Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medicin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1437
Medicinaltaxa-Medicinalväxter
1438
legialt ämbetsverk. Medicinalstyrelsen består af
l generaldirektör som ordf. samt 3 medicinalråd
som ledamöter. I behandlingen af frågor
rörande apoteks- och veterinärväsendet deltaga 2
assessorer. Styrelsen har dessutom inseendet öfver
sjuk- och dårvården, vaccinationsväsendet och den
allmänna hälsovården samt afger rättsmedicinska
utlåtanden i mediko-legala mål. Dess tjänstemän
äro 2 sekreterare, 2 kamrerare, 3 kanslister,
kammarskrifvare och förrådsförvaltare äfvensom
5 e. o. läkare, l veterinär, 2 konsulenter för
nötkreaturstuberkulosens bekämpande, apoteksvisitator
samt föreståndare för statens serologiska
laboratorium och för veterinär-laboratoriet.
1. R. VV. 2. T. C.
Medicinaltaxa 1. Apotekartax a, taxa, hvaruti
äro fastställda de pris, som apotekare ej ega att
öfverskrida vid försäljningen af läkemedel. Den första
taxan af sådant slag i Sverige utfärdades 1687 i
sammanhang med den i Stockholm utgifna "Pharmacopaea
holmiensis galeno-chymica". Taxans noggranna
efterlefnad påbjöds särskildt i medicinalordningarna
1688, hvarjämte Collegium medicum fick uppdrag att
lämpa densamma efter stigande och fallande pris på
materialen. Då emellertid i midten af 1700-talet
uppstod en allmän klagan, att i synnerhet i
landsorten apotekarna sålde sina medikament dyrare,
än taxan påbjöd, och dessutom gjorde intrång i
kryddkrä-marnas handel genom att sälja en mängd
specerier, belades dylika förbrytelser med straff
(privilegiets förlust) genom k. br. 30 april
1756. Grunderna för medicinaltaxans beräkning ha
tid efter annan ändrats. Som väsentligen nya kan
man betrakta de taxor, som utgåfvos 1819, 1839,
1846, 1869 och 1884. Den senaste grundligare
förändringen i taxeberäkningen infördes genom
k. br. 20 dec. 1901. I medicinaltaxan ingår en
särskild l a b o r a-tionstaxa, uppdelad i taxa
för arbeten i laboratorium (laborationstaxa
i egentlig mening) och taxa för arbeten vid
recepturen (recepturtaxa). Medicinaltaxan
revideras årligen af Medicinalstyrelsen med
tillhjälp af två af apotekarsocieteten utsedde
taxerevisorer. Dessa revisorer utarbeta dessutom
en särskild, på laborationstaxans grunder uträknad
extemporetaxa, som omfattar ersättningen för alla
tillfälliga beredningar, d. v. s. i allmänhet
sådana läkemedelsberedningar, som af ett eller
annat skäl ej få hållas färdigberedda på . apoteken.
R. W.
Medicinalvikt 1. A p o t e k s v i k t, den vikt,
som begagnas å apoteken vid uppvägning af medikament
enligt läkares recept. Genom medicinalordningarna
af 1688 fastställdes för Sverige den i andra länder
då brukliga särskilda medicinalvikten (l skalp. =
24 lod 1. 12 uns, l uns = 8 kvintin 1. drachmer,
l drachme = 3 skrupel, l skrupel .= 20 gran),
men den vanliga borgerliga vikten fick å apoteken
begagnas i handköp. Då den borgerliga vikten genom
k. br. 31 jan. 1855 ordnades efter decimalsystemet
(l skalp. = 100 ort, o. s. v.), stadgades tillika,
att recepten skulle fortfarande expedieras efter den
gamla medicinalvikten. Sedermera påbjöds, att den
gamla medicinalvikten skulle alldeles upphöra att
begagnas med utgången af 1862. Sedan genom k. br. 22
nov. 1878 metersystemet införts i riket, till-lämpas
detta system på apoteken enligt Medicinalstyrelsens
cirkulär af 13 aug. 1880, som dock med-
gaf, att de gamla handelsvikterna i skålpund,
ort och korn i handköp finge begagnas till
l jan. 1889. Intill samma termin fingo äfven
begagnas metriska vikter af fyrkantig modell,
men därefter endast runda. Vikterna, som äro dels
noggrannare justerade, "precisionsvikter", dels
"handelsvikter", delas till valören i kilogram (=
1,000 gram), hektogram (= 100 gram), gram, decigram
(= 0,i gr.), centigram (= 0,oi gr.) och milligram
(= 0,ooi gr.). En särskild viktsats, stämplad
som kontroll!-k a r e och omfattande vikter från
200 gr. till 0,oi gr. vikt, användes endast till
kontrollering af andra vikter. De olika slag af
vågar, som begagnas å apoteken, äro a n a l y s
v å g, en fin kemisk våg, innesluten i glasskåp,
med arreterings- och ryttaranord-ning (den skall
vid belastning med 100 gr. ge tydligt utslag för en
tilläggsvikt af 0,2 mg.), vidare s. k. milligramvåg,
som likaledes skall vara innesluten i glasskåp
och ge utslag för 2 mg. vid belastning med l gr.,
och precisionsstativ-våg, som vid belastning med l
kg. skall ge utslag för 1,5 dg., samt andra, mindre
känsliga stativvågar (upphängda på ställning) och h a
n d v å-g a r. - l sammanhang med medicinalvikten må
nämnas, att medicinallängdmåttet skall vara af trä,
ben eller metall, ha 0,s m. längd och vara indeladt
i grader af decimeter, centimeter och millimeter.
F. B. (C. G. S.) Medicinalväxter, farm. med., äro
växter, som lämna läkemedel. Sedan urminnes tid har
människan hämtat läkemedel företrädesvis ur växtriket,
och så göra alltjämt de flesta vilda folk, ledda af
tillfälliga erfarenheter, ej sällan äfven af mystiska
grunder. Äfven den vetenskapliga medicinen använder
alltjämt en mängd växtmaterialier, växtdro-ger,
till framställning af läkemedel, om än dessas antal
nu är väsentligt mindre än förr, beroende i det
hela därpå, att den moderna medicinen ej använder
så mycket medikament som forna tiders, äfvensom
därpå, att den kemisk-tekniska industrien numera
framställer läkemedel af en mängd andra råvaror. -
I äldsta tider samlades uteslutande vildt växande
medicinalväxter eller delar af sådana till beredning
af medikament, och alltjämt fortgår i stor skala på
många håll en sådan insamling. Men därjämte har man
för länge sedan börjat odla medicinalväxter. Under
medeltiden egde sådan odling ofta rum i klostrens
trädgårdar; munkarna både odlade medicinalväxterna,
tillredde medicinen och skötte som läkare de
sjuke. Längre fram, när småningom en apotekarkår
tillkom, ha åtskilliga af dess representanter
både odlat "läkeörter" och samlat vildt växande
sådana. Äfven de botaniska trädgårdarna innehöllo
gifvetvis ofta medicinalväxter. F. n. odlas sådana
i mycket stor skala på många ställen både i Europa
och i andra världsdelar. Särskildt anmärkningsvärda
äro t. ex. de stora odlingarna af opiumvallmo i
Turkiet, Mindre Asien, Ostindien, Persien och Kina
m. fl. st. I sistnämnda land arbetas nu på regeringens
initiativ med kraft på opiumproduktionens snara
nedläggande. Äfven märkas de storartade odlingarna af
kinaträd i Ostindien, af kanel på Ceylon o. s. v. -
Mot slutet af 1600-talet börjades äfven i Sverige
odling af inhemska medicinalväxter, och på 1700-talet
ökades än mer hågen för denna handtering, särskildt
under Linnés synnerligen intresserade hägn. Berömda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
