Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Millet, Aimé - Millet, René - Milletich, Stefan - Millettia W. et Arn., bot. Se Kapkolonien - Millevaches-platån, högslätt i Frankrike - Millevoye, Charles Hubert - Milli-. Se Kilo-. - Milli, Giannina - Milliampére, fys. Se Ampére - Milliard, tusen millioner - Milliardär, (rik person) - Milliarium. Se Miliarium - Millibar, fys. och meteor. Se Bar - Millich, Nicolaes - Millicurie. Se Radioaktivitet - Millien, Achill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
köptes för Luxembourgmuseet), Mercurius, Den
borgerliga rättvisan, en kolossal Apollongrupp för
operan i Paris, Vercingetorix (drifven i koppar),
Kassandra och Minerva (ha funnits i Luxembourg)
samt Chateaubriands staty i S:t Malo (1875).
C. R. N.*
Millet [mijä7], René, fransk ämbetsman, diplomat och
skriftställare, f. 14 sept. 1849 i Paris, var 1871–76
anställd i handelsministeriet, sedermera 1877–80
använd i departementsförvaltningen som underprefekt
m. m., beklädde 1880–85 betydande poster inom
utrikesministeriet samt var 1885–87 franskt sändebud
i Belgrad och 1889–94 i Stockholm (och Kristiania). I
nov. 1894 utnämndes M. till generalresident i Tunis
och var därefter detta lands styresman till 1900,
då han som ambassadör i disponibilitet utträdde
ur aktiv statstjänst. M. har utöfvat ett flitigt
författarskap, särskildt i politiska ämnen. Utom en
del tidskriftsuppsatser märkas bland hans skrifter
La France provinciale (1888), Souvenirs des Balkans
(1892), Rabelais (s. å.), Les conditions du travail
en Suède et en Norvège (1894), L’expansion de
la France et la diplomatie (1905) och Notre
politique extérieure, de 1898 à 1905 (s. å.).
V. S-g.
Milletich [-le’titj], Stefan, kroatisk författare
och teaterledare, f. 1868, d. 1908, var chef för
k. kroatiska teatern i Agram 1893–98 och författade
på kroatiska bl. a. dikterna Ur grafven (1889),
lustspelet Diogenes (1887), skådespelet Grefve
Paksjus (1891), tragedien Boleslav (1883), dramat
Konung Tomislav (1903), Kroatiska teatern (1904),
Byrons "Manfred" i kroatisk öfv. 1893 och på tyska,
Die ästhetische form des abschliessenden ausgleiches
in den Shakespearischen dramen (2:a uppl. 1893).
Millettia W. et Arn., bot., släkte af träd
och buskar tillhörande fam. Leguminosæ,
underfam. Papilionatæ. Se Kapkolonien, sp. 861.
Millevaches-platån [milva’]-], fr. Plateau de
Millevaches, en högslätt i det centrala Frankrike,
norra delen af dep. Corrèze, en viktig vattendelare
mellan Loire och Garonne, har rått klimat och
ofruktbar mark. Högsta punkten är Puy de Meymac
l. Besson, 978 m.
J. F. N.
Millevoye [milvwa’], Charles Hubert, fransk skald,
f. 1782 i Abbeville, d. 1816, författade elegiska och
melodiska lyriska dikter samt epos som Charlemagne
à Pavia och Alfred. Sina Œuvres (5 bd, 1814–16)
utgaf han själf i 1:a uppl., senast äro de utg. af
Lacroix 1880. Se biogr. af Ledieu (1886).
Milli-. Se Kilo-.
Milli, Giannina, italiensk författarinna,
f. 1827 i Teramo, d. 1888 i Florens, väckte redan
som liten flicka uppmärksamhet för en sällsynt
begåfning att improvisera vers, och det var också som
"improvisatris" hon sedermera vann sitt rykte. Med
sina sånger, hufvudsakligen behandlande de tryckta
omständigheter, hvari invånarna i de underkufvade
italienska provinserna lefde, firade hon verkliga
triumfer, om hennes poesi också ofta saknade den
mognade diktens fasta och koncisa form. M:s lyrik
finnes publicerad dels i två band Poesie (1862),
dels i Ottave (1879). Se biogr. af Pannella (1881)
och Rigutini (1889).
H. N.
Milliampère [-apar], fys. Se Ampère.
Milliard (af lat. mille, ett tusen), ett
tal, som representerar ett tusen millioner
(1,000,000,000). Ordet begagnades i Frankrike först
vid midten af 1700-talet, ehuru redan då bruket af
"billion" i samma bemärkelse var tämligen stadgadt,
så att en ny benämning härför ej var af behofvet
påkallad. En mera vidsträckt internationell användning
har ordet milliard vunnit först i våra dagar.
Milliardär (fr. milliardaire), stundom Milliardör,
egare af en eller flera milliarder (kronor e. d.).
Milliarium. Se Miliarium.
Millibar, fys. och meteor. Se Bar, sp. 886.
Millich, Nicolaes, belgisk, i Sverige
verksam bildhuggare, som 1669 på rekommendation
af den till Holland afsände svenske kommissarien
Silfvercrona inkallades till Stockholm från
Antwerpen och fick fullmakt som änkedrottning Hedvig
Eleonoras bildhuggare. Hans uppgift här blef att som
bildhuggare och träsnidare deltaga i utsmyckandet
af Drottningholms slott. Han grep sig genast an med
utförandet af beställningarna och hade sin verkstad
på Riddarholmen. Först påbörjade han, troligen
efter gravyrerna i Emanuele Tesauros’ arbete "Del
regno d’Italia sotto i barbari epitome", ett tiotal
byster, framställande göternas gamla konungar,
hvilka insattes i nischer i öfre vestibulen i
Drottningholms slott. Ungefär samtidigt, 1669–75,
högg han fyra statyer, tillhörande den för trapphuset
i Drottningholms slott afsedda serien af marmorstoder:
Apollon och sånggudinnorna. Men under tiden sysslade
han äfven med andra uppgifter. Han utförde 1670–71
arkadbågen framför sängstället i änkedrottningens
paradkammare på samma slott samt skar i trä de
båda fruktgirlanderna där, kartuschen med kronan,
barngrupperna, som utfylla fälten mellan bågen och
pilastrarna, kolonnkapitälen m. m. Dessutom fournerade
han litet af hvarje för änkedrottningens behof:
tafvelramar, perukstockar, handskformar, brädspel
o. s. v. Omkr. 1675 återvände han till Antwerpen, och
ett afbrott i arbetena för Drottningholm uppstod. Men
på grund af ett 1680 upprättadt kontrakt fortsatte han
sedan, först i Antwerpen och från 1682 i Stockholm,
utförandet af "Apollon och sånggudinnorna". Apollon
uppsattes i trapphuset 1683. Alla voro på sina
platser 1686. De utvisa, prosaiska, själlösa och
synnerligen enformiga som de äro i fråga om typerna –
det enda, som skiljer dem åt är den alltid tunga,
men drägliga draperibehandlingen och attributen
–, att M:s styrka var ornamentsbildhuggeriet, men
att han var en skäligen klen figurskulptör. Detta
hindrar icke, att J. v. Sandrart, som dock näppeligen
sett marmorstoderna, prisade dem och särskildt den
delikata behandlingen af den hvita marmorn. Utom dessa
arbeten utförde M. för änkedrottningens sängkammare
på Drottningholm två marmorbyster, framställande
Karl XI:s tidigt aflidna söner prinsarna Gustaf
och Ulrik. I Nationalmuseum tillskrifves M. en
allegorisk figur i bränd lera, Troheten. M:s senare
öden äro fullkomligt obekanta. Se J. Böttiger,
"Hedvig Eleonoras Drottningholm" (1897).
O. G-g.
Millicurie [-kyri]. Se Radioaktivitet.
Millien [miljä’], Achille, fransk skald, f. 1838, har
funnit friska och folkliga toner i sin naturskildrande
lyrik: La moisson (1860),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
