Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 147-148 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menzel, Adolf Friedrich Erdmann von

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

detaljstudier, porträtt och annat i Nationalgalleriet,
taflan, fullbordad 1865, finns i slottet i
Berlin). Taflan blef ett kraftprof såväl af
personkarakteristik som af kompositionskonst. Efter
1867, då M. åter besökte Paris, slog han sig
på motiv med massor af människor, sammanförda i
friluft eller inomhus. Han utförde dylika motiv i
ett raskt skisseradt målningssätt, men utan att
söka den friluftsverkan, som fransk impressionism
senare införde i måleriet. Dylika motiv äro
Söndag i Tuileriesträdgården, Världsutställningens
restaurang (båda 1867), som senare följdes af Minne
från Luxembourgträdgården, tyska bierträdgårdar och
bilder från zoologiska trädgårdar
(med förträffligt framställda djur), Gudstjänst i
skogen vid Kösen (1864), Piazza d’Erbe i Verona
(1884, Dresdengalleriet) och Brunnspromenaden i
Kissingen (sammastädes). Bland improvisationer af
denna art får också räknas den lilla målningen Konung
Vilhelms afresa till armén 30 juli 1870 (scen från
Unter den linden, 1871, Nationalgalleriet). I Järnvalsverket
(1875, Nationalgalleriet) slog han åter
in på ett nytt område. Här framställdes arbetet i
en modern jätteverkstad, och här gafs lokaliteten,
människorna i den upphettade luften och i den
sammansatta belysningen af dager och eldsken. Taflan
blef en öfverraskning och en uppenbarelse för sin
tid. Pikanta motsättningar till denna skildring af
"moderna titaner" bilda M:s interiörer dels från
katolska kyrkor i barockens glimmande prakt, dels
från hoffester: Balsupé (1878, Nationalgalleriet),
Cercle (1880, kejsar Vilhelm konverserar med
en krets damer), Efter hoffestens slut (1889), där
det humoristiska draget i M:s lynne tar sig godmodiga,
men alls ej beslöjade uttryck. Som illustratör visade
han åter sin storhet i teckningarna till Kleists
"Der zerbrochene krug" (1877).

Flöjtkonserten i Sanssouci (med Fredrik den store som flöjtsolist), oljemålning af Ad. v. Menzel.

M:s produktion var ofantlig, hans arbetslust
oförtröttad. Han tecknade ideligen och alltid efter
naturen, afbildade allt hvad han såg. I den moderna
tyska konsten står han som en af hufvudmännen,
förnyare på olika områden, i främsta rummet
representant för troget, ihärdigt, minutiöst
afbildande af verkligheten och i målningssättet
för frihet från alla slags bindande regler och
dogmer. Alltid en man
för sig, förblef han ensam; det har ofta blifvit
framhållet, att hans inflytande på sin samtid och
på konstens utveckling alls ej varit så stort,
som man kunnat vänta. Som representant för det
preussiska och som huset Hohenzollerns konstnärlige
skildrare öfverhopades han med utmärkelser. Han hade
redan 1856 blifvit professor, var medlem af många
akademier (af Stockholms sedan 1885), blef 1895
"verkligt geheimeråd" med titel excellens och blef
hedersborgare i Berlin m. fl. städer. – M. är mycket
rikt representerad på tyska museer, framför allt i
Berlins nationalgalleri, som f. n. har ett 40-tal
af hans oljemålningar utställda, hvaribland skisser
till hans märkligaste taflor. Tusentals teckningar
förvaras i k. handteckningssamlingen i Berlin. Nya
pinakoteket i München eger 16 målningar och 40
skisser och teckningar. – Jfr praktverket "Das werk
A. M:s" af Jordan och Dohme (1890, tillägg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>