Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 17. Lux - Mekanik / 1269-1270 (1912) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matstrupen ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Matteus, Sankt. 1. Territorialförsamling i
Stockholm, omfattande nordvästra delen af öfre
Norrmalm, bildad 1906 genom delning af Adolf Fredriks
församling. 32,533 inv. (1910). Församlingens kyrka,
Matteuskyrkan (först kallad

Matteuskyrkan.

Matteuskapellet), uppförd efter ritningar af
E. Lallerstedt, invigdes 1903. Inom församlingen
ligger Borgerskapets änkhus, som förut utgjort egen
församling, men 15 okt. 1910 införlifvats i M., ehuru
det fortfarande har eget prästerskap. – 2. Norrköpings
norra församlings kyrka.

Matteus, evangelisten och aposteln, var publikan,
d. v. s. romersk tulltjänsteman i Palestina. Han
var stationerad vid sjön Genesaret, då han af Jesus
kallades till apostel (Matt. 9: 9). I Mark. 2: 14 och
Luk. 5: 27 o. f., där uppenbarligen samma tilldragelse
omtalas, kallas han vid sitt egentliga namn,
Levi. Markus nämner Alfeus som hans fader. Förutom
i apostlaförteckningarna omnämnes han ej vidare
i den hel. skrift. Traditionerna om hans person,
verksamhet, lefnadsöden och död äro osäkra. Efter
Jesu död skall han ha vistats 15 år i Jerusalem och
därefter predikat evangelium utanför Heliga landets
gränser. Traditionen om hans martyrdöd, som firas
af de katolska kyrkorna (21 sept. af den romerska,
16 nov. af den grekiska), tillhör en senare tid. Om
M:s förhållande till det evangelium, som bär hans
namn, se nästa art. Jfr Apostel och pl. till denna
art. samt Evangelistsymboler.
G. R-l.*

Matteus’ evangelium, det 1:a i ordningen af våra
kanoniska evangelier, var närmast afsedt för de
judekristna i Palestina och har tydligen till ändamål
att bevisa Jesus vara den i G. T. utlofvade Messias
genom att uppvisa profetiornas uppfyllelse i hans
person och gärningar. Evangeliet, som mera följer
sak- än tidsordning, består af följande delar:
1) kap. 1–2, innehållande Jesu släktregister,
födelse och barndomshistoria; 2) kap. 3–4: 11,
förberedelserna till Jesu messianska verksamhet;
3) kap. 4: 12–18, Jesu verksamhet i Galiléen; 4)
kap. 19–28, Jesu verksamhet i Judéen, hans lidande,
död och uppståndelse. – Om
platsen och tiden för författandet vet man ingenting
med säkerhet. Antagligen är evangeliet författadt
efter Jerusalems förstöring år 70. Förf. synes ha
användt Markus’ evangelium. Enligt en af Th. Zahn
m. fl. nyare forskare försvarad äldre mening är
det grekiska Matteusevangeliet en öfv. från ett
hebreiskt eller arameiskt Matteusevangelium,
skrifvet af aposteln Matteus. Andra nyare forskare
mena, att vårt grekiska Matteusevangelium är en
fullkomligt själfständig skrift, icke en öfv. af
aposteln Matteus’ arameiska evangelium, som i så
fall gått förlorad. För öfversättningshypotesen tala
åtskilliga hebraismer i den grekiska texten. Den
gamla kyrkan antog utan vidare, att aposteln Matteus
var det grekiska Matteusevangeliets författare.
G. R-l. (J. P.)

Mattgräs, bot. Se Lycopodium, sp. 40.

Matthäeus parisie’nsis (eng. M a 11 h e w Paris;
tillnamnet hade han förmodligen ärft), engelsk
krönikeskrifvare, f. ej långt före 1200 i eller
vid S:t Albans, d. 1259, erhöll undervisning i S:t
Albans’ klosterskola och inträdde 21 jan. 1217 som
munk i klostret, där han sedan framlefde sitt lif,
sedan 1238 som föreståndare för dess scriptorium. 1248
reformerade han som visitator klostret Nidarholm nära
Trondhjem och trädde då i vänskaplig förbindelse
med konung Håkan IV. M. trädde äfven i förbindelse
med konung Henrik III, som ofta besökte S:t Albans,
och erhöll af honom och hans omgifning upplysningar
för sina historiska arbeten. Men han inskränkte sig ej
till dessa källor eller till de aktstycken, som kommo
hans kloster till hända, utan samlade med outtröttlig
flit från alla håll upplysningar och aktstycken. Mest
kändt af hans arbeten är Chronica’ major (bästa
uppl. af Luard, 7 bd, 1872-83), behandlande tiden från
skapelsen till 1259. Grundstommen till skildringen
af tiden före 1235 utgöres af Rogers af Wendover
"Flores historiarum", som af M. öfverarbetats och
från 1199 försetts med en fortlöpande kommentar af
aktstycken m. m. Från 1235 är skildringen M:s egen,
och denna del är arbetets värdefullaste. En bilaga
till krönikan afsåg den ofullständigt bevarade Liber
additamentorum att vara. Den innehåller aktstycken,
geografiska, heraldiska och historiska notiser
och uppsatser. I det väsentliga blott ett utdrag
ur krönikan är Historia anglorum (utg. af Madden
1866-69 i 3 bd). Af M:s öfriga arbeten märkas en
i biografisk form affattad historia öfver M:s eget
kloster De gestis abbatum Albanensium (utg. af Riley
1867-69 i 3 bd) samt Vita Stephani, en lefnadsteckning
öfver Stephan Langton, blott delvis bevarad (utg. af
Liebermann). Som häfda-tecknare utmärker sig M. för
sträfvan efter noggrannhet, vid blick, skarpsinne
vid bedömande af personer och tilldragelser samt
klarhet och åskådlighet i framställningen. Däremot
brister honom ej sällan kritisk förmåga och oväld.
T. H-r.

Mattheson, J o h a n n, tysk musikskriftställare,
f. 1681 i Hamburg, d. där 1764, fick en förträfflig
uppfostran och undervisning äfven i musik. På operan
i Hamburg uppträdde han (1697-1705) som sångare
(tenorist), t. o. m. (1699 i operan Plejaden) som
operakompositör, sångare och dirigent i en person. Han
blef 1706 legationssekreterare hos engelska sändebudet
och erhöll efter hand

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>