Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 21-22 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Melanderhjelm, Daniel - Melandrium Roehl, bot. - Melanemi, med. Se Malaria - Melanesien. Se Oceanien. -Melanesier. Se Malajiska rasen och Oceanien - Melanesiska l. Melanesisk-mikronesiska språken - Mélange, fr., blandning - Mélangeur, fr. Se Choklad - Melanicterus, med. - Melanie, astron., en småplanet - Melanin - Melanit, miner. (Se Granatgruppen)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

behof och utgaf därför en ny uppl. af Newtons
afh. om kurvors kvadratur, försedd med vederbörliga
anmärkningar och tillägg af honom själf (Isaaci
Newtoni tractatus de quadratura curvarum
in usum studiosæ juventutis mathematicæ
explicationibus illustratus, 1762). Tilläggen,
hvilka upptaga omkr. 2/3 af hela arbetet, visa,
att M. gjort sig förtrolig med fluxionsmetoden,
ehuru visserligen arbetets lämplighet som lärobok
torde vara tvifvelaktig. F. ö. behandlade han
i flera afh. integralkalkylen och teorien för
differentialekvationens integration. De af honom
framställda resultaten äro dock af tämligen speciell
natur och innehålla i allmänhet blott ganska enkla
substitutionsformler. – M. var en man med mångsidig,
ej blott vetenskaplig, utan äfven litterär bildning. I
hans skrifter finnas nedlagda resultat äfven häraf,
t. ex. i afh. Om nyttan af ett eget de lärdes språk
(Vitt. akad:s handl., del 9). Hans arbeten äro
dels utgifna särskildt eller i disputationsform,
dels införda i Vet. akad:s handl. samt flera in-
och utländska samfunds handlingar eller tidskrifter.

Melandrium Roehl, bot., örtsläkte af
fam. Caryophyllaceæ, underfam. Silenoideæ,
med omkr. 60 arter i tempererade och arktiska
länder. Släktet skiljes från Silene genom enrummig
kapsel och från Lychnis, hvarmed det ofta förenas,
genom att ha dubbelt så många kapseltänder som
märken. I Sverige finnas 6 arter. Allmännast är
M. rubrum, rödblära (se fig.), en till 60
cm. hög, mjukhårig ört med röda blommor, som
växer på fuktig ängsmark och i lundar genom hela
landet. Denna art är dioik, liksom den närstående
sällsyntare, hvitblommiga M. album, hvilka båda
Linné sammanfattade i en art, Lychnis dioica. I
fjälltrakter förekomma 2 arter, som ofta föras
till ett eget släkte, Wahlbergella. De återstående
2 arterna, som förekomma sällsynt i södra och
mellersta Sverige, föras ofta till släktet Silene.
G. L-m.

Melandrium rubrum (rödblära) 1 stjälktopp af hanplanta, 2 blomma och knoppar af honplanta, 3 fröhus.

Melanemi (af grek. melas, svart, och haima,
blod), med., uppträdande (vid frossa) i blodet af
brungula, bruna eller svarta pigmentkorn, hvilka
sedermera upptagas af olika cellelement, i synnerhet
af endotelceller. Se Malaria.
G. H.

Melanesien (af grek. melas, svart, och nesos, ö), en krans af öar,
som i ö. och n. ö. omger Australien. Se Oceanien.
– Melanesier. Se Malajiska rasen
och Oceanien.

Melanesiska l. Melanesisk-mikronesiska
språken kallas en till den malajisk-polynesiska
språkstammen (se d. o.) hörande språkgrupp, som
omfattar (enl. Fr. Müller) Fidjiöarna, Nya Hebriderna
och Salomonöarna af det s. k. Melanesien samt större
delen af Mikronesien, Karolinerna, Palau-, Marshall-
och Gilbertöarna
och (enl. Gabelentz) äfven det återstående af
Melanesien, Nya Kaledonien och Loyaltyöarna. (De
sistnämndes tungomål anses däremot af Müller utgöra
en särskild afdelning af papúaspråken.) Melanesiska
språken bilda icke en med hvarandra så nära förbunden
enhet som de malajiska och polynesiska språken
hvar för sig och intaga mellan dessa en förmedlande
ställning. I fonetiskt hänseende ega de ljuden b, d, g
(dock oftast äfven i början af ord nasalerade till mb,
nd, ng), några språk äfven frikativorna ch och š,
hvilka alla fattas i polynesiska språk, men sakna å
andra sidan de i malajiska språk förekommande ljuden
p, f, h, z. Substantivet har två olika artiklar,
alltefter som det är proprium eller appellativum, men
saknar oftast särskild form för pluralis. Däremot
ega pronomina både dualis och dubbel pluralis
(för fåtal och flertal) och dessutom vid 1:a
pers. inklusiv- och exklusivform, allteftersom den
tilltalade inbegripes i "vi" eller icke. Possessiva
uttryckas med suffix som i semitiska språk, men med
artikel, t. ex. (i Fidji) a tama-ng(u), "min far",
a tamanda, "vår far" (inklus.). Verbet är särdeles
formlöst och uttrycker tempora och modi blott med
tillagda adverb. Fidjispråket är det mest utvecklade
och viktigaste. – Ifrågavarande språk studerades
först af missionären biskop Patteson, hvars spridda
uppteckningar användts af H. C. v. der Gabelentz,
"Die melanesischen sprachen" (1860 och 1873),
G. v. der Gabelentz och A. Meyer, "Beiträge zur
kenntniss der melanesischen, mikronesischen und
papuanischen sprachen" (1882). Det viktigaste
mera systematiska arbetet är Codrington, "The
Melanesian language" (1895), som behandlar språken
på Banks-, Torres, Fidji-, Loyalty-, Santa-Cruz-
och Salomonöarna samt språket på Nya Hebriderna (jfr
Codrington, "The Melanesians ’, 1891), Hazlewood,
"Fijian-english and english-fijian dictionary... and
a grammar of the language" (2:a uppl. 1872), och
F. Müller, "Grundriss der sprachwissenschaft" II
(1882).
H. A. (K. F. J.)

Mélange [-hVj], fr., blandning; i plur. (Mélanges)
som boktitel detsamma som "Varia", diverse, blandade
skrifter.

Mélangeur [-lä j or J, fr. (af mélanger, blanda),
en vid chokladfabrikation använd apparat. Se Choklad.

Melanicterus (af grek. melas, svart),
med., den svartbruna hudfärg, som
stundom träffas vid icterus (gulsot).
F. B.*

Melanie [-ni], astron., en af småplaneterna.

Melanin (af grek. melas, svart), gemensamt namn
på åtskilliga i djurkroppen dels under normala,
dels under sjukliga förhållanden förekommande
färgämnen. De äro bruna eller svarta, amorfa,
olösliga i de flesta lösningsmedel, men trots dessa
likheter helt säkert icke identiska, att döma af de
betydliga olikheter i sammansättningen man vid analys
af dem funnit. Melaniner förekomma i negrernas hud,
i näthinnan, i hår och fjädrar, i lymfkörtlarna, i
lungorna, i vissa svulster o. s. v. De innehålla (utom
kol, väte och syre) alltid kväfve, ofta svafvel och
vanligen järn och antagas numera leda sitt ursprung
från verkan af enzym (s. k. oxidaser, se d. o.) på
vissa af ägghviteämnenas sönderdelningsprodukter,
särskildt tyrosin.
S. J-n.

Melanit (af grek. melas, svart), miner.,
gula,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>