Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mendoza - Mendoza 1. Provins i Argentina - Mendoza 2. Hufvudstad i M 1. - Mendoza, Iñigo López de - Mendoza, Fray Iñigo López de - Mendoza, Diego Hurtade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
territorierna La Pampa och Neuquen. 146,378 kvkm. 225,246
inv. (enl. beräkning 1910), mest mestizer. Västra
delen uppfylles af Anderna, hvars högsta topp,
Aconcagua (se d. o.), ligger inom prov. Öfver
bergen gå passen Uspallata l. La Cumbre (3,760
m. ö. h.) och Bermejo (3,842 m.). Denna del är rik
på malmer, i synnerhet koppar, men äfven silfver,
guld, järn samt stenkol. Ringa uppmärksamhet har
dock hittills egnats dem. Den östra delen består
af vidsträckta stäpper, som i n. genom artificiell
bevattning frambringa rika skördar af hvete, majs
och andra sädesslag samt tobak eller också användas
till betesfält åt de stora boskapshjordarna. Största
floden är Rio de Mendoza, som upprinner på Anderna
och faller ut i Laguna Huanacache. På östra gränsen
flyter Desaguadero. Klimatet är sundt, men i norra
delen mycket hett och torrt. Årstemperaturen är i
staden M. 13,7° (max. 30°, minimum –2,7°). Åtskilliga
mineralkällor finnas, bl. a. de bekanta Inkabaden
(Baños de Inca) nära Rio de Mendozas källor. Jordbruk
och boskapsskötsel äro hufvudnärinearna. Prov. är
delad i 17 departement. Guvernören väljes för
3 år; representationen består af en kammare med
25 ledamöter. Ehuru landet började koloniseras
af spanjorer från Chile så tidigt som 1559,
har utvecklingen hämmats genom dess afskilda
läge. Provinserna M., San Juan och San Luis,
som alla koloniserats från Chile och länge
styrdes från Santiago, kallades förr Cuyo
och kallas stundom så ännu. – 2. Hufvudstad i
nämnda provins, belägen 707 m. ö. h. vid foten
af Sierra de Uspallata och vid en från Rio
M. afledd kanal. 42,496 inv. (1911). Biskopssäte
med nationalkollegium, landtbruksskola, lärar-
och lärarinneseminarium. Staden, som helt förstördes
genom en jordbäfning och brand 20 mars 1861, då 2–3
tusen människor omkommo, är en liflig handelsstad och
utgångspunkten för den 1909 fullbordade transandiska
järnvägen genom Uspallatapasset mellan Argentina
och Chile. Sträckan mellan M. (707 m. ö. h.) och
Santa Rosa i Chile (824 m.) är 240 km. lång, och
högsta punkten mellan dessa båda orter ligger
3,800 m. ö. h. Banan går öfver Anderna i en
nästan sammanhängande följd af 8 tunnlar, med en
sammanlagd längd af 15,375 m. En del af linjen,
sammanlagdt 38 km., är kuggstångsbana enligt
Abts system; maximalstigningen är 8 proc. –
Österut är M. genom järnväg öfver Rosario
förenadt med Buenos Aires. M. anlades 1560 af
Pedro del Castillo, som utsändts från Santiago
af Chiles guvernör Garcia Hurtado de Mendoza.
1–2. J. F. N.
Mendoza [-då’tha], Iñigo López de, känd under titeln
markisen af Santillana, spansk-provensalsk
skald, f. 1398 i Carrión de los Condes (Palencia),
d. 1458 i Guadalajara, en mäktig, rik och förnäm man,
som utmärkte sig äfven som diplomat och fältherre,
var sin tids störste beskyddare af vetenskap och
konst. Ehuru ingen originell begåfning, var M. en
mycket talangfull versifikatör och af mycket stor
beläsenhet samt högeligen beundrad af sin samtid. Hans
otaliga canciones, dezires, amorosos, pastorelas,
proverbios etc. äro starkt påverkade af Dante och
Petrarca. Mest berömda af hans arbeten äro Coronación
de Mossén Jordi de Sant Jordi, Cornodicta
de Ponza (om sjöslaget vid Ponza 1435),
Infierno de los enamorados, Diálogo de Bias
contra fortuna och Centiloquio, 100 st. rimmade
proverb. Hans 42 sonetter äro de första af denna
diktart på spanskt språk, och hans "seranillas",
smådikter i folkstil, äro fullt själfständiga
utan något som helst italienskt inflytande.
Ad. H-n.
Mendoza [-då’tha], Fray Iñigo López de, spansk
skald och franciskanmunk, lefde i senare hälften af
1400-talet, var lika berömd för sitt galanta lif vid
hofvet som för sitt gisslande af tidens laster. I
Dictado en vetuperio de las malas mujeres y alabanza
de las buenas (1489) satiriserar han skarpt i 288
vers hoflifvets laster, i hvilka han själf på ett
uppseendeväckande sätt deltog. Andra arbeten med
samma syfte äro Coplas en loor de los Reyes Católicos,
Justa de la razón contra la sensualidad m. fl. Mycket
bifall vunno hans La vida de Jesucristo och Cancionero
(1492), som äfven innehåller skaldestycken af
andra författare. Spanska akademiens "Catálogo de
autoridades de la lengua" upptar M:s namn.
Ad. H-n.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
