Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Med half vind ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medicéerna, florentinsk släkt. Se Medici.
Mediceiska sjökartan kallas en 1351 utarbetad
världskarta, hvilken bl. a. är den första
karta, som tecknar Afrika triangelformigt med
en mot s. utskjutande spets. Mellan Skottland
och Norge går endast ett smalt sund, så att
Nordsjön blifvit ett nästan instängdt haf.
J. F. N.
Mediceiska stjärnor (lat. Sidera medicea),
föråldrad benämning på planeten Juppiters
månar. Benämningen infördes af Galilei till ära för
det mediceiska härskarhuset, men kom senare ur bruk.
(B-d.)
Mediceiska Venus. Se Afrodite, sp. 289, och
Kleomenes, sp. 256.
Medici [mēditji], Medicéerna, en i Italiens och
särskildt i Florens’ historia berömd släkt af
urspr. borgerligt stånd, hvilken under större delen
af 1400-talet med bibehållande af republikanska
styrelseformer utöfvade högsta makten i Florens och
sedermera omkr. 200 år innehade ärftligt suveränt
herravälde öfver Toscana (till 1737). Släktens äldsta
kända medlemmar omtalas som innehafvare af ämbeten
i Florens redan under 1100-talet. Guccio de’
M. nämnes som gonfalonjär (se d. o.) 1299, och på
1300-talet intog släkten en ansedd ställning bland det
förmögnare borgerskapet, dock med bevarande af sina
gamla förbindelser med det lägre folket (popolani) och
i ständig opposition till den härskande aristokratien
(grandi). Omfattande affärsverksamhet och framför
allt bankirrörelse grundlade och ökade den ansenliga
släktförmögenheten. I sitt vapen förde släkten M. 6
röda kulor (palle) på guldbotten; denna vapenskölds
ursprung och betydelse äro omtvistade. Politiskt
framträdande i förgrunden var först Salvestro de’
M. (d. 1388), den verklige ledaren af den 1378
utbrytande folkrörelse, som fick namnet "ullkardarnas
resning" (tumulto de’ ciompi) och för några år bragte
M. di Lando (se d. o.) i spetsen för en demokratisk
stadsstyrelse, snart dock undanträngd från makten
af de högre skråna under ledning af adelssläkten
Albizzi. Den egentlige grundläggaren af medicéernas
maktställning blef Giovanni d’Averardo de’ M.,
äfven kallad Giovanni di Bicci, f. 1360, d. 1429,
som kraftigt utvidgade släktens bankirrörelse och
bl. a. upprättade filialer i Bruges, London, Avignon
och Venezia. Han ifrade i de lägre klassernas intresse
för en rättvisare, på taxering af förmögenheten byggd
beskattning och kom därigenom i konflikt med det af
släkten Albizzi, den rike Palla Strozzi och Niccoló da
Uzzano ledda aristokratpartiet. Med Giovannis son,
Cosimo de’ M. (se M. 1), börjar släktens storhetstid,
och det faktiska envälde i Florens han utöfvade från
1434 till sin död gick i arf till hans efterkommande,
som med undantag för två korta mellantider behärskade
Florens till 1537, då makten öfvergick till en från
Cosimos broder Lorenzo de’ M. (f. 1395, d. 1440)
stammande släktgren, hvars hufvudman Cosimo I (se
M. 14) 1569 fick titeln storhertig af Toscana. Dennes
ätt utdog på manssidan 1737, men utom släktens båda
hufvudlinjer, de republikanske köpmannafurstarnas
med deras många ryktbara äkta och oäkta ättlingar
och den senare framträdande storhertigliga, märkas
två andra grenar, som ännu fortlefva,
nämligen husen Medici-Tornaquinci (markiser di
Castellina) i Florens och Medici-Ottajano
(hertigar af Sarto) i Neapel. Till den senare af
dessa hörde påfven Leo XI (se Leo, sp. 180) och den
neapolitanske ministern don Luigi de’ M., hertig af
Sarto, vanligen kallad "cavaliere de’ M.", f. 1760,
d. 1830, en särskildt genom finansförvaltningens
förbättring förtjänstfull ämbetsman under konungarna
Ferdinand I och Frans I. Förutom Leo XI hörde de
berömde påfvarna Leo X och Klemens VII till släkten
M. Pius IV (Giovanni Angelo M.) tillhörde däremot
icke den berömda florentinska släkten. Medicéernas
gamla släktpalats i Florens heter numera Palazzo
Riccardi. – En god sammanfattande öfversikt öfver
släktens historia ger Heyck, "Die Mediceer" (1897). Se
vidare under art. Florens anförd litteratur samt
A. v. Reumont, "Geschichte Toscanas, I: Die Mediceer
1530–1737" (1876), Smeaton, "The M. and the italian
renaissance" (1902), E. Robiony, "Gli ultimi dei
M." (1905), och Janet Ross, "Lives of the M. from
their letters" (1910).
 |
| Cosimo de’ Medici (d. ä.). Efter en marmorrelief, antagl. af A. del Verroccio. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
