Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maskerad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1169
Maskros
1170
ha blifvit förflyttade till närbelägna snöfält, där
de icke kunnat undgå att varseblifvas. Säkerligen
har förflyttning af larver med vindens tillhjälp
ofta nog skett, men fenomenet har icke blifvit
iakttaget, emedan förflyttningen icke skett till
någon snöyta, utan till bärmark, där larverna snart
åter kunnat gömma sig. "Snömaskar" har förf. till
denna artikel själf haft tillfälle att iakttaga. De
ha alltid träffats på snön nära gärdsgårdar eller
stenar o. d. Genom värmestrålning från sådana föremål
smälter snön i grannskapet bort, så att marken närmast
intill dem blir bar. Under inverkan af töväder
eller ock solvärme ha då larverna väckts till lif
och krupit från de bara fläckarna upp på snön. Dessa
"snömaskar" ha varit svartbruna eller nästan svarta,
glänsande, med tydligt hufvud och 3 par ben nära
kroppens framända, samt utgjort larver till den
under sommaren allmänna mjukvingade skalbaggen
Cantharis jusca, som har jämbred kroppsform,
svartbrunt hufvud, gulröd framsköld och svartbruna
täckvingar. Som "snömaskar" förekomma äfven andra
slag af insektlarver. Somliga sakna ben, ha otydligt
hufvud och se, för den icke sakkunnige, alldeles ut
som gråa maskar med något genomskinlig hud. Dessa
äro larver till s. k. harkrank.ar (se d. o.) och
kunna stelfrusna, med isade kroppsvätskor uthärda en
temperatur af -16° C. eller ännu lägre, för att vid
inträffande töväder åter lefva upp. Andra erinra,
hvad kroppsform och benparens antal beträffar,
om de bekanta kålmaskarna, men ha icke så brokig
färgteckning som dessa. De ha 3 benpar vid den
långsträckta jäm-tjocka kroppens främre ända och 5
vid dess bakre. Dessa äro larver af nattfjärilar,
som öfvervintra och på våren eller under sommaren
förpuppas och sedermera utkläckas som fjärilar. -
Ännu märkvärdigare slag af "snömaskar", hvilka äfven
gett upphof till föreställningen om "maskregn",
äro de s. k. "snölopporna", Achorules socialis jämte
åtskilliga närstående arter. De ha ungefär en vanlig
loppas storlek och höra till "hoppstjärtarnas" grupp
(se Borstsvansar och Gletscher-loppan). Man har
med förvåning sett dessa små djur lifligt göra sina
hopp på snö och is under en lufttemperatur af -8°
till -10° G. - Ett så kalladt maskregn omtalades för
ett tjugutal år sedan från Norrland. Det uppgafs,
att "svarta maskar och flugor" regnat ned. Dessa
svarta maskar och flugor befunnos vara individer af
flugan Bibio marci och en annan art, hvilka vid nämnda
tillfälle uppträdde i oerhörda svärmar i vissa delar
af nordliga Sverige. - G. White lämnar i "The natural
history of Selborne" en säkerligen tillförlitlig
berättelse om daggmaskar på nyfallen snö. Under
natten till 3 febr. 18:<6 inträffade i östra England
ett starkt snöfall. Följande morgon tycktes vid
första påseendet den rena snön vara öfversållad
med en mängd små bitar af kvistar och strån, men
vid närmare efterseende befanns det vara daggmaskar,
som vredo sig på snöns yta, och de angrepos ifrigt af
fåglar, som gjorde sig en god frukost. Detsamma har
vid flera tillfällen iakttagits i Sverige och torde
bero därpå, att maskarna af nedsipprande tövatten
tvingats att öfverge sina underjordiska gångar.
O. T. S.*
Maskros, Taraxacum officinale, bot., farm.,
tillhörande fam. Compositce, afd. Liguliflorce,
är en genom hela Skandinavien upp till de lägre
fjälltrakterna samt f. ö. i största delen af norra
halfklotet utbredd, mångårig och mångformig ört,
som är ytterst allmän på odlade ställen, gräsplaner
Maskros, l rot, bladrosett och stängelbaser,
2 blomkorg, 3 blomkorg med mogna frukter, 4
en enskild blomma, S flygfrukt, 6 blom- eller
fruktfäste under fruktspridningen.
o. s. v., samt utgör ett af våra trädgårdars allra
svåraste "ogräs". Rcten är såsom äldre månghöfdad,
vanligen enkel, mera sällan grenig och når en längd
af 10-15 cm., stundom något däröfver, samt är besatt
med rottrådar. Den är försedd med en på ytan gulbrun,
tjock, inuti hvit och luckor mjölksaftrik bark, som
omger en smal, cylindrisk ved, hvilken äfven efter
torkning bibehåller sin gula färg. Från rothalsen
utvecklas en platt utbredd rosett af vanligen bakvändt
fliksågadö eller parflikiga blad, med olikstora
fliktänder. Mellan bladen utväxa enkla, cylindriska,
glatta, ihåliga, mjölksaftförande stänglar, hvar och
en uppbärande en ensam blomkorg, omgifven af en holk,
bildad af en inre, enkel rad, jämnhöga, vid basen
sammanhängande fjäll och yttre, tegeilagda, olikstora
fjäll. Blommorna äro aila tunglika, längre än holken,
klart gula och tvåkönade. Frukterna äro platt-tryckta
"skalfrukter", som äro bredast strax ofvan midten, med
upphöjda strimmor, hvilka upptill äro fintaggiga. På
hvarje frukt sitter en ombildning af blomfodret
i form af en tämligen långskaftad pensel af något
sträfva hår, hvilka vid mognaden i torrt väder äro
utspärrade. Samlingen af dessa fruktpenslar bildar
liksom ett prydligt genombrutet klot, där penselhåren
stödja hvarandra. Frukterna lossas lätt af minsta
vindfläkt från det kullriga, glatta fästet och spridas
med luftströmmen, hvarför folkhumorn kallar dessa
fruktklot "kavaljersparoller". Blomkorgarna -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
