Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Megaron ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1473
Meheia-Meibom
1474
Mehavnsfjord, 8 km. ö. om Nordkyn i Tanens härad,
Finnmarkens amt, Norge. Post-, telegraf- och
rikstelefonstation. Orten anlöpes af de regelbundet
trafikerande ångbåtarna. Under fisketiden är
M. samlingsplats för en mängd ofta öfver 1,000
fiskare. Där låg ett af S. Foyn (se d. o.) 1883
anlagdt hval-fångstetabhssemang med trankokerier,
guanofabrik m. m. Det stormades och förstördes 1903
af en fanatisk fiskarbefolkning, som kastade skulden
för årets felslagna fiske på hvalfångsten. Under
intrycket af denna händelse antog stortinget lagen
af 7 jan. 1904, som förbjuder att under 10 års
tid från l febr. 1904 "jaga, anskjuta eller fälla
samt tillgodogöra sig hval på norskt sjöterritorium
vid Nordlands, Tromsö och Finnmarkens amt samt att
föra i land hval i dessa amt". Norska staten måste
ersätta vid upploppen i M. vållad skada med 46,950
kr. samt därjämte till 11 bolag utbetala 280,000
kr. i skadestånd för genom lagen åsamkad förlust på
deras företag. K. V. H.
Meheia, skogsås mellan Kongsberg och Hitter-dal
öfver Notodden i Telemarken, Norge, öfver M. leder
en lifligt trafikerad hufvudväg genom kuperad, backig
terräng. Automobilväg. K. V. H.
Me^emed (M e h e m e t), oriktig form för M
u-hammed. - Mehemed Ali o. s. v. se Muhammed Ali
o. s. v.
Me’hiläinen, finsk tidskrift. Se Lönnrot, Elias.
Mehkeme, muhammedansk domstol. Se K a d i.
Mehren, August Mikael Ferdinand van, dansk
orientalist, f. 6 apr. 1822, d. 14 nov. 1907,
blef 1838 student, 1845 filos, doktor i Kiel och
1851 lektor samt var 1854-98 professor i semitisk
filologi vid Köpenhamns universitet. M. författade
Die rhetorik der araber (1853) samt flera afh. ang. de
islamitiska folkens geografiska kunskaper, i synnerhet
deras kännedom om de nordiska länderna (i "Annaler
for nordisk oldkyndighed", 1857). Vidare utgaf
han Cosmographie de Schems Eddin Dimasqui (1866;
med fransk öfv. 1874). I flera afh. (1881 -86)
skref han om den arabiske filosofen Avicenna och
hans förhållande till grekisk filosofi samt om de
reformsträfvanden inom muhammedanismen, som därvid
framkallades, och utgaf Traités mystiques d’Abou
Ali al Hosain ou d’Avicienne (bd l-3, 1889-94).
E.Ebg.
Mehri, sydarabisk dialekt. Jfr S a b é e r.
Mehr licht!, ty., "mera ljus!" Oriktigt har påståtts,
att dessa ord varit Goethes sista (se Schuddekopf,
"Goethes tod", 1907).
Mehto, folkslag. Se K o l h, sp. 531.
Méhul [mey’1], E t i e n n e Nicolas, fransk
operakompositör, f. 22 juni 1763 i Givet, d. 18
okt. 1817 i Paris, fick sin första utbildning af
en blind organist och blef 1778 ställföreträdande
organist i klostret Lavaldieu, men flyttade s. å. till
Paris; där han fick praktik som musiklärare. Gluck
upptäckte hans begåfning för dramatisk komposition
och uppmuntrade honom att egna sig däråt. Efter några
icke uppförda öfningsarbeten framträdde han på Opera
comique med Euphrosine et Corradin (1790), som hade af
gjord framgång, hvarpå följde Alonzo et Cora (1791)
på Stora operan. Tämligen stor framgång hade en del
följande, såsom Le jeune sage et le vieux jou (1793;
"Ung klok och gammal tok", 1805), La caverne
Tryckt den 13/9 12
(1795) m. fl., hvaremot Le jeune Henri (1797)
blef uthvisslad af politiska skäl, under det
likväl dess uvertyr begärdes dakapo och ännu
bibehåller sig. Ariodant (1799; "Ariodant", 1808)
m. fl. blef däremot populär; och med L’irato (1801;
"L’irato", 1808), som gafs under ett antaget
italienskt tonsät-tarnamn, lyckades M. dupera
sina motståndare, som anklagat honom för att
vara tung och monoton samt ej kunna skrifva i
den lätta, eleganta italienska buffastilen. I
samma stil skrefvos Vne folie (1802; "Målaren
och modellerna", 1804), Le trésor sup-pose (1802;
"Den före-gifna skatten", 1805), Les deux aveugles
de To-léde (1806; "De bägge blinde", 1833) och en
mängd andra, bland hvilka i synnerhet "Une folie"
hör till den tidens bästa operetter och med lycka
återupptages ännu i dag. Fetis erkänner hos M. en
ädel sång, en för sin tid lysande instrumentation
samt känsla för dramatisk sanning, särskildt i starka
situationer, men vill förringa hans talang för den
lättare opéracomiquen. Emellertid ha flera af M:s
komiska operor öfverlefvat honom, men af de seriösa
endast .en enda, Joseph (1807; "Joseph i Egypten",
1856), och denna mindre genom sina förtjänster som
dramatisk opera än som ett slags sceniskt oratorium,
med klassiskt ren stil, naiv religiositet, idyllisk
enkelhet och träffande lokalfärg - ett verkligt
unicum i sitt slag.. Fördunklad af Spontini, hade
M. ej vidare någon framgång, och grämelsen däröfver
bidrog till hans död. Hans sonater och symfonier
äro obetydliga; däremot gjorde hans kantater och
patriotiska hymner stor lycka (Chant du depart, Chant
de victoire, Hymne å la paix m. fl.). Som inspektor
vid konservato-riet (sedan år 1794) och medlem af
Académie des beaux-arts (1795) föreläste han öfver
Uétat futur de la musique en France och Les travaux
des éléves du conservatoire å Rome (1808). Biogr, af
A. Pougin (1889; 2:a uppl. 1892). A. L.*
Mehun-sur-Lpire [mö’ syr Iwär]. Se Me u n g.
Mehun-sur-Yévre [mö7 syr iävr], stad i
franska dep. Cher, vid Chers biflod Yévre
och Berry-kanalen. 5,619 inv. (1901;
som kommun 6,345 inv.). Tillverkning af
porslin, linne- och ylle-väfnader. Ruiner
af ett slott, där Karl VII dog (1461).
(J. F. N.)
Meibom [ma7]-], tysk familj af lärda män. 1. Heinrich
M. d. ä., f. 1555, d. 1625 som professor i skaldekonst
och historia vid universitetet i Helmstedt, kröntes
1590 till poéta laureatus i Prag. Han skref Parodice
horatiance, Sylvce m. fl. samlingar latinsk vers,
till stor del centopoesi (se Cent o 2), och samlade
källor till tyska medeltidens historia: Opuscula
historica ad res germanicas spectantia (utg. 1660). -
2. Heinrich M. d. y., den föregåendes sonson, f. 1638
i Lybeck, d. 1700, vardt 1664 professor i medicin,
1678 därjämte i historia och skaldekonst vid universi-
17 b. 47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
