Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mayr ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
religion under sasaniderna i 3:e årh. e. Kr. De
heliga skrifterna, som Alexander förstört, samlades
då och tillökades. Vi ega i behåll stycken af
sasanidernas Avesta, hvaribland fullständig den bok,
"Lagen mot djäflarna" (Vendidad), som innehåller
renhetslagarna. Den Zarathustriska bekännelsen lyder:
"Jag bekänner mig som Mazdadyrkare, Zarathustras
lärjunge, djäflarnas fiende, hörsam Herrens lag". I
den dagliga kampen mot djäflarna är ingenting
viktigare än renheten. Man får icke besudla de rena
elementen. Därmed förklarar t. ex. Avesta den ännu
hos parserna använda seden att utsätta de döde åt
köttätande fåglar, ett primitivt bruk, som eljest
fortleft hos en del nomadiska och andra lågt stående
stammar. Jorden får ej orenas genom begrafning,
elden ej genom likbränning. Prästen bär under den
oblodiga offertjänsten en liten duk för näsa och
mun för att ej förorena den heliga elden. Vidare äro
hunden och kon heliga. Strängare straff är stadgadt
för den, som dödar en hund, än för den, som dödar en
människa. Nötkött får aldrig förtäras. Vidlyftiga
regler bestämma om likets orenhet. Har någon råkat
bryta mot de krångliga renhetsbuden, måste han undergå
straff till bot. Bland reningsmedel spelar kourin en
viktig roll. Märkligt är, att bland botöfningarna
upptagas icke blott slag af "lydnadsmedlet",
"hästpiskan", utan nyttiga verk, såsom att bygga
broar, döda skadedjur, göra ren en hund, mätta
hungriga. Alltfort inskärper Avesta arbete med åker
och boskap och afvisar asketism. I vår religion,
heter det i en senare skrift, fastar man ej från mat,
utan från synd. Själfpina och askes, som hos iranernas
nära släktingar inderna och annorstädes framkallats af
frälsningslängtan, betraktas af Avesta som djäfvulens
verk. Men att genom bevattning och torrläggning eröfra
en bit af obygden och lägga den under plogen, det är
kamp mot ondskans makter. De lefvande få hjälp af de
dödes andar, fravaschi (se d. o.), som lossa tjälen
ur jorden, så att vattnen rinna och grönskan spirar,
de hjälpa mödrarna att föda, styrka de stridande
männen, som åkalla dem i drabbningen, och biträda
Herren i att hålla jorden vid makt och himlakropparna
i rörelse mot djäflarnas anfall. Listan på dem,
hvilkas fravaschier hyllas af den zarathustriska
kyrkan, upptager mazdareligionens helgon före och
efter profeten ända fram till de tre frälsare, som
väntas före världsslutet. I denna helgonlista infogas
alltjämt namnen på sådana, som gjort sig särdeles
förtjänta om församlingen och dess fattiga.
Efter döden sitter den frommes själ i tre nätter
nära hufvudet sjungande psalmen om sällhet. Efter
tredje natten i dagbräckningen möter den en skön,
ädel jungfru, hvars like den aldrig sett. Jungfrun är
den dödes förkroppsligade fromhet. (Se V. Rydbergs
dikt "Grubblaren".) Nu stiger själen genom de
tre paradisen: God tanke, Godt ord, God gärning
in i de eviga ljusens rymd, där den mottages af
de salige och af Herren och undfägnas med färskt
vårsmör. Den ogudaktiges själ surrar kring skallen,
sjungande jämmerpsalmen, möter en afskyvärd häxa,
som förkroppsligar dess andliga lif, och kommer genom
Ond tanke, Ondt ord, Ond gärning i det eviga mörkrets
hemvist. Men i helvetet skall den
ogudaktige ej alltid förblifva. (Se Eskatologi,
sp. 872 ff.)
Efter den muhammedanska eröfringen år 642 upplefde
mazdatrons teologi ännu en blomstring. Men en
del mazdatroende utvandrade och hamnade omsider
i Bombay och omnejd i Indien. Där utgöra de
nära 100,000 själar, dels burgna köpmanssläkter,
dels arbetsfolk. Där mässa ännu präster de heliga
texterna till det dagliga dryckes- och växtoffret. I
Persien kvarlefva ett par menigheter och spridda
rester, tillsammans knappast 10,000. Litt.:
E. Lehmann, "Zarathustra" (2 dlr, 1899, 1902),
A. V. W. Jackson i "Grundriss der iranischen
philologie", II (1904), Rastamji Edulji D. P. S.,
"Zarathushtra" (19C6), och de af N. Söderblom
utg. "Främmande religionsurkunder" II, 2 (1908).
N. S.
Maze’pa, Ivan Stepanovitj M.-Koledin s k i,
kosackhetman, föddes i Lill-Ryssland mellan åren
1629 och 1644 och uppfostrades vid polske konungen
Johan Kasimirs hof. I Volynien egde den händelse rum,
som gjort honom till hjälte i åtskilliga romantiska
skildringar. En "pan" (adlig gods-egare) af släkten
Fal-bowski, som erhållit kännedom om M:s intima
förhållande till hans hustru, lär ha bundit honom
baklänges på en yster häst, som förde honom sargad och
halfdöd till hans port. I Polen förblef M. till 1663,
då Johan Kasimir företog ett fälttåg till Ukrajna på
vänstra Dnjeprstranden. M. uppehöll sig sedermera
flera år hos hetmanen Samojlovitj, men sökte i
hemlighet störta honom, och några dagar efter hans
afsättning blef M., 25 juli 1687, af kosackerna vald
till hans efterträdare. Förhållandet emellan Lill-
och Stör-Ryssland, som länge varit spändt, blef det
ännu mer, då tsar Peter från början af sitt krig
med Karl XII fordrade, att kosackerna, som aldrig
förut blifvit förda utom sitt Ukrajnas gräns, skulle
tåga till rikets nordliga delar, skådeplatsen för
krigshändelserna. Lillryssarna på högra Dnjeprstranden
hade råkat i öppen fejd med de polske "panerna",
och från vänstra stranden öfver-gingo deras landsmän
för att deltaga i striden mot sina gamla fiender. Det
låg därför i såväl Rysslands som Polens intresse att
söka lugna lillrys-sarna, men då krigsoperationerna
mot Sverige 1700 öppnats i Livland af polske
konungen, befallde tsaren, att kosacker skulle aftåga
dit. M. själf uppträdde dock ej på krigsplatsen förr
än följande år, då ock uppsnappade kosacker förde
hans namn till svenska högkvarteret i Marienburg,
där det berättades, att han stod i spetsen för 40,000
man. En afdelning af hans kosacker deltog i slaget
vid Erastfer (dec. 1701). Nu började enskilda kosacker
öfvergå till svenskarna. 1704 erhöll M. befallning att
taga sitt högkvarter i Polen. Förhållandet emellan
honom och tsaren hade ännu ej blifvit stördt. Men
följande år sammanträffade M. med furstinnan
17 b. 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
