Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meloidae, zool. skalbaggar - Melolontha, zool. Se Ollonborrar - Meloman, "musikfåne" - Melon, bot. Se Cucumis - Melonit, miner. - Melonites Norw. och Ow., paleont - Melonträdet, bot. Se Carica - Melophagus, zool. Se Fårlusen - Meloplast (se Chevéska metoden - Melopsittacus undulatus, zool. Se Papegojor - Meloria, en ö i Liguriska hafvet, Italien - Melos, grek., sång - Melos 1. Ett sångföredrag - Melos 2. Mus. - Melos ö i Egeiska hafvet, räknas till Cykladerna - Melotenplåster (eg. Melilot-) - Melozzo da Forli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bladhornade skalbaggars larver. Nu följer
pseudochrysallidstadiet, då en ny, mindre larvform
(D) bildas, innesluten i huden af den föregående,
och i detta skick öfvervintrar. Följande vår brister
detta hölje och låter den sista larvformen komma i
dagen. Denna liknar 3:e larvstadiet, men är rörligare
och upptar ingen näring. Efter få dagar förvandlas
denna larv till puppa (E), ur hvilken efter
ytterligare 5–6 dagar den fullbildade skalbaggen (F)
framgår.
G. A-z.
Melolontha, zool. Se Ollonborrar.
Meloman (af grek. melos, sång, och mania, mani),
musikvän, hos hvilken kärleken till musik stegrats
till sjuklig öfverdrift, "musikfåne".
Melon (sp. melon, it. mellone, af grek. melon, äpple),
bot. Se Cucumis.
Melonit, miner., hexagonala taflor af tellurnickel.
Melonites Norw. och Ow., paleont., fossilt
släkte, tillhörande palæechinidernas underklass
af echinoiderna l. sjöborrarna, utmärkt genom
flera plåtrader i såväl ambulakral- (8–10) som
interambulakralfälten (7–8). De förra äro fördjupade,
rännformiga; de senares plåtar bära ej vårtor, endast
fina korn. Detta släkte, som innefattar ganska stora
former med melonformad kropp, förekommer i Europas
och Nord-Amerikas bergkalk.
B. L-n.*
Melonträdet, bot. Se Carica.
Melophagus, zool. Se Fårlusen.
Meloplast (af grek. melos, sång, och plassein,
bilda), benämning på fransmannen P. Galins förenklade
metod (1818) att inlära musikens grunder (se
Chevéska metoden).
Melopsittacus undulatus, zool. Se Papegojor.
Meloria [-låria], en liten klippö i Liguriska hafvet,
utanför Livorno, Italien, bekant genom två sjöslag:
3 maj 1241, då genuesiska flottan blef slagen af den
förenade kejserliga och pisanska, och 6 aug. 1284,
då pisanska flottan blef alldeles tillintetgjord af
den genuesiska.
Melos, grek., sång. 1. Ett för sångföredrag afsedt
lyriskt skaldestycke. Hufvudsakligen betecknar man
med termerna melos, melik och melisk poesi
de korta, för enstämmigt (monodiskt) utförande ämnade
lyriska dikter, hvilka voro utmärkande för den eoliska
lyriken. Se Grekiska litteraturen, sp. 205. – 2. Mus.,
det melodiska, sångbara elementet i ett tonstycke.
1. A. M. A.
Melos (grek. Mfjhos; nygrek. Milo, men den antika
namnformen [med uttalet milos] är numera officiell),
ö i sydvästra delen af Egeiska hafvet, vanligen
räknad till Cykladernas grupp (se kartorna till
art. Grekland). Areal 147 kvkm. Ön har hästskolik
form, med en på norra sidan djupt inskärande vik,
som utgör en af de rymligaste och bästa hamnarna
i de grekiska farvattnen. Dess stomme är en porös,
af hafsvatten genomdränkt kalkstensklippa (högsta
toppen, S:t Elias, är 772 m.), i hvars inre vulkaniska
krafter ännu äro verksamma och ge sig till känna
genom en mängd heta, delvis svafvelhaltiga källor. Den
till följd däraf rådande fuktiga värmen i jorden är
mycket gynnsam för växtligheten och bringar skördarna
ovanligt hastigt till mognad. Långt mera betydande
äro dock mineralrikets alster, bland hvilka alun, svafvel, koksalt,
gips, porslinslera, pimsten, koppar, silfverhaltig
baryt och kvarnstenar utgöra samt delvis redan
i forntiden utgjorde viktiga exportartiklar. Öns
nuv. hufvudort, Plaka (omkr. 1,000 inv.), ligger
på ett berg vid inloppet till hamnen med hamnstaden
Adamanta. Af den forntida hufvudstaden, Melos,
finnas vid bergets fot tämligen betydliga lämningar,
bl. a. ruinerna efter en teater. Utanför den gamla
stadsmuren träffas åtskilliga urgamla grafkamrar, som
under forntidens yngsta tidsskede synas ha nyttjats
till gömställen för konstverk, som hotades af fara
att förstöras eller bortröfvas. Där återfanns 1820 den
berömda meliska Afrodite l. Venus Milo (se Afrodite,
sp. 289 o. pl.). – M. synes i urminnes tid ha varit
bebodt af fenicier, men redan mycket tidigt erhöll
det dock grekisk befolkning af minyer och dorer från
Lakonien. Det doriska elementet bibehöll fortfarande
öfvervikten, och af denna orsak var M. aldrig benäget
att biträda Atens vapenförbund. Med anledning däraf
blef det af atenarna angripet och efter hårdnackadt
motstånd eröfradt (416 f. Kr.) samt grymt bestraffadt
med befolkningens nästan fullständiga utrotande. I
stället ditsändes 500 attiska nybyggare (klerucher),
hvilka dock vid Peloponnesiska krigets slut fördrefvos
af Lysandros. Med öns välstånd och blomstring var
det för alltid förbi. På M. uppstod redan tidigt
en kristen församling, hvars underjordiska grafvar
(katakomber) i närheten af den forna staden ännu
finnas i behåll. Efter 1204 utgjorde M. en del af det
frankiska hertigdömet Naxos, från hvilket det 1341
för någon tid afsöndrades som en själfständig stat
under Marco Sanudo. 1537 eröfrades det af turkarna,
men tillhör numera konungariket Grekland, där det
tillika med några kringliggande mindre öar bildar
en egen förvaltningskrets (eparki) inom nomos
Kyklades. Invånarnas antal är 4,864 (1907). Jfr
Ehrenburg, "Die inselgruppe von Milos" (1889).
A. M. A.
Melotenplåster (eg. Melilot-), Emplastrum
meliloti, bereddes genom att i vattenbads värme
sammansmältes 2 dlr olivolja, 3 dlr gult harts
och 3 dlr gult vax. Sedan den smälta blandningen
hållits flytande någon stund, silades den och
fick något afsvalna, hvarefter i densamma väl
inblandades 4 dlr pulveriserad melotenört,
Herba meliloti (se Melilotus). Den kallnade
massan utrullades i stänger. Melotenplåster var
ett af menige man gärna användt uppmjukande eller
fördelande medel på bölder och svullnader. Numera
har melotenplåstret strukits ur Svenska farmakopén
och torde knappast vidare komma till användning.
O. T. S. (C. G. S.)
Melozzo da Forli [melå’ttså-fårli], italiensk
målare, som eg. hette M. degli Ambrosi,
men fick sitt tillnamn däraf, att han var född
(omkr. 1438) i staden Forli, där han också dog,
1494. Han var lärjunge af Piero della Francesca och
tog äfven intryck af den vid hofvet i Urbino verksamme
nederländaren Justus van Gent. Man lär först känna
honom, då han arbetade i Rom för påfven Sixtus IV:s
räkning och redan befann sig på höjden af sin
förmåga. Då Sixtus grundlade Accademia di San Luca,
upptogs M. som en af dennas första ledamöter. Hans
hufvudarbete var Kristi himmelsfärd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
