Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matematisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1239
Materialist
1240
t. ex. med åskådligheten i den materialistiska
teorien, om man vill bilda sig en föreställning
från h järnrörelsernas sida om skillnaden mellan
föreställningen om en cirkel och föreställningen om
en kvadrat? Redan det allmänna förhållandet mellan
det psykiska och dess af materialismen antagna
fysiska bärare är svårt att på materialistisk
ståndpunkt klarera. Man kan därvid skilja mellan
en mångfald teorier, mellan hvilka emellertid
materialisterna själfva sällan fasthålla några
bestämda gränser. Så plägar man i detta hänseende
skilja mellan: 1. ekvativ materialism, som rätt och
slätt sätter likhetstecken mellan hjärnrörelse och
själsfunktion; 2. attributiv materialism, som fattar
själslifvet som en egenskap hos hjärnrörelserna;
och 3. kaiisal materialism, som anser själslifvet
ha sina orsaker i hjärnrörelserna. Hvart och
ett af dessa förklaringsförsök är behäftadt med
svårigheter, som näppeligen kunna betraktas som
öfver-vunna. Den ekvativa materialismens förnekande
af skillnaden mellan själslifvets yttringar och
allt hvad kroppsliga rörelser heter innebär mera ett
förnekande än ett förklarande af de fakta, som ingå i
problemställningen. Den kvalitativa materialismens
försök att fatta själslifvet som egenskap hos
hjärnrörelserna är orimligt, om man vill fasthålla de
sistnämndas rent kroppsliga beskaffenhet, och drifver
konsekvent öfver till en psykofysisk monism, enligt
hvilken verkligheten har två lika ursprungliga sidor,
en fysisk och en psykisk. Mest rimlig förefaller
den kausala materialismen, men i själfva verket
har den lämnat obesvarad just den fråga, som skulle
besvaras: med att säga, att själslifvet är verkan
af vissa kroppsliga processer, har man icke sagt,
hvad detta lif i och för sig är. Är det icke som
sådant själft kroppsliga rörelser, så nödgas man ju
i den materialistiska världsvyn bereda plats för det
andliga, låt vara ej som själfständigt, utan blott
som "epifenomen" af det kroppsliga. Har väl så skett,
så kan ju det psykiska som verklighet i sin ordning
ha verkningar, och hvem kan svara för, att det icke
ock kan återverka på det kroppsliga? Därmed öppnas
ju åter dörrarna för de dualismens "mysterier",
som materialisterna genom sin teori framför allt
ville undfly. Särskilda svårigheter innebär det
kunskapsteoretiska problemet för materialismen. Om
verkligheten är yttre i förhållande till vårt
medvetande, huru kunna vi med våra kunskaper komma
åt denna verklighet? Huru finna några kriterier för
öfverensstämmelsen mellan hjärnrörelserna och de yttre
tingen? Om man med Hobbes erkänner en olikhet mellan
de kroppsliga objekten och våra förnimmelser, huru
då undgå att fatta själfva atomerna som subjektiva
"fantasmer"? F. ö. skulle en fullt konsekvent
genomförd metafysisk materialism medföra förnekandet
af en personlig Gud, af själens odödlighet och af
den mänskliga viljans frihet och hvarje egentlig
skillnad mellan moraliskt rätt och orätt. De mänskliga
handlingarna äro enligt denna åsikt produkter af
mekaniska krafters samverkan, och att på dem lägga
en moralisk måttstock är då egentligen lika orimligt
som att om andra naturkrafters verkningssätt fälla
moraliska omdömen. De fleste materialister utdraga
dock ej sådana immoraliska konsekvenser af sin
teoretiska ståndpunkt, utan anse sig af den-
samma oförhindrade att förfäkta en människokärlekens
och rättvisans moral, som de tro sig kunna göra så
mycket mera allvar af, sedan de befriat sig från
supranaturalismens oklara svärmerier. - Jfr P. Wikner,
"Undersökningar angående den materialistiska
verldsåskådningen" (1870), särskildt riktad mot
Biichners "Kraft u. stoff", F. A. Lange, "Geschichte
des materialismus" (1866; 6:e uppl. 1898),
Ostwald, "Ueberwindung des wissenschaft-lichen
materialismus" (1895), L. Busse, "Geist und | körper"
(1903), H. Schwarz, "Der möderne ma-| terialismus"
(1904), och P. Janet, "Le mate-j rialisme
contemporaine en Allemagne" (1864).
3. Moralisk materialism, den etiska eller
moraliska åsikt, som med förnekande af alla egentliga
moraliska ideal ser människolifvets mål i
krassa kroppsliga njutningar, - en åsikt,
som knappast någonsin fått formen af en
genomförd vetenskaplig teori, men som tyvärr
af mången i lifvet praktiseras. Den är icke
konsekvens af den metafysiska materialismen, som
hos sina förfäktare ofta är förbunden med mycken
moralisk idealism.
4. Sociologisk materialism 1. materialistisk
historieuppfattning, den uppfattning af
samhället och historien, som söker förklara
alla samhällsföreteelser ur materiella faktorer.
Sådan uppfattning har gjorts gällande af E. Du B
o i s - R e y-m o n d, då han betecknar teknikens
fortsatta utveckling som grunden för folkens bestånd,
liksom af H. G o b i n e a u, som i rasanlagen ser
kärnan och fröet till all historisk utveckling.
Men särskildt plägar termen användas för betecknande
af den historieuppfattning, som grundlagts af
K. M a r x och Fr. E n g e l s och som ser orsakerna
till alla samhällsföreteelser i tekniken
och samhällets ekonomiska struktur, d. v. s.
i samhällsformen för det produktiva arbetet, allt
efter som denna tager gestalten af småbruk eller
storindustri och i sistnämnda fallet som
manufaktur eller fabriksteknik. Denna samhällets
ekonomiska struktur säges vara "den reala basis,
på hvilken en juridisk och politisk öfverbyggnad höjer
sig" med den form, som nödvändigt betingas af den
ekonomiska underbyggnaden. Otvifvelaktigt ha
anhängarna af denna historieuppfattning inlagt
förtjänst om den historiska vetenskapens
utveckling genom betonandet af de ekonomiska
faktorernas stora historiska betydelse. Men å
andra sidan leder denna uppfattning, när den
ensidigt genomföres, till ett underskattande
af de psykiska faktorer, som ock spela in
i de historiska orsaksförloppen. Så förledas
den materialistiska historieuppfattningens
anhängare till sådana historiska felteckningar,
som när t. ex. den protestantiska reformationen
påstås orsakad ej af religionspsykologiska
betingelser, utan dels af borgarståndets på grund af
den ekonomiska samhällsstrukturens utveckling
växande själfständighet, som ledde till ett begär
att befria sig från kyrkans förmynderskap,
sedan feodalväldet afskuddats, dels af
furstarnas ekonomiska intressen med hänsyn till
kyrkogodsens sekularisering. Jfr den kritik af
denna historieuppfattning, som framställts af R.
Stammler i "Wirth-schaft urd recht nach der
materialistischen ge-schichtsauffassung" (1896).
S-e,
Materialist. 1. Anhängare af den metafysiska
materialismen (se d. o. 2). - 2. Människa, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
