Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mauritia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1305
Maurolico-Maury
1306
brytning med sina fiender, Kolokotronis och Deme-trios
Ypsilantis, afstod han från det åt honom erbjudna
presidentskapet till förmån för P. Mauro-michalis och
nöjde sig själf med utrikesministerposten (1822),
hvilken befattning han dock snart nedlade. 1825
öfvertog han statssekreterarbefattningen, men
lämnade den och återgick till armén vid de egyptiska
truppernas ankomst. Vid ön Sfak-terias stormning
i maj s. å. nödgades M. simmande rädda sig, och
efter Missolonghis fall (april 1826) drog han sig
för en tid tillbaka från det offentliga lifvet, men
framträdde sedan 1828 som ledare för oppositionen
mot presidenten Kapodistrias. Af den provisoriska
styrelse, som öfvertog regeringen, sedan den yngre
Kapodistrias blifvit förjagad (1832), utsågs M. till
statssekreterare för finanserna, och af konung
Otto kallades han 1833 först till finansminister,
sedermera (s. å.) till ministerpresident. 1834-40
tjänstgjorde han som grekisk minister i München,
Berlin och London. Sedan han 1841 under en kortare
tid varit ministerpresident, afgick han som sändebud
till Konstantinopel. Nov. 1843- mars 1844 var han
president i nationalförsamlingen och april-aug. 1844
i en antirysk ministär, var 1850-54 sändebud i
Paris och stod 1854-55, under Krimkriget, ånyo
i spetsen för ett ryssfientligt l kabinett, som
lät Grekland iakttaga sträng neutrali- | tet under
kriget. I underhandlingarna 1863 om j prins Vilhelms
af Danmark val till konung tog han i verksam del -
Om släkten M. se vidare É. Le- i grand, "Généalogie
des Maurocordato" (1886).
1_6. (V. s-g.)
Maurolico [maorålikå], Francesco, italiensk
matematiker af grekisk härkomst, f. 1494 i
Messina, d. 1575 nära denna stad, blef präst
1521, men sysselsatte sig företrädesvis med
vetenskapliga forskningar och med undervisning i
matematik. M. öfversatte arbeten af ett stort antal
grekiska matematiker samt författade äfven själf
skrifter icke blott i matematik, utan äfven inom
skönlitteraturens område. I hans matematiska arbeten
finnas nya satser rörande de koniska sektionernas
teori och gnomoniken. Han var äfven den förste, som
gaf en förklaring af det kända optiska fenomenet,
att solens bild visar sig cirkulär, äfven om den
framträder genom en triangulär öppning. Däremot har
en flerstädes förekommande uppgift, att M. väsentligt
bidragit till förklaringen af ögats synförmåga, visat
sig bero på missuppfattning. - Bland M:s skrifter må
nämnas Opuscula mathematica (1575) och Pho-tismi de
lumine et umbra (s. å.).
Mäuromichalis, berömd mainotfamilj från Oity-lon
(se M a i n a). J o a n n e s M. ledde 1770 med
ryskt understöd en mainotresning mot turkarna och
medverkade väsentligt till Mainas ernående af autonom
ställning 1776. - PetrosM., vanligen kallad Petro
b e j, f. 1775, d. 1848, blef 1816 "herre" eller,
som han med turkisk titel benäm-
nes, "bej" öfver Maina, slöt sig till den grekiska
hetairian och var en bland de förste, som upptogo
frihetsstriden mot turkarna 1821 (49 medlemmar af
släkten stupade sedan i frihetskriget). M. utsågs
1822 till president på kongressen i Astros och 1824
till president i verkställande rådet. Då han sedermera
slöt sig till oppositionen mot den 1827 till president
utsedde Kapodistrias, lät denne 1831 fängsla honom
i Nauplia. Detta hade till följd, att M:s broder
Konstantinos och son G e o r-g i o s, hvilka med
utmärkelse deltagit i frihetskriget, öfverföllo och
mördade Kapodistrias (9 okt. 1831). Konstantinos blef
genast nedhuggen af den mördades följe, Georgios blef
enligt krigsrätts dom skjuten (22 okt. s. å.). Den
gamle M. försattes 1832 i frihet, blef en af konung
Ottos trognaste anhängare och utnämndes af honom
1836 till vicepresident i statsrådet. - Hans son
Anastasios M. (d. 1870) var general, senator och
flera gånger krigsminister.
MauYs. Se Mars, myt.
Mäu’rus, Sankt och Sankt M : s k o n g r e-gation. Se
Maurinerna.
MäuYus, Rabanus. Se Rabanus.
Maury [måri], Jean Siffrein, fransk kardinal, f. 26
juni 1746 i Valréas i Venaissin, d. 11 maj 1817 i Rom,
var son af fattiga föräldrar, täflade med framgång
i Franska akad. med några äreminnen och blef en af
Paris’ förnämsta predikanter. På akad:s förslag blef
han abbot i Frénado och fick 1785 säte i Franska
akad. 1789 valdes han till medlem inom präster-
l skåpet af les états ge- | néraux (riksdagen), där
han obetingadt slöt sig till högern och jämte Cazalés
blef dess förnämste man. Han var kvick, fintlig och
alltid slagfärdig, men saknade djupare öfvertygelse
och sakkunskap. 1791 måste M. fly, kallades af Pius
VI till Rom och utnämndes 1794 till kardinal och
biskop i Montefiascone och Corneto. Senare närmade han
sig Napoleon, återkom till Frankrike 1806, återfick
följande år sin plats i Franska akad. samt utnämndes
14 okt. 1810 till ärkebiskop i Paris, sedan Napoleon
afsatt hans företrädare. Därigenom hade M. brutit
med kyrkan, liksom han genom sitt affall redan förut
brutit med bourbonernas anhängare. Han blef också
afsatt 1814, sedan Ludvig XVIII bestigit tronen, och
begaf sig då till Rom, där den förbittrade påfven
höll honom i fängelse under sex månader. - Berömdt
var M:s arbete Essai sur Véloquence de la chaire (2
bd, 1809-10). Hans Oeuvres choisies utgåfvos 1827
i 5 bd; 1891 utgaf Ricard i 2 bd Correspondance
diplomatique et mé~ moires inédits du cardinal
M. Biogr, af L. S. Maury (1827), Poujoulat (2:a
uppl. 1859), Hergen-röther (1878) och Ricard (1887).
J. F. N.*
Maury [maörri], Juan Maria, spansk skald, f. 1772 i
Malaga, d. 1845 i Paris, studerade vid franska och
engelska universitet och var i besitt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
