Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1111
Martin
1112
trätt, genrer och landskap, så att slutligen antalet
af hans blad uppgick till omkr. 200. De figurala
framställningarna äro, i synnerhet i porträtt och
enstaka fiffurer, ofta rätt angenäma; genrerna
däremot lida af stundom ganska betänkliga brister i
perspektiv och teckning. M:s kompositioner öfver bönen
"Fader vår" (1803) äro ställvis rena karikatyrer och
nedsatte grundligt hans anseende äfven som målare,
ehuru ganska orättvist. Ty i sina landskap, dels
komponerade (se fig.), dels utsikter, bevarade M. ända
in i sena ålderdomen den kraft i anläggning och
den lena harmoni i färgen, som framför allt utmärka
honom. Äfven hans stora alsterrikedom och flit voro
beundransvärda. "Utom allt, som han lämnat i England",
säger en samtida, "förde han hit med sig en så stor
mängd oljefärgsskisser och taflor, att de klädde
en sal och två å tre rum; och dock blef en mängd
aldrig uppsatt. Oaktadt den lätthet, med hvilken han
arbetade, slarfvade han aldrig, utan omarbetade och
förbättrade flitigt. Mesta besväret gjorde han sig
med sina landskap. Han påstod, att det svåraste var
att förena landskapet med figurerna, så att ingendera
generade den andra. I synnerhet arbetade han mycket
på själfva landskapet för att ge det tillbörlig
harmoni". Som landskapsmålare intar också M. ett af
de förnämsta rummen i Sveriges konst. Han är ej blott
utsiktsmålare, ehuru utmärkt äfven som sådan, utan
framför allt framställare af det ideala landskapet,
och där tjusar han genom den förträffliga afvägningen
af massorna, genom sammansättningens rikedom och
harmoni, genom ypperlig detaljskildring och ett
ljusdunkel, hvars trolska spel gjuter sig öfver
det hela och lyfter det upp till fantasiens värld,
utan att upphäfva dess samband med verkligheten. Än
majestätisk och djärf, än mild och leende, alltid
full af känsla och ädelhet, tillhör han sin tids bästa
och mest genialiska konstnärsnaturer. "Lika stor som
hans flit var hans outtömliga rikedom på idéer. Som
exempel kan anföras, att han en morgonstund uttänkte
öfver fyrtio landskapsstycken, dem han samtidigt i
hast skisserade". Lätthet och klarhet utmärka ock
hans landskap. De i England målade voro stundom
mörka och förete mest ljuset samladt på en punkt; i
de svenska breder han ofta dagrarna mera jämnt öfver
det hela och låter ljuset smyga in äfven i löfvets
gömslen. Utmärkt är hans återgifning af luft och
skyar. I likhet med den engelska skolans målningar äro
M:s sällan fint utarbetade, utan anlagda på effekt och
därför djärft och raskt utkastade. Hans akvareller,
af hvilka han utfört kanske flera tusental, utmärkas
också genom öfverdådig friskhet och utomordentligt
lätt touche. M:s porträtt, af hvilka han målat
flertalet i Sverige, ha mycket uttryck och äro fint
uppfattade, men någon gång svaga i teckningen ;
detsamma gäller äfven om hans figurer i landskapen,
och särskildt i de kompositioner, där en handling
utgör hufvudsaken. Hufvud och händer äro ofta för
stora och sammanhanget i de olika kroppsdelarna
mycket lösligt. Detta fel är mindre märkbart i hans
äldre arbeten, men tilltar med åren. Mot början af
1800-talet blef M. alltmer förgäten, hvilket gaf
honom anledning att 1806 föranstalta en utställning
af sina arbeten, öfver hvilka en tryckt förteckning
samtidigt utgafs. Den
upptar 212 nummer i olja, utom gouacher, la-vier och
kolorerade gravyrer, dock åtskilliga redan målade
i England. Sedan dess var M. föga verksam och än
mindre ihågkommen. Ja, Hammarsköld kunde i sina
1817 tryckta föreläsningar öfver konsthistoria uppge
honom afliden redan 1811. Men upprättelsens tid kom
tämligen snart. Redan Boije i sitt "Målarelexikon"
(1833) egnar honom det varmaste erkännande, och
N. Arfwidsson prisar honom i särdeles uppskattande
ordalag i sin anmälan af konstföreningens utställning
1841 ("Frey", s. å.). Som vittnesbörd om, huru M:s
egen samtid uppbar honom, behöfver blott anföras,
att han var bland Ehrensvärds, Bellmans, Sergels
och Masreliez’ förtrognaste och mest värderade
vänner. M:s taflor från hans svenska tid äro
mycket spridda. Nationalmuseums galleri förvarar
sju stycken af hans hand, bland dem det mästerliga
Landskap med vattenfall, som konstnären utförde för
sin elev Linnerhielm. Många finnas å Drottningholm,
än flera i enskilda samlingar. Hans handteckningar äro
allmänt spridda och ännu bevarade kanske till mer än
ett tusental. Gravyrer efter taflor af honom finnas
(utförda af honom själf samt af brodern och sonen).
2. JohanFredrik M., den föregåendes broder,
kopparstickare, f. 8 juni 1755 i Stockholm, d. där
28 sept. 1816, for 1770 öfver till England, där
han genast under broderns ledning började studera
kopparstickar-konsten, jämte det att han äfven
inhämtade råd och lärdomar af de då högt ansedde
mästarna i gravyr Wool-lett och Bartolozzi. Hösten
1776-våren 1777 var han hemma på besök och fulländade
ett stort, redan i England påbörjadt landskap i oval
form, efter målning af brodern, hvars spelande dagrar
och varma ton han med mycken framgång öfverfört i sitt
verk (se fig. å sp. 1110). Återkommen till London,
sysselsatte han sig helst med gravyrer efter genrer
och från historiemålningar af brodern, alla i ett
ganska utbildadt streckmaner och ofta tryckta i flera
färger, en teknik, som just vid denna tid blef på
modet. Mot julen 1781 återkom han till Stockholm. Han
planerade då och påbörjade åtskilliga gravyrverk,
något som var nytt i Sverige. Så utkommo Svenska
vuer (2 stycken), Svenska galeriet (2 häften med 12
porträtt ,och biografier, 1782-83) samt 8 porträtt af
sera-fimerriddare. Företagen måste dock, i brist på
uppmuntran, snart upphöra. 1784-87 företog han färder
genom olika delar af fäderneslandet, under hvilka han
tecknade en stor mängd utsikter. Därjämte utförde han
på beställning ej få porträtt, i hvilka han alltmer
tillämpade ett blandadt maner och slutligen öfvergick
till punktering samt allra* sist till akvatinta,
hvilken han med ovanlig smak.
J. Fr. Martin, efter helfigur i
landskap, en oljemålning af
Elias Martin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
