Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Melanchthon, Philipp, tysk reformator - Melanconiales, Melanconieae, bot. - Melanconieae, bot. Se Fungi imperfecti och Melanconiales - Melander, Daniel. Se Melanderhjelm - Melander, Adolf Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämförlig, mera djupgående religiös kris, och för
det djupa mystiska draget i Luthers tankar saknade
han genomgående sinne. Redan häraf föranleddes han
att mera än Luther skjuta de etiska synpunkterna
i förgrunden, något som, utom i de punkter, som
berördes i de majoristiska och synkretistiska
striderna, särskildt framträder i hans lära om lagen
och om boten. Denna tendens förstärktes ytterligare
genom hans i stark motsats till Luthers suveräna
ringaktning stående höga uppskattning af den antika
filosofien, särskildt af Aristoteles. I sina etiska
arbeten (Epitome philosophiæ moralis 1538, Ethicæ
doctrinæ elementa 1550) ansluter han sig så nära till
denne, att den kristna etiken, i strid mot Luthers
intentioner, nästan kommer att te sig blott som
ett komplement till den "naturliga" af filosofien
representerade "lagen". I samma riktning verkar
slutligen M:s med hela hans verksamhet sammanhängande
starka betonande af de "pedagogiska", folkuppfostrande
synpunkterna och hans med åren alltmer tilltagande
uppskattning af den fasta ordningens och fredens
intressen. Karakteristisk för M. är emellertid vidare
en redan från barndomshemmet medförd, aldrig bruten,
utan fastmer allt djupare befäst vördnad för den
kyrkliga traditionen. Därför var han från början
benägen att gå längre än Luther i accepterandet –
nämligen som en blott mänsklig ordning – af den
katolska kyrkans hierarkiska ordning. Och under
senare år vande han sig, delvis under känslan af sin
egen bristande teologiska originalitet, att lägga
alltmer afgörande vikt vid den gamla kyrkans (intill
5:e–6:e årh.) teologiska tradition, och åt de gamla
ekumeniska konsiliernas lärobestämmelser inrymmer han
slutligen en plats nästan vid sidan af Skriften som en
i viss mån gentemot denna själfständig auktoritet. –
Dessa hos M. allt starkare framträdande tendenser
ha särskildt ödesdigert influerat på det lutherska
kyrkobegreppets utveckling, i det tonvikten här genom
M., på ett för Luther i grunden främmande sätt,
alltmer lägges på fasthållandet af den rena läran
och lydnaden mot ämbetet. I detta hänseende, liksom i
mycket annat, är ortodoxismen den direkta arftagaren
till den af densamma så starkt misstänkliggjorde
M. Föga mindre egendomlig är i grunden den höga
uppskattning, som däremot hos rationalismens och
"upplysningens" representanter kom M. i motsats till
Luther till del. Man betonar här framför allt M:s
större "mildhet" och "tolerans", medan han i själfva
verket i detta afseende var vida mera medeltida bunden
än Luther och t. ex. i motsats till denne ej tvekade
att tillråda användande af dödsstraff mot kättare. I
nyare tid har särskildt A. Ritschl och senast dennes
son O. Ritschl starkt betonat skuggsidorna i M:s verk:
den förstelning i doktrinär och traditionalistisk
riktning, som reformationens tankar genom honom
undergått o. s. v. Trots sanningsmomentet häri får
dock ej det oskattbara värdet af den klara form, i
hvilken M. åt eftervärlden förmedlat grundstommen af
Luthers tankar, förgätas. Och särskildt är det hans
förtjänst att ha förhindrat teologiens isolering från
öfriga vetenskaper och öfver hufvud att ha inom den
evangeliska kyrkan befäst det intima sambandet mellan
religion och human kultur. – M. var sedan 1520 i ett
lyckligt, men af många af barnen vållade bekymmer
uppfylldt äktenskap förenad med Katarina Krapp. En
dotter var gift med den från den kryptokalvinistiska
striden bekante Kaspar Peucer. Af denne föranstaltades
1562–64 en uppl. (4 bd fol.) af svärfaderns samlade
arbeten. Den första fullständiga samlingen är dock den
1834–60 af Bretschneider och Bindseil (i "Corpus
reformatorum") utgifna (28 bd). Flera nya fynd
äro offentliggjorda i olika publikationer. Redan
länge har en ny uppl. varit önskvärd, och en
sådan är nu under utgifning genom Verein für
reformationsgeschichte. Den äldsta biografien
härstammar från M:s intimaste vän, Camerarius, "De
vita M:s narratio" (1566). Bland senare biografier
märkas K. Schmidt, "Ph. M., leben und ausgewählte
schriften" (1861, fortfarande den fullständigaste och
bästa), och G. Ellinger, "Ph. M." (1902). Jfr vidare
Herrlinger, "Die theologie M:s" (1879), A. Ritschl,
"Rechtfertigung und versöhnung", I (1:a uppl. 1870)
och "Die entstehung der lutherischen kirche" (i
"Gesammelte aufsätze", 1893), E. Tröltsch, "Vernunft
und offenbarung bei J. Gerhard und M." (1891),
O. Ritschl, "Dogmengeschichte des protestantismus",
I–II (1908, 1912), och P. Tschackert, "Die entstehung
der lutherischen und der reformierten kirchenlehre"
(1910). – Porträtt af M. finnas af Holbeins, Dürers
och L. Cranachs hand. Melanchthonstatyer finnas i
Nürnberg (1896) af Burgschmiet, i Bretten (1864)
och Wittenberg (1865), båda af Drake, i Worms (1868)
af Knies (ingående i Rietschels Luthermonument)
samt i Leipzig (1883, dubbelstaty med Luther).
E. Bg.
Melanconiales, Melancomeæ, bot., afdelning af de
till Ascomycetes hörande Fungi imperfecti, utmärkt af
fria konidielager. Flera hithörande svampar förorsaka
farliga sjukdomar på kulturväxter, såsom arter af
släktena Gloeosporium och Pestalozzia (se dessa ord).
G. L-m.
Melanconieæ, bot. Se Fungi imperfecti och
Melanconiales.
Melander, Daniel. Se Melanderhjelm.
Melander, Adolf Emil, arkitekt, f. 28 febr. 1845
i Stockholm, studerade hufvudsakligen i England,
Skottland och Amerika 1866–75. Vid en täflan för
ritning till kongressens bibliotek i Washington
erhöll M., bland sextio medtäflare, andra priset
(1,000 dollar i guld). För finsk räkning har han
lämnat ritningar till Frenckellska huset i Helsingfors
samt Nya kyrkan där, vid internationell pristäflan
(se afbildning å pl. I till art. Helsingfors), och
Mäuttä hufvudbyggnad. I Stockholm har han uppgjort
ritningar till bl. a. Sörensenska palatset (tills.
med H. Zetterwall), Bångska palatset vid Sturegatan
och huset n:r 5 vid Norra Blasieholmshamnen
(nuv. Westerbergska fideikommisset), samtliga
utmärkta genom lätta och eleganta proportioner,
dekoreringens fyllighet och ett smakfullt användande
af renässansmotiv. Bland andra arbeten af M. må
nämnas Oskar Fredriks kyrka i Luleå (se afbildning i
art. Luleå, fig. 3), Västerviks nya kyrka, Östersunds
kyrka, Åtvids kyrka i Östergötland, konsul Wikströms
palats i Sundsvall, Sveabolagets hus i Göteborg,
förutom många boningshus, villor, stadsplaner
m. m. samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
