Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martensit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1101
Martensit-Martialis
1102
kaldte grundtvigianisme (1863, 6:e uppl. 1874; j
"’Till försvar emot den s. k. grundtvigianismen",
j 1863). Som biskop utöfvade M. icke ringa
inflytande, i synnerhet på prästerskapet. I
kyrkliga frågor hyste han afgjordt konservativa
åsikter. 1867 motsatte han sig med mycken styrka,
men utan framgång, valmenighetslagen och tog gång
j efter annan till orda mot den riktning, som
ville l ge kyrkostyrelsen demokratisk grundval,
i det att | han afgjordt framhöll biskoparna som
kyrkans rätta j ledare, utan att akta på, att dessa
tillsättas af | regeringen och således kunna, som
t. ex. han själf, i ha rent politiska förhållanden
att tacka för sin | utnämning. Redan 1851 hade
han i en flygskrift framhållit folkkyrkans kraf
på egen författning, oberoende af riksdagen, och
denna uppfattning gjorde han gällande äfven som
medlem af kyrkokommissionerna 1854 och 1868. M:s
sista och utan tvifvel betydelsefullaste verk var
Den kristelige ethik, hvars första, "allmänna",
del utkom 1871 (5:e uppl. 1884) och tredje,
"Social ethik", 1878 <3:e uppl. 1879). Detta
arbete öfversattes till ty., eng. och sv. ("Den
kristliga ethiken. Den allmänna delen", 1873,
"Den speciella delen", 1879). Den sista delen, som
strängt fördömer nutidens frisinnade utveckling och
ensidigt framhåller konungadömet af Guds nåde samt en
på ständer och korporationer byggd samhällsordning,
framkallade en skarp motskrift af biskop Monrad. Ett
hithörande särskildt ämne behandlade M. i Socialisme
og kristendom (1874). 1882-83 utkom Af mit levned (3
bd; "Ur min lefnad", 1885), som väckte mycken ovilja
genom där förekommande skarpa utfall mot Fredrik YII
och sitt fördömande af danska regeringens åtgärder i
fråga om kyrko-och skolärenden i Mellan-Slesvig. Han
räckte nämligen därvidlag tyskarna handen, emedan han
ogillade den ifver, som 1850-63 visades för danska
modersmålets naturliga rätt med åsidosättande af
tyskhetens traditionella försteg. I jan. 1884 anhöll
M. om afsked som biskop från 15 apr., 30:e årsdagen
af hans utnämning, men dog ett par veckor senare. 1885
utgafs M:s Mindre skrifter og tåler. 1888 restes hans
byst vid Vor Frue kirke i Köpenhamn. - Jfr P. Madsen,
"M. som theo-log" (i "Teol. tidsskr." 1885), och
Y. Nannestad, "H. L. M." (1897). M:s brefväxling
med biskop 0. Laub finns-i dennes "Levnet" (bd 2,
1886), och "Briefwechsel zwischen H. L. Martensen und
J. A. Domer" (den senare professor i Kiel, 1839 -81)
utgafs i 2 bd (Berlin, 1888). (E. Ebg.)
Martensit, metall. Se H ä r d n i n g, sp. 136.
Märter (ty.; af lat. martyrium, vittnesbörd för
kristendomens sanning, af grek. ma’rtyr, blodsvittne),
kval, pina, vånda. - Märter a, plåga med pinoredskap;
ytterligt plåga till kropp eller själ.
Märtersteig [-stajg], Friedrich Wilhelm, tysk
målare, f. 1814 i Weimar, d. där 1899, studerade
i sin födelsestad, i Düsseldorf och i Paris
för Delaroche. Han började som genre-målare,
öfvergick till historiefacket och målade ämnen ur
Trettioåriga kriget och reformationen: öfverlämnandet
af Augsburgiska bekännelsen, Luthers intåg i Worms
(1860), Ulrich von Ruttens skaldekröning (1861) m. fl.
(G-g N.)
Martes, zool. Se Mårdsläktet.
Martesana, kanal i norra Italien, Lombardiet, förenar
Adda vid Vaprio med Olona vid Milano. 45 km. lång._
Marth [mä’th], Albert, tysk-engelsk astronom,
f. 5 maj 1828 i Kolberg i Pommern, d. 5 aug. 1897,
var 1853-55 assistent vid Bishop’s ob-servatorium i
Regenfs park i London och blef 1855 observatör vid
observatoriet i Durham. M. deltog 1862-65 i Lasseils
observationer med dennes stora spegelteleskop på
Malta, var därefter under någon tid astronom vid
Newalls observato-rium i Gateshead vid Newcastle samt
blef 1883 direktor för observatoriet i Markree castle,
Irland. Hans observationer och undersökningar öfver
de stora planeternas månsystem äro högt skattade. Han
fann bl. a., att läget af Neptunusmånens ban-plan är
underkastadt ganska hastiga förändringar, hvilka,
såsom Tisserand och Newcomb sedan visat, bero på
inverkan af planetens afplattning och af hvilka man på
indirekt väg kan sluta, att satellitbanans plan lutar
omkr. 20° mot planetens ekva-torsplan. M. publicerade,
utom en mängd afh. i facktidskrifterna, under en
följd af år efemerider för observationer å planeter
och satelliter. B-d.
Marthas vineyard [mā’thəṡ vi’njəd], "Martas vingård",
en till nordamerikanska staten Massachusetts hörande
ö i Atlantiska hafvet, ö. om Newport. Mycket besökt
badort. I aug. hvarje år hållas där af metodisterna
stora religiösa möten, camp meetings. Öns areal
är 258 kvkm. och folkmängd 4,390 pers. (1905).
(J. F. N.)
Marti7, Juan, spansk författare och advokat i
Valencia, lefde under 1600-talet, utgaf Segunda
parte de la vida del picaro Guzmån de Alfarache,
compuesto por Mateo Lujdn de Sayavedra (Valencia,
1601, och Bruxelles, 1604), som är en förfalskning
af Mateo Alemåns (se denne) manuskript, som M. fått
tillfälle att se. Jfr Avellanedas publikation af 2:a
delen af "Don Quijote". Ad. H-n.
Martiälia [marts-; af Mars, i alkemien beteckning
för järn], med. Se Järnmedel.
Martiälis [marts-], Marcus Valerius, romersk skald,
f. omkr. 40 e. Kr. i Bilbilis i Spanien, d. troligen
104, fick en god uppfostran och kom 64 till Rom,
där han under de närmaste årtiondena skaffade
sig sitt uppehälle genom gåfvor och understöd af
mäktiga gynnare, som han särskildt på grund af sin
skaldetalang lyckades vinna och till hvilka han
slöt sig som klient (se d. o.). Af hans tidigare
dikter finns intet kvar; de äldsta bevarade utgöra
den s. k. liber spectaculorum, en samling epigram,
dedicerade till kejsar Titus med anledning af
de storslagna festligheter, hvarmed don flaviska
amfiteatern (se C o l o s s e u m) år 80 invigdes
och som i dessa dikter skildras. Från denna tid
uppmärksammad vid hofvet, erhöll M. efter hand vissa
förmåner, bl. a. den s. k. trebarns-rätten, äfvensom
rang af krigstribun, hvarmed följde upptagande i
riddarståndet; dock voro hans ekonomiska förhållanden
alltjämt knappa. Några år senare utkommo Xenia och
Apophoreta, innehållande korta etiketter (deviser)
dels till gåfvor (mest maträtter), som romarna vid
saturnaliefesten skickade hvarandra, således ung. =
"julklapps-vers" (xenia eg. gåfvor till en gäst),
dels till presenter, som vid denna fest utlottades
"att taga med hem" (apophoreta). Höjdpunkten nådde M:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
