Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mestorf, Johanna - Mestos, kronopark i Tärendö socken, Norrbotten - Mestre, stad i italienska Venezia - Mestres, Apales - Mesua L., bot. - Mesusa, pergamentsblad (Bibeln) - Mesvinien, primitiva flintredskap - Mesyr, mått och steg - Mészáros, Lázár - Meta, grekisk preposition - Meta, lat., målet - Metá, it., hand., hälft - Meta, zool. Se Hjulspindlar - Meta, La, bergmassiv i Appeninerna - Meta, biflod till Orinoco i Syd-Afrika **** skall vara -Amerika - Metabasis, grek., öfvergång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smärre afhandlingar af arkeologiskt innehåll
och utnämndes 1873 till kustos vid Museum
vaterländischer altertümer i Kiel, hvars direktör
hon blef 1891. 1898 erhöll hon titeln professor
("Tysklands första kvinnliga professor")
och utnämndes 1908 till med. hedersdoktor i
Kiel. Hon blef 1873 korresp. led. och 1897
led. af Vitt. hist. o. ant. akad. (den första
af akad. valda kvinnliga ledamoten). M:s
hufvudarbeten äro Vorgeschichtliche altertümer
aus Schleswig-Holstein (1885) och Urnenfriedhöfe
in Schleswig-Holstein (1886). Bland andra hennes
arbeten märkas Aus dem steinalter. Gräber aus dem
steinalter ohne steinkammer unter bodenniveau (1892),
Die Hacksilberfunde im mus. vaterl. altert. in Kiel
(1895), Die holsteinischen gürtel (1897), Moorleichen
(1900), Danewerk und Haithabn (1901), Depotfunde aus
der bronzezeit in Schleswig-Holstein (1905). Museet
i Kiel utvecklades under M:s ledning till ett af
Tysklands rikaste samt vetenskapligt bäst ordnade
arkeologiska museer. På skyddandet och undersökandet
af Schleswig-Holsteins fornlämningar nedlade hon ett
intensivt och fruktbringande arbete, trädde härvid i
flitig beröring med alla samhällsklasser och samlade
ett rikt folkloristiskt material, som hon till någon
del hann publicera (Beitrag zur hausforschung,
1895, Die jahresfeste, 1898, och Über die sage vom
Oldenburger horn, 1907). Ifrig patriot, gjorde hon
äfven sin insats i de nationella rörelserna 1848 och
senare. 1866 utkom hennes patriotiska hembygdsroman
Wiebeke Kruse, eine holsteinische bauerntochter.
T. J. A.
Mestos, kronopark i Tärendö socken och revir,
Norrbottens län, afsatt af öfverloppsmark till
kronopark enl. k. bref 24 okt. 1885. Areal 5,612 har.
M-g.
Mestre, stad uti italienska prov. Venezia, vid
en i Venezias laguner utmynnande kanal och vid
järnvägen emellan Padua och Venezia, hvilken där
utsänder en gren till Udine och Trieste. 5,565
inv. (1901; som kommun 11,680 inv.). Tegel- och
kalkbrännerier. Villasamhälle för venezianerna.
(J. F. N.)
Mestres, Apeles, katalansk skald och tecknare,
f. 1854 i Barcelona, har genialiskt illustrerat
upplagor af "Don Quijote", spanska öfversättningen
af Andersens sagor, Peredas, Galdós’, hertigens af
Rivas m. fl. arbeten, hvarförutom hans ritstift
prydt hans egna arbeten, af hvilka må nämnas
diktsamlingarna Avant (1875), Micro mos (1876),
Cansons ilustrados (1879), La nit al bosch
(dramatisk idyll, 1883), skaldestycket L’ánima
enamorada (1885), dramat La honra del trabajo
(1887), Baladas (s. å.), Idelis och Cants intims
(1889), Gaziel (1891), La garba, Mis cuentos viros,
Vobiscum, Indiscrecións (1892), En miseria (1902),
Estivet de San Martí (1906) och Liliana (1908). Trots
inflytande af H. Heine, V. Hugo och Coppée är M. en
fullt originell skald i katalansk anda. Han har
flera gånger varit pristagare i "Juegos florales".
Ad. H-n.
Mesua L., bot., växtsläkte af fam. Guttiferæ med 3
träd och buskar i Ostindien och på Java. M. ferrea,
nagasträdet, är ett medelstort träd med
smalt lansettlika, styfva blad och stora hvita,
välluktande blommor, som odlas i hela Ostindien. Dess
ved, ceyloniskt l. ostindiskt
järnträ l. nagasträ, är så hård, att en
vanlig yxa ej biter på den. Blommorna
användas i parfymerierna. Roten och
barken ha medicinsk användning, frukten
är ätlig, men verkar lätt afförande.
G. L-m.
Mesusa (hebr., "dörrpost"), pergamentsblad med 5
Mos. 6: 4–9 och 11: 13–21, som, förvarade i en
kapsel, fästes på den högra dörrposten å judiska
hus. Likasom skådetrådarna (zizidh) och fylakterierna
(tefillin, Matt. 23: 5), är äfven mesusa ett
minnestecken, som skall mana till gudsfruktan.
(G. K-n.)
Mesvinien [-iär] kallas, efter fyndorten för primitiva
flintredskap Mesvin nära Mons i Belgien, af den
belgiske forskaren Rutot den eolitiska stenålderns
yngsta del, som omedelbart föregår chelléen.
T. J. A.
Mesyr (fr. mesure, af lat. mensura, mått), mått och
steg, åtgärd; vanligare i sammansättningen halfmesyr.
Mészáros [me;säråj], Lázár, ungersk
revolutionsgeneral och krigsminister, f. 1796 i
Baja, d. 1858 i Eywood (England), var öfverste
vid Radetzkys armé i Italien, då han i mars
1848 mottog krigsportföljen i den ungerska
ministären. M. förklarade sig vid den öppna brytningen
mellan Ungern och Österrike för den nationella
saken samt organiserade raskt och skickligt ungerska
armén. Mindre lycklig blef han däremot som anförare
på fältet, och efter ett nederlag vid Kaschau
(4 jan. 1849) lämnade han kommandot åt Klapka och
följde själf regeringen till Debreczen. Då Ungern 14
april 1849 förklarade sig oafhängigt, afgick han från
krigsministerposten. Efter kapitulationen vid Világos
(13 aug. s. å.) undkom han med Dembinski och Kossuth
till Turkiet samt tillbragte sin återstående lefnad
i Frankrike, Amerika och England.
Meta (framför vokal och h met), grekisk preposition,
"med", "mellan", "efter", förekommer ofta i
sammansättningar, i synnerhet för att beteckna en
öfvergång eller förändring; framför namn på oorganiska
syror och baser betyder meta en vattenfattigare
förening än den normala, ortoföreningen. Så är
sammansättningen af metafosforsyra HO PO2, under
det att ortofosforsyrans formel är H3 PO4 = H3 O3 PO
(se Fosfor, sp. 955). Ang. betydelsen af "meta"
inom den organiska kemien se Metaderivat.
Meta (plur. metæ), lat., målet, målpelaren, på den
fornromerska rännarbanan. Se Cirkus.
Meta [-ta], it. (af lat. ack. medietatem, midten),
hand., hälft. Se A metà.
Meta, zool. Se Hjulspindlar, sp. 816.
Meta, La, bergmassiv i neapolitanska Apenninerna,
på gränsen mellan prov. Aquila och Caserta. Dess
högsta topp är Monte Petroso, 2,247 m.
J. F. N.
Meta, biflod till Orinoco i Syd-Amerika, upprinner
i Colombia på Andernas östra sida, flyter genom
llanos i östlig riktning samt mynnar ut från
vänster i Orinoco under 6° 23’ n. br. och har
där ett djup af 20 m. och en bredd af 2 km. Längd
1,110 km., hvaraf 140 km. farbara medelst ångbåt.
(J. F. N.)
Metabasis, grek., öfvergång (från ett ämne till ett
annat, i retorisk framställning). – Metabasis in aliud
genus, lat. (öfvergång till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
