Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meijerfeldts klippa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1485
Meiobar-Meissen
1486
’’Fundierte inhalte" exemplifieras äfven af de af
v. Ehrenfels studerade gestaltkvaliteterna. Funderade
objekt betingas antingen af jämförelse eller
förknippbarhet. Aprioriska relationer fattas
existensfritt med evidens. Kunskapen är därför ett
dubbelfaktum. Erfarenheten som sinnesåskådning är
icke blott föreställningar och deras sammanhang,
utan ett existentialomdöme med positivt objektiv,
reala objekt och evidens utan nödvändighet. Objektet
i den inre erfarenheten är ett medelbart fattadt
reale. Metafysiken grundas i erfarenheten, men
går ut öfver densammas gränser. - De psykologiska
grundförloppen äro föreställande, omdöme, känsla och
begär. Känslor betingas alltid af föreställningar,
stundom af omdömen. Antagandet är omdöme utan därtill
hörande visshetskänsla (jfr Brentanos omdömeslära),
sålunda fantasiomdöme. Omdömeskänslor äro antingen
funderade i kunskap eller syfta på objektiv; i det
senare fallet äro de värdekänslor. Värdesättande är
en existen-tialkänsla, ty det innebär reagerande med
fantasikänsla mot ifrågavarande objekts existens. Ett
objekt har värde, för så vidt det eger förmåga att
hos en tillräckligt orienterad, med normala anlag
begåfvad person utlösa en värdekänsla. Både sanna och
falska värden finnas. Värdeteorien utgör grundval
för etiken, hvilken dock skall vara normativ. Det
hufvudsakligen värderade är sinnelaget, men äfven
handlingens resultat kan vara af värde. Sedligt
värdeobjekt är den i ifrågavarande viljeakt
till uttryck kommande opersonliga medkänslan för
medmänniskornas väl och ve. M. har utgifvit bl. a.:
Hume-studien. I. Zur geschichte und kritik des modemen
naturalismus (1877), II. Zur re-lationstheorie
(1882), Psychologisch-ethische un-tersuchungen
zur werththeorie (1894), Vber annah-men (1902; 2:a
uppl. 1910), Untersuchungen zur gegenstandstheorie
und psychologie (1904), Ur-teilsgefuhle (1905) och
Vber die erfahrungsgrund-lagen unseres wissens (1906).
G. A. J.
Meiobar 1. Meiobariskt område (af grek. méi’ön,
mindre, och ba’ros, tyngd), meteor., kallas efter
Prestel det område på jordytan, hvarest lufttrycket
är lägre än det normala (760 mm.). Områden med
högre lufttryck än 760 mm. benämnas pleiobarer (af
grek. plél’on, mer). R- &.*
Meiobariskt område. Se Meiobar.
Meionit, miner. Se Skapolit.
Meir ben Baruk. Se Rabbinska språket och litteraturen.
Meire, Gerard van der, äfven kallad G e-rard van
Gen t, enligt en mycket löslig tradition en i Gent
i senare delen af 1400-talet verksam figurmålare,
som utan skäl uppgifvits ha varit elev af bröderna
van Eyck. I själfva verket är det sannolikt,
att hans i Gents målargilles bok förekommande
namn blott är en modern förfalskning. Intet
säkert arbete af honom är kändt - de, som
tillskrifvas honom, göras så utan någon grund.
O. G-g.
Meiringen [ma’j-], största byn i Haslidalen, Berner
Oberland, Schweiz, ligger på högra stranden af Aar,
vid foten af Hasliberget. 3,078 inv. (1900). De från
detta berg nedrinnande alpbäckarna öfversvämma ofta
sina stränder och betäcka hela området med sten,
grus och slam, hvaraf byn flera gånger förstörts,
bl. a. 1763 och
1811. 1879 och 1891 nedbrunno stora delar af byn.
(J. F. N.)
Mels, ö, forntidens Megiste. Se K o s t e l o-r y z o.
Meisenbach [ma’j-], Georg, tysk uppfinnare, f. 1841,
uppfann, tillsammans med Jos. von Schmä-del,
autotypien (se d. o.).
Meisling [me^s-], Simon Sörensen, dansk skolman
och öfversättare, f. 1787, d. 1856, blef filos,
doktor 1809 samt var rektor 1822-26 i Slagelse
och 1826-39 i Helsingör. Han åstadkom en samling
lediga, men i många stycken vårdslöst utförda
öf-versättningar af grekiska och latinska skalder
(bl. a. Anakreon, Bion, Moschos, Theokritos,
Theognis, Vergilius, Ovidius och Martialis; 1817
-32). M. Öfversatte dessutom från Gozzi "Dramatiske
eventyr" (1821) och "Maskecomedier" (1825),
Goethes valda skrifter I-II (1832-33) m. m. samt
skref själf några smärre dramatiska skämtstycken.
E. Ebg.
Meisn., vid växtnamn förkortning för schweiziske
botanisten Karl Friedrich Meisner [ma’js-], f. 1800,
d. 1874 som professor i Basel, författare till
Monographice generis Polygoni pro-dromus (1826)
och Plantarum vascularium genera (14 häften, 1837-43).
Meisner [ma’js-], K. F., botanist. Se Meisn.
Meissen [ma’jsen; ang. namnets uppkomst se
Lausitz, sp. 1405]. 1. Stad i sachsiska kretsen
Dresden, vid vänstra stranden af Elbe, mellan
bäckarna Meisse och Triebisch, och vid järnvägen
Leipzig–Döbeln–Dresden. 33,884 inv. (1910), till
största delen protestanter. Dess kuperade läge och
många vackra, ålderdomliga byggnader ge staden ett
pittoreskt utseende; de flesta gatorna äro smala och
ojämna. Katedralen, ett mästerverk i den äldre gotiska
byggnadsstilen, belägen på Schlossberg, med flera
sachsiska furstegrafvar, påbörjades under 1200-talet
och fullbordades i början af 1400-talet. Kyrkan
restaurerades och de felande hufvudtornen byggdes
1903 o. f. Tätt
 |
| Slottet Albrechtsburg i Meissen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
