Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 525-526 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miller, Gerhard Friedrich - Miller, Johann Martin - Miller, William. Se Adventister - Miller - Miller 1. Ferdinand von M. d. ä. - Miller 2. Ferdinand von M. d. y. - Miller, Orest Fedorovitj - Miller, Joaquin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kamtjatkaexpeditionen vistades M. i Sibirien tio år (till
1743) och hemförde därifrån ett ofantligt material,
hvaribland många gamla dokument. 1748 antog han ryskt
medborgarskap och fick titeln historiograf. Hans för
akademien utarbetade föredrag Proischozjdenie naroda
i imeni russkago (det ryska folkets och namnets
ursprung) ådrog honom mycket orättvist obehag och
förföljelser från de nationelle akademikernas sida
med den hetlefrade Lomonosov i spetsen, därför att
hans djärfva teori om varjagernas svenska härkomst
ansågs "förklenande för Ryssland". Talet förbjöds
och blef först 1768 publiceradt i "Allgemeine
historische bibliothek" (d. IV) under titeln
Origines Rossicæ. Han degraderades till adjunkt,
och lönen minskades. Skrämd af dessa motigheter,
framkom han i ett tal 1761 med den falska hypotesen,
att varjagerna voro "roxolaner" från södra
kusten af Östersjön. 1755–65 var han redaktör af
"Ezjemjesiatjnyja sotjinenija k polze i uveseliniju",
Rysslands första litteraturvetenskapliga månadsskrift,
hvari han publicerade flera lärda afhandlingar om
Sibirien, om Nestor, om de zaporogiske kosackerna,
om republiken Novgorods uppkomst m. m. Af stor
betydelse för utlandets kännedom om Ryssland var
hans Sammlung russischer geschichten (9 dlr, 1732–65).
Af hans sibiriska arbete, Opisanie Sibirskago
tsarstva, utkom första delen 1750. Fortsättningen,
Sibirische geschichten (1768, rysk öfv. 1774) är blott
ett sammandrag af tidigare afhandlingar. Han samlade
ock material för Voltaires "Histoire de l’empire de
Russie" samt utgaf flera äldre skrifter, hvaribland
Peter den stores bref till grefve Sjeremetev,
Tsar Ivan den förskräckliges lagbok, Tatistjevs
"Istorija Rossijskaja" m. fl. 1754 blef han akademiens
"konferenssekreterare", 1765 inspektör för hittebarnshuset
i Moskva och 1766 direktör för utrikeskollegiets arkiv i
Moskva. På tyska finnes om M. i "Beyträge zu der
lebensgeschichte denkwürdiger personen" (1785),
i "Literarischer briefwechsel von J. D.
Michaelis" (1795) och A. L. Schlözers
själfbiografi (1802); på ryska af akademikern
Pekarskij i ryska vet. akad:s handlingar.
A-d J.


Miller, Johann Martin, tysk författare, f. 1750 i Ulm,
d. 1814, studerade teologi i Göttingen och vardt 1772
en nitisk medlem af Göttingska skaldeförbundet. Han
verkade sedermera som gymnasielärare i Ulm och
predikant vid katedralen där samt befordrades
till dekan och andligt råd. M. var en intagande,
men hållningslös personlighet, i ungdomen bekajad
med en svärmisk känslosamhet, ur hvars hölje den
ledsammaste kälkborgare ganska snart framgick. Hans
roman Siegwart, eine klostergeschichte (1776; många
uppl.) är ett typiskt uttryck för tidehvarfvets
sentimentalitet, det tårdränkta, öfversvinnliga
vänskaps- och kärlekssvärmeriet, som Goethes
"Werther" bidrog att framkalla. Ett bredt moraliserande element
genomgår både "Siegwart" och M:s öfriga romaner
(Beitrag zur geschichte der zärtlichkeit, s. å.,
Briefwechsel dreier akademischer freunde, 1776–78,
och Geschichte Karls von Burgheim und Emiliens von
Rosenau, 1778–80). En del af M:s Gedichte (1783)
vardt synnerligen populär tack vare enkelhet och
sångbarhet. Se biogr. af Kraeger (1893).

Miller [mi’lo], William. Se Adventister.

Miller. 1. Ferdinand von M. d. ä., tysk
bronsgjutare, f. 1813 i Bajern, d. 1887, studerade vid
konstakademien och hos sin morbroder Stiglmayer,
som 1824 inrättat k. bronsgjuteriet i München,
därefter i Paris, Nederländerna och England och
blef 1844, efter Stiglmayers död, inspektor för
bronsgjuteriet, som under hans ledning fullbordade
en mängd kolossalgrupper och mer än 200 stoder;
bland dem må som exempel anföras kolossalstoden af
Schwanthalers Bavaria (se d. o.), Fogelbergs Gustaf
II Adolf, Karl XIV Johan och Birger Jarl (se Birger 2)
samt Qvarnströms Berzelius (se d. o.), de tre
sistnämnda i Stockholm, m. fl. – 2. Ferdinand von
M. d. y., den föregåendes son, f. 1842 i München,
skulptör och bronsgjutare, lärde hos sin fader,
hvarjämte han studerade yrket i Berlin, Paris
och London samt modellerade under Kiss i Berlin,
Widemann i München och Hähnel i Dresden. Han blef
föreståndare för k. gjuteriet och äfven professor
vid och direktör för konstakademien i München. Han
har modellerat fontänfigurer, staty af en indian samt
stoder af Shakspere och A. von Humboldt (i S:t Louis);
bland af honom gjutna arbeten må nämnas Kvadrigan för
teatern i Dresden, ryttarstaty af konung Vilhelm af
Württemberg (i Kannstatt), konung Ludvig I:s staty
(för Walhalla), Ludvigs af Bajern minnesvård (1905;
och Ludvig II:s staty (1910) i München. M. blef 1909
excellens.
1 o. 2. (G-g N.)

Miller, Orest Fedorovitj, rysk litteraturhistoriker,
f. 1833 i Hapsal (Estland), d. 1889, öfvergick vid 15
års ålder till ortodoxa läran och utbytte dopnamnet
Oskar mot Orest, blef docent efter en mycket
uppseendeväckande afh. om Det sedliga elementet
i poesien på grundvalen af historiska fakta (1858)
och Ilja Muromets och den kievska folkepiken (1870),
hvarigenom den s. k. mytologiska riktningen drefs till
sin ytterlighet. Han tvangs att taga afsked från sin
lärarbefattning vid Petersburgs universitet efter en
polemisk föreläsning om den kort förut aflidne Katkov
(1887). Hans Opyt istoritjeskago obozrjenija russkoj
slovesnosti (Försök till en historisk öfversikt af
den ryska litteraturen, 1865) är trots vetenskapliga
brister betydelsefullt som ett uppslag till
grundligare studium af den ryska folkpoesien. Sina
slavofila, men mot Katkovs "russofila" tendenser
skarpt afvikande åsikter sammanfattade han i den
socialpolitiska essaysamlingen Slavjanstro i Evropa
(1877). Dessutom skref han en öfversikt af den nyare
ryska vitterheten (Turgenev, Tolstoj, Dostojevskij
m. fl.) under titeln Ruskie pisateli poslje Gogolja
(Ryska författare efter Gogol; 1874, 4:e uppl. 1890).
A-d J.

Miller [mi’18], Joaquin (eg. Cincinnatus Heine M.),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>