Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Milano - Milano 2. Hufvudstad i Lombardiet,Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
byggda Galleria Vittorio Emanuele (fig. 5), en
glastäckt passage i form af ett latinskt kors (195
m. lång, 14,6 m. bred och 26 m. hög), med en oktagon
i midten, täckt af en 50 m. hög glaskupol, det hela
bildande en med ståtliga butiker försedd promenad.
Staden är mycket rik på konstverk, ty M. blef,
med införandet af renässansen genom Filarete och
Michelozzo efter 1450, ett hem för lombardiska
bildhuggarskolan, och mot slutet af 1400-talet drog
Lodovico Sforzas förfinade hof till M. flera storheter
på konstens olika områden (Lazzari, Lionardo da Vinci
och dennes lärjungar). Jämte de nämnda samlingarna i
Brera och Castello Sforzesco samt i Palazzo Borromeo
och i kyrkorna må ytterligare nämnas det till
staden 1879 testamenterade Museo Poldi-Pezzoli,
omfattande värdefulla taflor, väfnader, vapen
m. m. – M. har en vetenskaplig och litterär akademi
(Accademia scientifico-letteraria, stiftad 1859),
med filosofisk fakultet, högre tekniskt institut
(1862), veterinärhögskola (inrättad som lägre
skola 1791, högre kurs 1808), handelshögskola,
"Luigi Bocconi" (öppnad 1902), landtbruksinstitut
(1875), kliniska institut för fortsatt utbildning (i
obstetrik och gynekologi, ortopedisk klinik och klinik
för arbetarsjukdomar, den första i sitt slag, hvilka
icke äro afsedda för studerande, utan för läkare,
som redan vunnit doktorsgrad), samt konstakademi. Det
förnämsta lärda samfundet är Istituto lombardo di
scienze e lettere (stiftadt 1776). De förnämsta
teatrarna äro Teatro della Scala, en af de största
i Europa, byggd 1778, Teatro lirico internazionale
(1894), Teatro Manzoni, Teatro Filodrammatico, Teatro
Dal Verme och Teatro milanese, där det spelas pjäser
på ortsdialekt. Bland filantropiska institutioner må
nämnas det storartade Ospedale maggiore (ett sjukhus
med 2,400 sängar, se Filarete med fig.) samt Albergo
popolare, motsvarande Rowton houses i England (se
Arbetarbostäder).
M. är näst Neapel Italiens folkrikaste stad,
med 321,839 inv. 1881 och 599,266 år 1911. Som
industristad med sina förstäder och kringliggande
städer (Monza, Gallarate, Saronno, Busto Arsizio och
Legnano) är M. synnerligen framstående. Maskinindustri
(lokomotiv och annan järnvägsmateriel, ångmaskiner,
turbiner, pumpar, broar) drifves af firmor med
världsrykte. Den mindre industrien representeras af
verkstäder för kirurgiska, musik- och geodetiska
instrument, telegraf- och telefonmateriel,
dynamos, symaskiner, velocipeder och automobiler
samt fordon af andra slag jämte möbler. Äfven
siden- och bomullsindustrien är högst betydande,
likaså tillverkningen af gummivaror och elektriska
kablar. Elektricitet användes i stor utsträckning
som drifkraft i den mindre industrien. Storartad
är likaledes handeln. En stor del af handeln med
Schweiz och Tyskland går öfver M., och icke mindre
än 8,000 fartyg komma årligen dit. Därigenom har
M. blifvit Italiens förnämsta fabriks-, handels- och
bankplats. Den internationella utställningen 1906
visade M:s utveckling i industriellt hänseende;
särskildt intressant var den retrospektiva
utställningen af transportmedlen, samtidigt med
öppnandet af Simplontunneln.
Historia. Enligt gammal tradition skall M. ha
grundlagts af kelterna omkr. 600 f. Kr. Staden
kallades af romarna Mediolanum och var insubrernas
hufvudstad, tills den 222 f. Kr. intogs af
romarna. Under kejsartiden blef den Italiens
andra stad och ett vetenskapernas hem, men led
fruktansvärdt under folkvandringarnas stormar. 452
blef den eröfrad och plundrad af Attila, 490 intagen
af Teoderik den store och 539 ödelagd af burgunder
och goter. 569 besattes den af langobarderna och
införlifvades jämte deras rike 774 med Karl den
stores välde. Flera af dennes efterföljare läto som
konungar af Italien kröna sig i M. eller Pavia med
den i Monza förvarade järnkronan. Efter Otto I:s
kröning (962) hörde M. med konungariket Italien till
det romersk-tyska kejsardömet och styrdes genom
kejserliga ståthållare. Under 1100-talet gjorde
M. som hufvud för det lombardiska stadsförbundet
och guelfernas parti ofta uppror mot kejsarna,
men blef flera gånger hårdt tuktadt, i synnerhet
af Fredrik Barbarossa 1158 och 1162, vid hvilket
sistnämnda tillfälle alla borgare måste lämna staden,
som förstördes. Efter det lombardiska stadsförbundets
seger vid Legnano (1176) blef M. genom fördraget
i Konstanz (1183) en fri stad, som dock erkände
kejsaren som länsherre. Partistriderna mellan
guelfer, anförda af familjen della Torre, och
ghibelliner, med familjen Visconti i spetsen,
störde stadens lugn, så att den ej erhöll någon
fast författning. Emellertid hade huset Visconti med
kejsarnas hjälp utvidgat stadens och sin egen makt
öfver flera af Lombardiets mest blomstrande städer,
och 1395 blef M. hufvudstad i det då upprättade
hertigdömet M. under Johan Galeazzo Visconti, som köpte
hertigvärdigheten af kejsar Wenzel. Då huset Visconti
(se d. o.) utslocknade på manssidan (1447) med Filip
Maria, valdes dennes måg Frans Sforza till hertig af
M. (se Sforza). 1499 eröfrade franske konungen Ludvig
XII M., på hvilket han gjorde anspråk som ättling af
släkten Visconti på kvinnosidan, men han förlorade det
under kriget mot den s. k. heliga ligan (1512). Frans
I eröfrade det på nytt 1515, men miste det åter
1521. Då familjen Sforza utslocknade (1535) med hertig
Frans II, gaf kejsar Karl V hertigdömet som ledigt
rikslän åt sin son Filip, hvarefter det var förenadt
med Spanien, tills det genom fredssluten i Utrecht
(1713) och Rastatt (1714) lades till österrikiska
monarkien. Det bildade därefter med hertigdömet Mantua
det österrikiska Lombardiet. Genom freden i Wien
1735 och fördraget i Worms 1743 lades delar däraf
till Sardinien. Efter det Napoleon Bonaparte 1796–97
eröfrat norra Italien, blef M. 1797 hufvudstad
i Cisalpinska, 1802 i Italienska republiken och
1805 i konungariket Italien. Vid dettas upplösning
1814 fick Sardinien sina forna andelar (8,260
kvkm.) tillbaka och Österrike det öfriga (21,585
kvkm.) af det forna hertigdömet M., som förenades med
det nybildade konungariket Lombardiet-Venezia. Under
åren närmast före 1848 var M. hufvudsätet för den
nationella agitationen mot Österrike, och 18–23 mars
1848 pågingo där blodiga gatustrider, som slutade
med, att de österrikiska trupperna under Radetzky
nödgades lämna staden. Redan 6 aug. måste den dock,
öfvergifven af piemonteserna, öppna portarna för
Radetzky. Konfiskering af de emigrerades egendom,
en mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
