Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metaller, kem. - Metallernas förvandling. Se Alkemi - Metallernas konung, kem. - Metallernas kvintessens. Se Alkemi - Metallfil, mek, tekn. Se Fil - Metallflugor, zool. Se Vapenflugor - Metallfräs, mek. tekn. Se Fräs - Metallfärgning. Se Metallokromi - Metallföreningar, Organiska, kem. - Metallglans, miner. - Metallhonungssugaren, zool. Se Honungssugarna - Metallhyfvelmaskin, mek. Se Hyfvelmaskin - Metalligues, fr. Se Rescriptions métalliques - Metalliserad lampa, elektrot. Se Glödlampa - Metallisk, som består af metall - Metallisk kontakt, telegr. Se Linjestörningar - Metallkalker - Metallkitt, tekn. Se Kitt - Metallmikroskopi. Se Metallografi - Metallmoaré. Se Förtenning - Metallografi - Metallografi 1. Mikroskopets användande (mikrografi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
positiva, s. k. ädla metallerna, ha föga frändskap till
syre och oxideras därför ej i luften; andra hålla sig
så godt som oförändrade i torr luft, men syrsättas i
fuktig luft. Starkt positiva metaller, t. ex. kalium
och natrium, sönderdela vatten med stor liflighet,
metaller med mindre lösningstryck, såsom zink,
sönderdela vatten endast i närvaro af väteioner,
således i sura lösningar. De ädlaste metallerna,
t. ex. guld och platina, angripas ej af rena syror,
utan endast af sådana syreblandningar, som innehålla
fri klor (kungsvatten). Många metaller kunna med
hvarandra förenas eller blandas eller i hvarandra
lösas; sådana metallkombinationer kallas legeringar
(se d. o.).
P. T. C. (H. E.)
Metallernas förvandling. Se Alkemi.
Metallernas konung, kem., kallades guldet af alkemisterna.
Den vätska – en blandning af saltsyra och
salpetersyra – som förmår lösa guld, kallades
därför kungsvatten (se d. o.).
H. E.
Metallernas kvintessens. Se Alkemi.
Metallfil, mek. tekn. Se Fil, sp. 190.
Metallflugor, zool. Se Vapenflugor.
Metallfräs, mek. tekn. Se Fräs, sp. 44.
Metallfärgning. Se Metallokromi.
Metallföreningar, Organiska, kem.,
detsamma som metallorganiska föreningar
(se d. o.).
Metallglans, miner. Mineral med
glatt yta visa en mer eller mindre stark
glans; den starkaste glansen, sådan den
framträder på glatta metallytor, t. ex. hos
svafvelkis, blyglans o. s. v., kallas metallglans.
A. Hng.
Metallhonungssugaren, zool. Se Honungssugarna.
Metallhyfvelmaskin, mek. Se Hyfvelmaskin.
Métalliques [-li’k], fr., anvisningar på metalliskt
mynt: förr i Österrike och Ryssland benämning
på statspapper, som lydde å klingande mynt och
förräntades i sådant. Se vidare Rescriptions métalliques.
Metalliserad lampa, elektrot. Se Glödlampa, sp. 1352.
Metallisk, som består af, innehåller eller liknar metall.
Metallisk kontakt, telegr. Se Linjestöringar, sp. 683.
Metallkalker, en till början af 1800-talet
brukad benämning på metalloxider.
P. T. C.*
Metallkitt, tekn. Se Kitt.
Metallmikroskopi, mikroskopisk undersökning af metaller. Se
Metallografi.
Metallmoaré. Se Förtenning.
Metallografi (af metall och grek. grafein, beskrifva,
skrifva). Den (närmast till fysikalisk kemi hörande)
moderna vetenskapsgren, som sysselsätter sig med
studiet af metallernas och legeringarnas fysiska och
kemiska egenskaper. Första gången ordet metallografi
brukades var (såvidt artikelförf. kunnat utröna)
i engelsmannen J. Websters "Metallographia, or
an history of metals" (London, 1671). Studiet af
metaller och legeringar är i och för sig uråldrigt;
hos Aristoteles, Plinius Secundus, Dioscorides
o. a. finnes redan åtskillig kunskap därom.
Det stora och påtagliga framsteg, som man alltid
fordrat, för att en vetenskap af sin samtid skolat
anses som modern, gjordes efter förra seklets midt och
är här af tvåfaldig art: 1. mikroskopets användande
som praktisk undersökningsmetod för metaller och
legeringar, hvilkas inre struktur förut varit föremål
endast för lösa gissningar; 2. tillämpande af den ur
den teoretiska kemien hämtade s. k. fasregeln såsom
rättesnöre för metallografien.
 |
| Fig. 1. Kristallkorn i svenskt vallonjärn. (50 ggrs förstor.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
