af dessa förvaltningsområden, hvilka icke
fullt sammanfalla med hela halfön, är 501,400 kvkm.
Litt.: Tchihatcheff, "Asie Mineure" (8 bd, 1866–69),
Benndorf och Niemann, Petersen och Luschan, "Reisen
im südwestlichen Klein-Asien" (2 bd, 1884–89),
W. M. Ramsay, "The historical geography of Asia Minor"
(1890), "Impressions of Turkey during twelve years
wanderings" (1897), Cuinet, "La Turquie d’Asie"
(4 bd, 1891–95), E. Naumann, "Vom Goldnen Horn zu den
quellen des Euphrat" (1893), Oberhummer och Zimmerer,
"Durch Syrien und Kleinasien" (1899), v. d. Goltz,
"Anatolische ausflüge" (2:a uppl. 1902), R. Fitzner,
"Anatolien. Wirtschaftsgeographie" (1902),
’Aus Kleinasien und Syrien" (I, 1903), Grothe,
"Geographische charakterbilder aus der asiatischen
Türkei" (1909), Philippson, "Reisen and forschungen
im westlichen Kleinasien" (1910),
Garstang, "The land of the hittites" (s. å.),
och Banse, "Der arische Orient", III (s. å.). Bland
kartor märkes Kiepert, "Karte von Kleinasien" (1901).
J. F. N
Mindre bannet. Se Kyrkotukt, sp. 523.
Mindre folkskolor. Se Folkskola, sp. 780.
Mindre korsnäbben, zool. Se Korsnäbbsläktet.
Mindre kreditivet (Lilla kreditivet). Se
Kreditiv 3, sp. 1245.
Mindre kungsådran. Se Kungsådra, sp. 277.
Mindre sekreta deputationen. Se Deputation, sp. 170.
Mindre skolor. Se Barnaskola.
Mindre teatern. Se Stockholms teatrar.
Minéer, sydarabisk folkstam, som antagligen haft
sitt ursprungliga hemvist i Central-Arabien,
men sedermera grundlade ett mäktigt rike i Jemen,
hvars härskare kallade sig "konung af Ma’in". Den
förnämsta källan för vår kännedom om den mineiska
kulturen utgöres af sydarabiska inskrifter, som
dock ännu ej äro fullständigt tillgängliga för
den vetenskapliga forskningen. Man känner dock
redan namnen på mer än 20 mineiska konungar. Det
mineiska riket hade vidsträckta handelsförbindelser,
men störtades i 7:e århundradet f. Kr. af sabéerna.
K. V. Z.
Minehead [måYnhed], stad och hafsbad i
engelska grefsk. Somerset, på södra kusten
af Bristol-kanalen. 2,511 inv. (1901).
J. F. N.
Minelli, Jan (Johannes Minellius),
nederländsk skolman, f. omkr. 1625 i Rotterdam,
d. där omkr. 1683, var rektor vid Erasmus-skolan
därsammastädes. Han ombesörjde editioner af många
latinska klassiker, med korta, till största delen
ytliga, anmärkningar. Af dessa begagnade sig andra,
äfven svenska, utgifvare, och han efterhärmades
snart med öfverdrifven vidlyftighet, så att den på
upplagor af klassiska auktorer som rekommendation
utsatta upplysningen ad modum Minellii ("efter M:s
metod") slutligen i språkbruket kom att användas om en
edition, som alltför mycket underlättade lärjungens
öfversättningsarbete ("åsnebryggor").
(J. C.)
Mineo [-néå], stad uti italienska prov. Catania
(Sicilien). 9,828 inv. (1901). I närheten ligger den
lilla sjön Lago de’ Palici (lat. Lacus Palicorum),
som under torra årstider nästan fullständigt
försvinner, men vanligen har en omkrets af 150 m. och
4 m. djup i midten. Ur två hål i bottnen utströmmar
kolsyregas med sådan styrka, att vattnet kastas
upp och hela sjön tyckes koka. I forntiden var sjön
helig, och vid densamma låg ett åt tvillinggudarna
Palici helgadt tempel, en okränkbar tillflyktsort
för förrymda slafvar.
(J. F. N.)
Minera, Underminera (fr. miner), undergräfva;
anlägga mingångar; anlägga ett minsystem vid en
minposition. Se Mina, krigsv.
L. W:son M.
Mineral (fr. minéral, af ett senlatinskt minare,
gräfva, således eg. en uppgräfd kropp) kallar
man de homogena, fasta eller flytande oorganiska
naturföremål, som förekomma färdigbildade i
naturen. Däraf framgår, att hvarje mineral har en
bestämd kemisk sammansättning och är likartadt i
alla sina delar, hvilket skiljer ett mineral från en
bergart. Graniten, som är en bergart, består af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
