Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Micheli, Pier' Antonio - Michelinia de Kon, paleont. - Michelozzi, Michelozzo - Michelsen, Hans - Michelsen, Peter Kristian Hersleb Kjerschow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afbildningar af sådana växter anför Linné med största
förtroende. M:s förnämsta verk är
Nova plantarum genera juxta Tournefortii methodum disposita, quibus plantæ 1900 recensentur, scilicet fere 1400 nondum observatæ (med 108 taflor, 1729).
C. Lmn.
Michelinia de Kon., paleont., ett i devon- och
undre karbontiden lefvande nära Favosites stående
korallsläkte, kändt från England, Belgien, Tyskland
och Nord-Amerika.
A. Hng.
Michelozzi [mikelå’ddsi], Michelozzo, italiensk arkitekt
och bildhuggare, f. 1396, d. 1472, var en efterföljare
till de banbrytande mästarna under ungrenässansen i
Florens: Brunellesco och Donatello. Han följde den
förre som byggnadskonstnär, och hans förnämsta verk
är det väldiga
Palazzo Riccardi (fullb. omkr. 1440), då kalladt Pal. Medici,
emedan det byggdes åt Cosimo de’ Medici. Där användes
den af Brunellesco införda rustiken med uppåt aftagande
grad af grofhet. Likaså är gården med sin arkadgång
förebild för en mängd palatsgårdar under 1400-talet.
Vidare komponerade M. i hufvudsak den främre gården
i Pal. Vecchio samt gården i Pal. Corsi jämte flera
villor och klosterbyggnader, alla i enkel stil. –
Som bildhuggare var han Donatellos lärjunge och
medhjälpare samt utmärkte sig förnämligast i det
tekniska som bronsgjutare. Han nyttjades därför som
medhjälpare af Ghiberti vid gjutningen af dennes
Matteusstod och af Luca della Robbia vid utförandet
af bronsdörrarna till den gamla sakristian i domen i
Florens. Af hans egna arbeten märkas
Johannes döparen i silfver (1452, i Florens’ Opera del duomo), en
Johannesstaty,
midtfigur å ett dossale i lera å den 2:a gården vid
S. Annunziata i Florens samt i Milano ett par portaler
med reliefbilder i marmor. Gemensamt med Donatello
arbetade han företrädesvis på grafvårdarna öfver påfven
Johannes XXIII (i Florens’ Baptisterium),
kardinal Brancacci (i Neapel) och
Bartolommeo Aragazzi (i domen i Montepulciano),
å hvilka alla mer eller mindre röjes i de från M.
härflytande delarna en viss allvarlig karaktär, som
ibland gör intryck af storhet, men ej sällan också af
enformighet och stelhet.
C. R. N.*
Michelsen [mi’kk-], Hans, norsk skulptör, f. 1789
nära Trondhjem, d. 1859, var son af fattiga föräldrar,
gjorde sig bemärkt genom sin skicklighet i att skära
i trä, skaffade sig medel att resa till Stockholm,
studerade där vid Konstakademien från 1815 och
erhöll resestipendium därifrån 1820. Han for då
till Rom och arbetade hos Thorvaldsen, återkom
till Stockholm 1826, biträdde Göthe och Byström
med att hugga deras arbeten i marmor och utförde på
beställning af konungen de 12 apostlarna, statyer
i marmor för Trondhjems domkyrka. Han återvände
så till sin hemtrakt och lefde som bonde, till
dess han fick beställning på en
Holbergsbyst i marmor för universitetet (1843)
och 4 statyetter till Oskarshal. I Norge fanns det på
hans tid ej verksamhet för en bildhuggare. –
M. representeras i Nationalgalleriet af en kvinnobyst
i marmor (inköpt 1842), två marmorkopior efter antiken,
Athena med en Nikefigur i gips,
skisser till apostlarna och 150 teckningar. Stockholms
nationalmuseum eger två apostlar och porträttmedaljong af
Oskar I.
G–g N.
Michelsen, Andreas Ludwig Jakob, tysk rättslärd,
historisk forskare och politiker, f. 31 maj 1801
i Sottrup i Slesvig, d. 11 febr. 1881, utgaf efter
omfattande studier vid in- och utländska universitet,
ej minst i Köpenhamn, 1828
Geschichte Nordfrieslands im mittelalter
och kallades med anledning däraf 1829 till Dahlmanns
efterträdare såsom professor i historia i Kiel.
M. började dock snart drifva politisk propaganda i
samma riktning som den bekante U. J. Lornsen (se
d. o.), hvarför han 1842 fann rådligast att mottaga
en professur i stats- och folkrätt i Jena. Efter
slesvig-holsteinska resningens utbrott 1848 ställde
sig M. till den provisoriska upprorsregeringens
förfogande, valdes till medlem af nationalförsamlingen
i Frankfurt för Nordslesvig och Femern och slöt sig
till v. Gagerns parti. 1862–64 var han föreståndare
för "Germanisches museum" i Nürnberg och bosatte
sig sedermera i Slesvig-Holstein. M., som varit de
augustenburgske hertigarnas statsrättslige sakförare
under polemiken om arfsföljden i hertigdömena,
blef djupt besviken, då Preussens politik, efter
hertigdömenas lösryckande från danska riket, gjorde
processen kort med de augustenburgska anspråken,
och det uppfattades såsom ett tecken härtill och till
M:s återvaknande nordiska känslor, då han några år
efter 1864 skänkte sin stora juridiska boksamling
till Kungl. biblioteket i Stockholm. Bland M:s
utgifna arbeten må ytterligare nämnas
"Urkundenbuch zur geschichte des landes Dithmarschen" (1834),
"Sammlung altdithmarsischer rechtsquellen" (1842) och
"Rechtsdenkmale aus Thüringen" (5 hftn, 1852–62).
(V. S–g.)
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
